Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grotta - Grotta azzurra, Blå grottan - Grottaferrata - Grottbjörn - Grottboningar - Grotte - Grottekvarn - Grottesången - Grotthus, Christian Albrecht - Grottinvånare - Grottlejon - Grottmålningar - Grouchy, Emmanuel de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Grotta azzurra—Grouchy
344
Strandgrotta. Stora Förvar på Stora Karlsö.
Ur N. J. Nilsson, ”Karlsöarna”.
lar av bergarten (korrosionsgrottor). De
ha olika form efter de vägar i berget, utefter
vilka vattnet framrunnit, vanl. mer el. mindre
förgrenade valv. Ett annat slags g.,
förekommande vid stränder, ha bildats väsentligen genom
vattnets mekaniska inverkan, varvid stora partier
av bergarten brytas loss och bortföras. Dessa
kunna kallas erosionsgrottor el.
strandgrottor och bilda ofta endast nischer
in i bergbranten, men stundom sträcka de sig
långt in. — Ig. finnas ofta ståtliga
dropp-stensbildningar, som stundom nå från tak till
golv. Bottnen av de flesta g. täckes av en
rödbrun, leraktig jord, grottleran, som bildats
av de olösliga beståndsdelarna i kalkstenen; här
finnas stundom ben av djur och kulturlager efter
människor, som här haft sin uppehållsort. —
Europas största och namnkunnigaste grotta är
Adelsberg-grottan (se d. o.) i n. ö. Italiens
karstområde, med praktfulla droppstensbildningar.
— I Sverige träffas denna typ i Skånes
krit-formation (Balsbergsgrottan), i silurkalken på
Gotland och i Bj urälvens dalgång i n. Jämtland.
Strandgrottor äro mera vanliga (se H. Munthe,
”Strandgrottor och närstående geologiska
fenomen i Sverige”, 1920). De flesta finnas på
Gotland i kalksten; även i urberget finnas några,
t. ex. vid Kullen, Hovs hallar och Omberg.
Gro’tta azzurra [-adzo’ra], it., Blå
grottan (se d. o.) på Capri.
Grottaferra’ta, ort i it. prov. Roma, 18 km s. Ö.
om Rom; 5,000 inv. Berömt är dess 1004 av den
helige Nilus stiftade basiliankloster med mycket
omfattande klosterbyggnader och rika konstskatter.
Grottbjörn, Ur sus speläè’us, art av fam.
björnar, under tidig kvartär Mellaneuropas
största rovdjur. G. skilde sig från bruna
björnen genom sin storlek (mankhöjd 2 m), grövre
benbyggnad och välvda panna.
Grottboningar. Därigenom att Europas
paleo-litiska kulturer huvudsaki. äro kända genom fynd
i grottor, har den äldre stenåldern kommit att
framstå som grottiden framför andra. De flesta
paleolitiska grottfynden härstamma från perioder
med ett utpräglat kallt klimat (så t. ex. åtskilliga
franska grottor), men också från varma
perioder finnas grottfynd (t. ex. Grimaldigrottorna i
Norditalien). — Även i Skandinavien finnas
åtskilliga grottor, vilka tjänat som boplatser, så
t. ex. på Kullen, Skåne, och grottan St. Förvar
på St. Karlsö. Huvudmassan av fynden från
den sistn. tillhör yngre stenåldern, men också
fynd från bronsåldern och järnåldern förekomma.
Den norska grottan Kirkehellaren på Træna
uppvisar fynd från stenålder, romersk järnålder,
folkvandringstid och medeltid. G. finnas
alltjämt här och där över hela världen, icke blott
bland mera primitiva folk utan även t. ex. i
England (Worcestershire) och s. Spanien
(Darrot-dalen). Grottöppningen spärras här av en vanlig
vägg med dörrar och fönster. Bekanta g. äro
de i s. Tunisien (Matmataområdet). — Litt.: K.
Friis-Johansen m. fl., ”De förhistoriska tiderna
i Europa”, 1 (1926); Hanna Rydh,
”Grottmänniskornas årtusenden” (s. å.).
Grotte, nord, myt., en kvarn, som frambragte
allt vad man önskade; den ägdes av kung Frode
i Danmark. I ”Grottesången”, en isländsk dikt,
sannolikt från 900-talet, berättas, att Frode vid
besök i Sverige köpt två jättinnor, Fenja och
Menja, som han befallde att mala guld, fred och
lycka. Han unnade dem dock varken sömn el.
vila, varför de i vredesmod malde krig och ofärd
över Frode och hans ätt, tills kvarnen sprang
sönder och kungaborgen brann upp. — I Snorres
Edda förtälj es vidare, att vikingakonungen
My-sing tog G. och trälkvinnorna med sig från
Danmark och bjöd dem att mala salt. De malde,
tills skeppen sjönko i havet. Sedan dess är
havsvattnet salt, och en malström uppkom, där vattnet
forsar ut och in genom kvarnstensögat. —
Tidigast skymtar sagan hos Egill Skallagrimsson, som
omkr. 950 kallar guldet för ”Frodes mjöl”. Till
grund ligger en folksaga om önskekvarnen, som
mal guld men sedan olycka. — Se A. Olrik,
”Danmarks heltedigtning”, I (1903).
Grottekvarn (jfr Grotte), efter V. Rydbergs
dikt ”Den nya Grottesången” beteckning för den
moderna tidens industrialism.
Grottesången, en isländsk dikt om kung
Frodes kvarn Grotte (se d. o.).
Gro’tthus, Christian Albrecht, se
Grothusen.
Grottinvånare, se Grottboningar.
Grottlejon, se Lejon.
Grottmålningar, se Paleolitisk konst samt bild
vid Altamiragrottan.
Grouchy [gro/i’], Emmanuel de, markis,
fransk marskalk (1766—1847). Han slöt sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
