Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grubbe, Marie - Grubbe, Samuel - Gruber, Max von - Grude - Grudzadz - Gruenther, Alfred - Gruk - Grumbach, Wilhelm von - Grumme & son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Grubbe—Grumme & son
348
denne, en brutal, obildad drinkare. De drevo
slutligen värdshusrörelse på Falster, där Holberg
1711 var deras hyresgäst. Marie G:s liv
skildras av S. S. Blicher i novellen ”En landsbydegns
dagbog” samt främst av J. P. Jacobsen i
romanen ”Fru M. G.”. — Litt.: S. Kjær, ”Erik
G. til Tjele og hans tre dötre” (1904).
Grubbe, Samuel, filosof, statsråd (1786—
1853)). G. blev docent i teoretisk filosofi i
Uppsala 1806 samt efter Höijer (1813) prof, i logik
och metafysik. Efter Bibergs död, 1827, intog
han i stället lärostolen i etik och politik. Hösten
1840 inträdde G. som konsultativt statsråd i Karl
Johans sista ministär, där han t. o. m. 1842
förestod Ecklesiastikdep. Efter avskedet från
statsrådsämbetet 1844 bodde G. som privatman i
Uppsala, sysselsatt med studier och
språkbearbetningar för Sv. akad:s ordbok. — Led. av Sv. akad.
1830. Han var medlem av 1825—28 års
undervis-ningskommitté och representerade 1834—35
Uppsala univ. i riksdagen.
På sin samtid övade G. inflytande framför
allt som universitetslärare. Under de 34 år han
i denna egenskap var knuten till Uppsala univ.
behandlade han på
sina talrikt besökta
föreläsningar nära nog
alla områden av den
dåtida filosofien.
Endast en obetydlig del
av G :s omfattande
produktion
(huvudsaki. rättsfilosofi)
befordrades av honom
själv till trycket. Hans
viktigaste skrifter ha
utgivits av A.
Ny-blæus och K. R.
Geijer (7 bd, 1876
—84). Uppsala univ.-
bibl. förvarar en synnerligen fullständig samling
av hans egenhändiga manuskript. — G:s
filosofiska system är starkt beroende av den tyska
transcendentala idealismen, som han sökt giva en
religionsfilosofisk totalorientering. Redan i
ungdomsskrifterna skymtar den tanke, som blir
centrum i hans system: idén om religionen som den
syntetiska kraften i kulturens (”bildningens”)
organiska sammanhang. Under inflytande från
Kant, Fichte, Schleiermacher, Fries och Jacobi
arbetade sig G. fram till en platonskt färgad,
religiös idealism, som påtagligt inverkat på
Boströms utveckling. Filosofiens objekt utgöres av
de tre i förnuftet ”förnumna” idéerna om det
absolut sanna, goda och sköna, vilka idéer
spekulationen har att bringa till klarhet för
medvetandet med hänsyn till såväl deras egentliga
väsen som deras relation till den sinnliga
verkligheten. Systemet får alltså tre delar: teoretisk,
praktisk och estetisk filosofi, vilka motsvara
intelligensens tre verksamhetsformer samt de tre
kulturformerna: vetenskap, moral och konst.
Religionsfilosofien utgör enhetsbandet i det
filosofiska systemet, liksom religionen fyller denna
uppgift i kulturens organiska sammanhang. I sin
rättsfilosofi söker G. genomföra en organisk
samhällssyn, uppbyggd på såväl juridiska som
moralisk-religiösa principer. — Bibliogr. och
analys av G:s åskådning i J. Cullbergs avh.
”Samuel G.” (1926).
Gruber [grö’bar], Max von, österrikisk
läkare, bakteriolog och hygieniker (1853—1927).
Han var vid Wiens univ. 1887—91 lärare och
1891—1902 prof, i hygien samt 1903—23 prof,
i hygien och bakteriologi vid Münchens univ.
G:s namn torde vara mest känt genom hans
upptäckt (1896) av bakteriers specifika agglutination,
vilken fått mycket stor betydelse för diagnosen
av många smittosamma sjukdomar, främst av
nervfeber (G r u b e r-W i d a 1 s reaktion).
Grude, socken i Älvsborgs län, Gäsene härad,
inom Svältorna, s. om Herrljunga; 18,71 km2,
570 inv. (1951). 404 har åker. Vid
statsbane-linjen Borås—Herrljunga ligger stationssamhället
Ljung (380 inv.), som förr var tingsställe.
Kyrkan av sten härstammar från 1640 (senare
tillbyggd). Ingår i S. Björke, Vesene, G., Jällby
och Hudene pastorat i Skara stift, Kullings
kontrakt; tillhör storkommunen Gäsene.
Grudzqdz [gro’dzjåts], ty. Graudenz, stad i
Pommerellen i n. Polen, vid Weichsel 90 km s.
om Danzig; 37,000 inv. G., som urspr. var en
Tyska ordens besittning, omnämnes först 1222,
blev stad 1291, kom 1466 till Polen, 1772 till
Preussen och 1919 åter till Polen. Den 1776—■
88 anlagda fästningen försvarades 1807 av
Cour-bière mot fransmännen. Närmast Slottsberget
med rester av en ordensborg ligger den trånga
äldre staden, men f. ö. gör G. intryck av
nutida garnisons- och industristad med mekaniska
verkstäder, tegelbruk, tobaks- och sko fabriker.
Gruenther, Alfred Maximilian, amerikansk
militär (f. 1899). G., som blev arméofficer 1918,
har under och efter 2:a världskriget gjort snabb
karriär. Från 1941 tjänstgjorde han som chef
för olika staber. Nov. 1945 blev han stf. chef
för National War College (försvarshögskola). I
dec. 1950 blev han stabschef i Atlantpaktens
överkommando. Han utnämndes till general 1951.
Gruk [grok], se Hein, P.
Grumbach [gro’mba^], Wilhelm von,
tysk partigängare (1503—67). Han tillhörde en
frankisk riksriddarsläkt, deltog i kuvandet av
bondeupproren 1524—25, stred på Karl V:s sida
i schmalkaldiska kriget och råkade sedan i strid
med biskopen av Würzburg om gods i dennes
biskopsdöme. 1558 mördades biskopen på G:s
anstiftan, och detta blev närmaste anledningen
till ”die Grumbachischen Händel”, ett sista
feodaluppror av det tyska ridderskapet mot
territorial furstarna i avsikt att åter göra riddarna
”riksomedelbara”. — G., som 1563 plundrade
Würzburg och var lyst i akt av kejsaren,
förband sig med Johan Fredrik av Sachsen-Gotha
och förhandlade 1565—66 med Erik XIV i
Sverige. Efter Gotlias erövring genom kurfurst
August av Sachsen blev G. tillfångatagen och
torterad till döds.
Grumme & son, ab., firma i Stockholm, gr.
1882, ab. 1911, tillverkar tvål, såpa, putsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
