Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gundulić - Gungner - Gunhild (drottning av Sverige) - Gunhild (drottning av Danmark, Harald Gormssons hustru) - Gunhild (drottning av Danmark, Sven Tveskäggs hustru) - Gunhild (drottning av Danmark, Sven Estridssons hustru) - Gunhild (drottning av Norge) - Gunilla (Bielke) - Gunkel, Hermann - Gunn - Gunnar (Volsungasagan) - Gunnar från Hliðarendi - Gunnarp - Gunnarsbyn - Gunnarsjö - Gunnarskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Gungner—Gunnarskog
492
förlorade. Högst nådde han med heroespelet
”Dubravka” (1628), med vackra lyriska partier.
G:s rykte vilar emellertid främst på ett
kristligt romantiskt hjälteepos i 20 sånger (av vilka
två felas), ”Osman”, ett förhärligande av
polackernas seger över turkarna vid Hotin 1621.
— Litt.: A. Jensen, ”G. und sein Osman” (1900)
och ”Från Balkan” (1917).
Gungner (”gungande”, ”svängande”), nord,
myt., Odens spjut, förfärdigat av dvärgen
Ival-des söner. G. träffade alltid målet.
Gunhild, drottningar.
Sverige. 1) Gunhild (omkr. 1050), enl.
Adam av Bremen gemål till Anund Jakob, som
hon överlevde. Antagandet, att hon därefter
gifte om sig med Sven Estridsson och alltså är
identisk med G., dansk drottning 3), är oriktigt.
2) Se Gunilla.
Danmark. 1) Gunhild (omkr. 950), Harald
Gormssons hustru (enl. Adam av Bremen).
2) Gunhild, enl. de isländska sagorna Sven
Tveskäggs första gemål, dotter till Boleslav av
Polen. Samtida el. något senare källor (Tietmar
och Adam) berätta däremot, att Sven var g. m.
en syster till Boleslav, och känna endast en gemål
till konung Sven. De namngiva henne ej, varför
man ej kan anse det säkert, att Sven Tveskäggs
gemål verkligen hetat G.
3) Gunhild (omkr. 1050). Sven Estridsson
var enl. Adam g. m. en nära fränka G., från
vilken han på gr. av ingripande av ärkebiskop
Adalbert av Hamburg-Bremen måste skilja sig.
G., som var av svensk börd, levde efter
skilsmässan i Sverige och understödde Adalvard d.
y:s missionsverksamhet på 1060-talet. Jfr ovan
Sverige.
Norge. Gunhild (900-talet), dotter till
Gorm den gamle i Danmark, g. m. Erik Blodyx.
Då Erik fördrevs från Norge, följde hon med
till England men begav sig efter hans fall (954)
till sin bror Harald i Danmark, vilken hjälpte
henne och ”Gunhildssönerna” att återvinna Norge.
Då Harald senare tog Norge, flydde hon till
Orkneyöarna, där hon dog. Hon skildras som
en vacker och klok men grym, härsklysten,
sinnlig och trollkunnig kvinna.
Gunilla (Bielke), svensk drottning (1568
—97), dotter till riksrådet och ståthållaren över
Östergötland Johan Axelsson Bielke. Hon blev
förmäld med Johan III i hans 2 :a äktenskap.
Detta äktenskap med
en dam, som ej var av
furstesläkt, väckte stor
ovilja hos Johans
syskon, och hertig Karl
nekade komma till
bröllopet. G. var ej
utan inflytande på
Johan, vars sinne hon
vände från jesuiterna;
hon förmådde honom
även att lösgiva de
1590 fängslade
rådsherrarna. Hon hade en
son, Johan, hertig av
Östergötland. Som änka drog hon sig undan till
sonens hertigdöme, dog på B råborg och begrovs
i Uppsala.
Gunkel [go^kal], Johann Friedrich H e
r-mann, tysk teolog (1862—1932), prof, i Giessen
1907, i Halle 1920. G. var banbrytare inom
G. T :s exegetik genom att i den genomföra
den moderna litteratur- och religionshistoriska
metoden. Hans kommentarer till Genesis (1900,
5 :e uppl. 1922) och Psaltaren (1925) äro
epokgörande.
Gunn (isl. Gunnr, ”strid”), en valkyria.
Gunnar, Gjukes son, en av huvudpersonerna
i Eddans hjältesånger och i Volsungasagan. Den
historiska förebilden för G. är burgundernas
konung Gundicarius, som föll jämte hela sitt
folk i strid mot hunnerna år 437. I
Nibelungen-lied kallas G. Gunther.
Gunnar från Hliöarendi, isländsk storbonde
(omkr. 945—omkr. 990), en av huvudpersonerna
i Nials saga. Han var tapper och ädelmodig men
invecklades av sin elaka hustru, Hallgerd, i
tvister med grannarna och begick flera dråp.
Till sist dömd till landsflykt, kunde han ej
förmå sig att lämna sitt vackra hem och blev där
efter tappert försvar dräpt av sina fiender. G:s
öde behandlas i en dikt av Verner von
Heiden-stam.
Gunnarp, socken i Hallands län, Faurås
härad, invid Smålands- och Västgötagränsen; 96,02
km2, 1,217 inv. (1951). Genomflytes i djup dal
av Ätran, kring denna skogiga bergplatåer och
sjöar. I ö. inskjuter sjön Fegen. 909 har åker.
Vid Fegens s. v. ända och statsbanelinjen
Var-berg—Kinnared ligger stations- och
industrisamhället F e g e n (300 inv.) med flera
trä-förädlingsföretag (särsk. lådtillverkning). Inom
socknen finnas f. ö. några smärre sågverk och
snickerifabriker. Kyrkan av trä uppfördes 1755
—56. Ingår i G:s och Gällareds pastorat,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt; ingår i
storkommunen Ätran.
Gunnarsbyn, samhälle i Råneå sn i
Norrbotten.
Gunnarsjö, socken i Älvsborgs län, Marks
härad, vid Hallandsgränsen; 40,99 km2, 350 inv.
(1951). Skogig bergstrakt, rik på sjöar (till
Viskan). Endast 334 har åker. Någon
träförädling. Kyrkan av gråsten har delvis medeltida
långhus. Ingår i Kungsäters, G., Grimmareds
och Karl Gustavs pastorat i Göteborgs stift,
Marks och Bollebygds kontrakt; tillhör
storkommunen Kungsäter.
Gunnarskog, socken i v. Värmland, Jösse
härad; 371,18 km2, 3,658 inv. (1951). Är i
Vagge-älvens dal, kring Bergsjön, Gunnern m. fl. sjöar
tätt bebyggd; når i n. ö. sjön Kymmen. 3,129
har åker. Egendom: Sälboda med sågverk,
snickerifabrik och ett vattenfall, vilket arrenderas
av Arvika stad. Billeruds ab. äger stora
skogs-domäner och två mindre elkraftverk. Järnbruk
ha funnits vid Sälboda, Rexed, Träskog,
Fredros och Lyred. Kyrkan av sten byggdes 1726—27.
Ingår i G:s och Bogens pastorat i Karlstads
stift, Jösse kontrakt; bildar tills, m. Bogen
stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
