Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Växt- och djurvärld - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Gotland
142
Gotlands största rauk, ”Jomfrun”, vid Lickershamn.
Ur G. Svahnström & T. P. Jacobson, ”Visby. Gotland”.
dium) ymnigt. Åtskilliga sydliga träd och buskar
gå bra att odla på G.; valnöt och mullbärsträd
ge årl. mogen frukt. — På G. saknas ett antal
högre djur, som allmänt förekomma på Sveriges
fastland på motsv. breddgrad, bl. a. mullvad,
grävling, pilfink, gröngöling, tjäder, ormslå och
större vattenödla.
Befolkning och bebyggelse. G. hade 1951 59,054
inv. 1750 var folkmängden 24,281, 1810 32,868,
1880 54,668 och 1900 52,781. Emigrationen till
in- och utrikes orter uppgick 1865—1905 till mer
än 11,000 personer. Med näringslivets
uppryckning från 1890-talet — särsk. må betydelsen av
sockerbetsodlingens införande och anläggandet av
Roma sockerbruk (1894) nämnas — börjar en
period av långsam folkökning.
Befolkningstätheten är 19 per km2. C:a 25 °/o av inv. äro bosatta
i G:s enda stad, Visby.
Befolkningsfördelningen återspeglar i stort sett
öns jordmånsförhållanden. Tätbygderna ligga
sålunda inom ett n. och ett s. moränmärgelområde
med centra i resp. Roma och Hemse socknar,
medan de vanl. tallskogsbevuxna kalkplatåerna,
hällmarkerna samt kustsocknarnas strandzoner
äro glest befolkade el. obebodda. Någon verklig
fisklägesbygd finns ej på G.
G. har blott en stad, Visby (14,922 inv. 1952),
en köping, Slite (2,761 inv.), ett
municipalsam-hälle, Hemse (694), ett 10-tal icke administrativa
mindre tätorter, därav ett flertal hamnar och
lastageplatser för utskeppning främst av kalksten,
ss. Bungenäs vid Fårösund, Storugns och Bläse
vid Kappelshamnsviken samt Kyllej, Lörje,
Smö-jen och S:t Olofsholm mellan Fårösunds s.
inlopp och Slite. Visby fick vid mitten av
1600-talet öns enda stapelortsrätt, och vid samma tid
fick även allmogen för sin utförsel av tunga
varor upplåtna vissa s. k. lanthamnar, Burgsvik,
Klintehamn, Ronehamn, Slite, S :t Olofsholm och
Östergarn. Av dessa har i synnerhet Slite
uppblomstrat på gr. av sina goda hamnförhållanden
och sin cementindustri. Den under senare
årtionden ökade brytningen av kalksten har
medfört en viss industrialisering och
tätortsbild-ning i de nordgotländska socknarna Bunge (här
främst Fårösund), Lärbro, Fleringe, Rute och
Hellvi, men Slite är det enda samhälle, som
har delvis storindustriell prägel. Större
fisklägen (fiskehamnar) äro Gnisvärd, Herrevik,
Herta, Katthammar svik, Ljugarn, Lutterhorn (på
Fårön), Syssne och Västergarn, av vilka särsk.
Ljugarn och Västergarn utvecklats som badorter.
Stationssamhällena Klintehamn och Burgsvik äro
näst Visby de mest betydande hamnarna och
orterna på G:s västkust. Inlandets enda
järnvägsknutpunkt är Roma, uppvuxet kring ett
sockerbruk.
Ekonomisk geografi. Folkmängden fördelade
sig 1945 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
jordbruk med binäringar 45,3 °/o, industri och
hantverk 25,3 °/o, handel och samfärdsel 14,4%,
allmän tjänst och fria yrken etc. 9,6 °/o.
Jordbruk. 1947 hade G. 83,632 har (26,7°/o
av landarealen) åker, 1,830 har (o,« °/o)
slåtter-äng, 1,611 har (0,5 °/o kultiverad betesäng, 17,084
har (5,2 °/o) annan betesäng, 130,522 har (41,8%)
skogsmark och 79,331 har (25,1 °/o) övrig mark.
Antalet brukningsdelar uppgick 19/14 till 7,176.
Av större herrgårdar finnes endast ett fåtal.
Den kalkhaltiga jordmånen gynnar odlingen av
högvärdiga växter, men en nackdel är jordens
låga fosfat- och kvävehalt. De bästa skördarna
ge jordbruksbygderna n. och n. ö. om Roma (vete,
sockerbetor). I kustsocknarna med deras i allm.
magrare jord överväger odlingen av råg och
potatis, men även här kunna tånggödslade
strandgrusåkrar ge god avkastning. Kornodling
förekommer över hela ön. På senare årtionden har
odlingen av grönsaker, särsk. sparris och ärter
för konservering, bedrivits i ständigt ökad skala.
Jordbruket ger ett betydande exportöverskott,
vilket framgår av följ, siffror för utförseln 1947:
vete 5,573 ton, råg 3,011, korn 1,794, oraffinerat
socker 14,292, smör 1,684, kött och fläsk 2,935
ton, ägg 1,6 mill. tjog, frö av oljeväxter 4,578
ton, rotfrukter 3,569 och hampa 589 ton. G.
svarar för c:a 25 ®/o av Stor-Stockholms behov av
smör och ägg. — Den genom träsk- och
myrut-dikningarna (fr. 1820-talet) vunna jorden har till
c:a 60 °/o lagts under plog (c:a 25 °/o av
åkerarealen) el. utnyttjats som betesmarker. Genom
bristande underhåll av dräneringen ligga vissa
myrmarker (t. ex. i Mästermyr) obrukbara, och
genom torrläggningen ha på sina ställen blottats
stora, ofruktbara bleke-jordar.
Boskapsskötsel. Antalet husdjur på 100
har reducerad jordbruksareal, d. v. s. åker jämte
till åker reducerad äng, var 1947: hästar 14,4,
nötkreatur 47,4 (därav kor 28,1), får 46,4 och
svin 28,7. Jämförelsetalet för fåren är det högsta,
som förekommer i s. Sverige. Sedan gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
