Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnagare - Gnaphalium - Gnarp - Gneisenau, August Neithardt von - Gneist, Rudolf - Gnejs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Gnaphalium—Gnejs
74
lunda strecktecknad hos växtätarna och knölig hos
allätarna. Käkarnas ledytor äro longitudinella,
varigenom underkäken vid tuggning kommer att
skjutas fram och tillbaka. De förekomma
talrikt i alla världsdelar. De flesta g. äro små
former, och många höra till de allra minsta
däggdjuren. Deras fruktsamhet är i allm. mycket
stor. Många äro besvärliga skadedjur.
Av de talrika fam., till vilka de mer än 2,750
beskrivna arterna hänföras, äro följande funna i
Sverige: har djur {Leporidae),
springråt-t o r (Zapodidae), hasselmöss
(Muscardi-nidae), råttdjur (Muridaé), ekorrdjur
(Sciuridae) och bäverdjur (Castoridae).
Gnaphalium [-f-], bot., se Noppa.
Gnarp, Gävleborgs läns nordligaste kustsocken,
N. Hälsinglands domsagas tingslag; 316,91 km2,
3,267 inv. (1951). Har i s. kring Gnarpån odlad
jord; i övrigt bergig skogsmark, upp till 328 m
ö. h. 2,747 har åker. Fisklägena Sörfjärden,
Norrfjärden och Bäcksand ha tillsammans ett
60-tal yrkesfiskare. På ön Gran finns fyrplats.
Stora skogsdomäner tillhöra Ströms bruks ab.
Flera snickerifabriker, ett par mindre
cement-gjuterier och mekaniska verkstäder finnas. Gnarps
masugn, anlagd på 1670-talet, är numera
nedlagd. Bland fornlämningar märkes en bygdeborg.
Kyrkan är urspr. medeltida. Pastorat i
Ärkestiftet, Nordanstigs kontrakt; bildar storkommunen
Gnarp.
Gneisenau [gnaFzanau], August Wilhelm
Anton, greve Neithardt von G., preussisk
fältmarskalk (1760—1831). Han ingick 1779 i
militärtjänst och medföljde de
Ansbach-Bay-reuthska trupper, som uthyrts till England och
1782 sändes till Amerika. Efter freden (1783)
inträdde G. 1786 i preussisk tjänst. Under
kri-ket med Frankrike 1806—07 utmärkte han sig
som major bl.a. vid Jena och genom försvaret
av Kolberg. Som biträde åt Scharnhorst
medverkade han kraftigt vid arbetet med den
preussiska arméns nyskapande. 1809 fick han av
hänsyn till Napoleon avsked ur militärtjänsten.
Därefter genomreste G. 1812 Ryssland, Sverige och
England, återinträdde 1813 i krigstjänst och blev
generalstabschef hos fältmarskalken Blücher. I
denna befattning skapade han sin ryktbarhet. G.
var tankens och planernas man, Blücher
handlingens; han bragte G:s planer till verklighet
och stödde sig med fullt förtroende på sin
stabs-chef. Frukten därav blev schlesiska arméns
segerrika fälttåg 1813—14, Blüchers ryktbara
ingripande i slaget vid Waterloo och den lysande
segern där 1815. G. blev 1825 fältmarkskalk.
1831 fick han befälet över den armé, som
under polska upproret sammandrogs vid gränsen
till Polen; han dog av kolera 24 aug. s. å. —
Biogr. av H. Pertz, forts, av H. Delbrück (5
bd, 1864—80), samt av F. v. Cockenhausen
(1929).
Gneist [gnåist], Heinrich Rudolf Hermann
Friedrich von, tysk jurist och politiker (1816—
95). Han blev 1844 prof, vid univ. i Berlin.
G. invaldes 1858 i preussiska
deputeradekammaren, blev 1867 nationalliberal medl. av Nordtyska
förbundets och sedermera till 1884 av Tyska
rikets riksdag. G. var en av det nationalliberala
partiets mera framträdande krafter. Vid
sammanställningen av det moderna Japans författning
rådfrågades G. Han var även en av Vilhelm
II:s lärare; adlad 1888. G. var en
utomordentlig kännare av sin tids konstitutionella rätt och
dess historia. Hans arbeten om Englands
författning räknas till standardverken. Bland av
G. utg. arbeten märkas ”Das heutige englische
Verfassungs- und Verwaltungsrecht” (ett flertal
uppl. 1857—84), ”Englische
Verfassungsgeschich-te” (1882; eng. övers. 1866—89), ”Das engliche
Parlament” (1886; eng. övers, s. å.), ”Die
natio-nale Rechtsidee von den Ständen und das
preus-sische Dreiklassenwahlsystem” (1894). — Litt.:
O. Gierke, ”R. v. G.” (1896).
Gnejs, som uppbygger mycket stora delar av
Fennoskandias urberg, är en kristalliniskt
skiff-rig, merendels medel- el. grovkornig bergart,
vilken som huvudbeståndsdelar i regel innehåller
kvarts och fältspat samt glimmer, hornblände el.
pyroxen och som, i större el. mindre skala,
visar en band- el. linsformig växling av olika
bergartsvarieteter. S. k. s y e n i t g n e j s, som
är fältspatrik och ofta pyroxenförande, saknar
kvarts. I Fennoskandias urberg förekommande,
mycket finkorniga el. täta g., vilkas olika
mineralbeståndsdelar ej tydligt skönjas för blotta
ögat, avskiljas till en särskild bergartsgrupp,
1 e p t i t. Hornbländeförande g. kallas h o r
n-bländegnejs, och sådan glimmerrik g., sorn
innehåller cordierit, grafit, granat el. sillimanit,
benämnes cordierit-, grafit-, g r a n a t-
Gnejs från Kullen, Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
