Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grouchy, Emmanuel de - Groux, Charles - Grovare - Grove, Sir George - Grove, Sir William Robert - Groven, Eivind - Grovkalibrig - Grov- och fabriksarbetareförbundet - Grovtarm - Groza, Petru - Groznyj - Grubb, Nils - Grubbe, Lars - Grubbe, Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Groux—Grubbe
346
revolutionen, deltog i fälttåget mot Vendée 1793,
i expeditionen till Irland 1797, sårades och
tillfångatogs vid Novi 1799. Under Napoleon stred
G. i Österrike, Preussen och Spanien och
räddade efter ryska fälttåget 1812 spillrorna av
kavalleriet ur Ryssland. Under ”de hundra
dagarna” slöt han sig åter till Napoleon, blev
marskalk och pär samt fick efter slaget vid Ligny
(16 juni 1815) i uppdrag att förfölja preussarna.
Därvid förlorade han kontakten med Napoleon,
hindrade ej Blüchers förening med Wellington och
beskylldes för att därigenom ha vållat nederlaget
vid Waterloo (18 juni s. å.). Efter fem års
landsflykt i Nordamerika återkom G. till Frankrike
och återfick av Ludvig Filip
marskalksvärdighe-ten, som under restaurationen fråntagits honom.
Groux [gro], Charles Corneille Auguste
<ie, belgisk målare (1825—70). Närmast
påverkad av Courbet, blev G. fattigdomens och
lidandets målare. I sina många genretavlor
framställde han landsstrykare, hungrande barn,
utmärglade kvinnor, allt med osökt medkänsla, äkta
patos och djup melankoli. — Se bild 2 å pl. vid
Belgisk konst.
Grovare, socken i Älvsborgs län, Ås härad,
n. v. om Ulricehamn, kring sjön Grosken i
Lidans källområde; 14,87 km2, 135 inv. (1951).
Mest skog och mossar. 239 har åker. 1943—44
framgrävdes och konserverades resterna av den
lilla romanska kyrkan, som raserades 1874,
varefter förs, begagnar Fänneslunda kyrka. Ingår
i S. Vings, Härna, Fänneslunda och G. pastorat
i Skara stift, Ås kontrakt; tillhör storkommunen
Hökerum.
Grove [gråuv], Sir George, engelsk
musikförfattare (1820—1900); urspr. ingenjör. Han
var 1882—94 dir. för Royal College of Music,
vann stor berömmelse genom musiklexikonet
”Dic-tionary of music and musicians” (4 :e uppl., 6 bd,
1940) och skrev i detta flera utförliga
biografier. Berömt är även ”Beethoven and his nine
symphonies” (1896). — Biogr. av C. L. Graves
(i9°3).
Grove [gråuv], Sir William Robert,
engelsk fysiker (1811—96). Han var advokat
och från 1871 domare i London, ägnade sig även
åt fysik och var 1840—46 prof, i fysik vid Royal
Institution. Berömd är hans konstruktion (1839)
av ett konstant galvaniskt element (med platina
i salpetersyra och zink i utspädd svavelsyra,
åtskilda av en porös cylinder) samt ett gaselement.
Groven, E i vind, norsk tonsättare (f. 1901),
avlade lärarexamen 1925. Som tonsättare
väsentligen autodidakt, har G. blivit mest känd
genom sånger och orkesterverk. Han har framlagt
betydande musikteoretiska forskningsresultat i
avh. ”Temperering og renstemning” (1948).
Grovkalibrig, vapentekn., se Kaliber.
Grov- och fabriksarbetareförbundet, se
Fackförening, sp. 128.
Grovtarm, anat., se Tarmkanalen.
Groza [grå’za], Petru, rumänsk politiker
(f. 1884), medl. av Transsylvaniens stora råd
1918—19, under mellankrigstiden främst verksam
som industri- och affärsman. G. var minister för
allmänna arbeten samt kommunikationsminister
1921—22 och minister utan portfölj juli 1926—
juni 1927. Han lämnade därefter politiken och
återvände först vid slutet av 2:a världskriget, då
han bildade ett radikalt småbrukarparti,
”bondefronten”. Han var v. konseljpresident i
Sanates-cus och Radescus regeringar 1944—45, närmade
sig kommunisterna och trädde i mars s. å., efter
sovjetryska påtryckningar mot konung Mikael, i
spetsen för en ny, provrysk regering.
Groznyj [grå’znaj], huvudstad i
Tjetjen-Ingusjska autonoma sovjetrepubliken i
Nordkau-kasien; 172,000 inv. G. ligger på bägge sidor om
den strida bergsfloden Sunzja, en biflod till
Te-rek. Omgivningarna äro rika på bergolja och
bilda Sovjetunionens näst största
petroleumdistrikt. Oljeledningar till Machatj—Kala vid
Kaspiska havet (sedan 1915), till Tuapse vid Svarta
bavet (sedan 1929) och vidare till Donetsbäckenet.
G. grundades 1818 som gränsfästning men började
utvecklas först efter 1893 i samband med
utnyttjandet av oljefält i stadens närhet. G:s
olje-fält härjades svårt av bränder, förorsakade av
tyska flyganfall, i okt. 1942.
Grubb, Nils, präst (1681—1724). Han blev
1707 fil. dr i Wittenberg samt 1710 prof, i
historia och moral i Greifswald. 1711 fick han
fullmakt på Umeå pastorat. G:s iver för
kyrkotuktens upprätthållande bragte honom i stora
svårigheter. 1719 anmälde Härnösands domkapitel
för K.m:t, att konventiklar höllos i Umeå, utan
att G. hindrade det. En kommission tillsattes,
vilken emellertid 1725 ej blott frikände G., som
1724 avlidit, utan även berömde hans pastorala
nit. — Monogr. av E. Wermcrantz (1906); ”N.
G:s själfbiografi”, utg. av H. Schück (1917).
Grubbe, Lars, diplomat (1600—42). Han
studerade i Uppsala och vid utländska akademier.
Under preussiska fälttågen (1626—29)
tjänstgjorde han först som A. Oxenstiernas privatsekr.
och sedermera i kungl. kansliet, vilket han
tidtals förestod även under tyska fälttåget 1630—
32. Han deltog 1633 med Banér i
underhandlingarna med Brandenburg och Sachsen och
utnämndes 1634 till statssekr. samt efter Salvius till
resident i Hamburg och legat i nedersachsiska
och westfaliska kretsarna; 1636 var han även
stats- och krigsråd vid westfaliska armén. Han
blev 1637 underståthållare på Stockholms slott.
1641 fick G., som utnämnts till assistensråd, i
uppdrag att efter Banérs död söka bevara armén
åt Sverige, en kinkig uppgift, som lyckades först
sedan Torstenson anlänt med penningar och
förstärkningar. Sedermera följde han hären som
Torstensons politiske medhjälpare och stupade vid
Breitenfeld 23 okt. 1642. — Jfr P. G. Berggren,
”Lars G.” (1898).
Grubbe, Marie, dansk adelsdam (omkr. 1640
—1718). Hon äktade 1660 Ulrik Frederik
Gyl-denlöve, som 1670 skildes från henne på grund
av hennes otrohet. Marie G. förslösade
utomlands sitt mödernearv, blev 1679 g. m. en
jylländsk herreman, Palle Dyre, men åter skild
1691 på grund av kärleksförhållande till hans
förvaltare Sören Möller. Hon gifte sig nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
