- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
531-532

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gutjkov, Alexander Ivanovitj - Gutnalia, Roma Kloster - Guts Muths, Johann Christoph Friedrich - Gutta cavat lapidem - Guttae - Guttaperka - Guttation - Guttiferae, blödeväxter - Guttorm - Gutturala ljud - Gutturalton - Gutzeit & co. - Gutzkow, Karl Ferdinand - Gutår - Guvernant - Guvernement - Guvernör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

531

Gut j ko v—Guvern ör

532

Gutjkov [gohjkaf], Alexander
Ivano-v i t j, rysk politiker (1862—1936), urspr.
affärsman, deltog 1905 i bildandet av det moderata
ok-tobristpartiet, blev 1907 medl. av 3:e duman och
snart sitt partis ledande kraft; 1910—n talman.
Efter revolutionen var G. mars—maj 1917
krigsminister, förmådde som dumans representant,
jämte Sjulgin, Nikolaj II att abdikera och sökte verka
för en konstitutionell monarki, disciplinens
återställande och fortsatt krig mot Tyskland. Efter
novemberrevolutionen emigrerade G. och avled i
landsflykt.

Gutnälia, R o m a kloster, se Roma.

Guts Muths [göts möts], Johann
Chris-toph Friedrich, tysk pedagog 1759—
1839), lärare 1785—1837 i geografi och
gymnastik vid läroanstalten i Schnepfenthal vid
Gotha. Han var den tyska gymnastikens
grund-läggare (se Gymnastik) och utg. bl. a.
”Gymnastik für die Jugend” (1793, 2:a uppl. 1804).
Monogr. av A. B. Netsch (1902).

Gu’tta cava’t lapide’m, lat., droppen urholkar
stenen; citat från en hexameter i Ovidius’
”Epistolae ex Ponto” (IV: 10,5), där
fortsättningen lyder: consümitur a’nnulus üsu, ringen
nö-tes genom att nyttjas; vanl. citeras Giordano
Brunos ändrade formulering: non vi sed saè’pe
cade’ndo, ej genom kraft men genom att falla
ofta.

Gu’ttae, lat., droppar.

Guttape’rka, ett kautschukliknande ämne, som
erhålles ur mjölksaften från tropiska växter. G.
nyttjas i galvanoplastiken och till isolering av
elektriska land- och sjökablar. Den skiljer sig
från äkta kautschuk därigenom, att den vid
högre temperatur blir plastisk och lätt att forma.

Guttatiön, bot., se Transpiration.

Gutti’ferae, blödeväxter, växtfam. med
omkr. 600 arter, huvudsaki. växande mellan
vändkretsarna (i Sverige endast Hypericum). De
flesta äro träd el. buskar med i regel motsatta, hela,
ofta läderartade blad och stora, strålformiga, vanl.
tvåkönade blommor. I olika delar av
växtkroppen finnas hartskanaler el. oljekörtlar. Många
G.-arter äro gagnväxter. Så t.ex. fås
gummiharts och fet olja från Garcinia m. fl., ätbara
frukter från Garcinia, Mammea m. fl., virke
från Calophyllum.

Guttorm, se Gjukungar.

Gutturala ljud, gammalt namn på sådana
språkljud, som ha sitt artikulationsläge i bakre
delen av munnen. Till g. höra såväl
konsonanter som vokaler, såväl explosivor och frikativor
som nasaler. G. föras numera vanl. till palataler
och velarer.

Gutturälton (av lat. gu’ttur, strupe), mus.,
strupton, halston, en felaktighet i
tonbildningen, varvid tonen med ofullständig resonans
framkommer ur strupen.

Gutzeit & co., se Enso-Gutzeit oy.

Gutzkow [go’tskå], Karl Ferdinand,
tysk författare (1811—78). Vid julirevolutionens
utbrott avbröt G. sina studier, ingick som
medarbetare i W. Menzels Literaturblatt och var
snart en av de ledande oppositionsmännen i
Tysk

land. I företalet till Schleiermachers ”Briefe
über Schlegels Lucinde”, som G. utgav 1835,
och i romanen ”Wally, die Zweiflerin” (s. å.)
förordade G. i viss mån ”den fria kärleken” samt
angrep uppenbarelsetron. Han åtalades och
dömdes till tre månaders fängelse. G. var
tidskrifts-utgivare i Hamburg 1837—42. 1846—50 var han
dramaturg vid hovteatern i Dresden. — G. hade
på 1840-talet stora framgångar som dramatiker
med ”Richard Savage” (1839), ”Ella Rosa”
(1856; uppf. i Stockholm s. å.), ”Patkul” (1840;
uppf. i Stockholm 1852), den stora
tankefrihets-tragedien ”Uriel Acosta” (1847), ”Die Schule der
Reichen” (1842; uppf. i Stockholm 1843), ”Zopf
und Schwert” (1843; uppf. i Stockholm 1845),
”Das Urbild des Tartuffe” (1844; uppf. i
Stockholm 1846) m. fl. Av hans stora romaner
må nämnas ”Die Ritter vom Geiste” (1850—52)
och ”Der Zauberer von Rom” (1858—61). I
”Goethe im Wendepunkt zweier Jahrhunderte”
(1836) tillbakavisade han Menzels hätska
pamflett. G:s författarskap var talangfullt, buret av
idealitet och av betydelse för epoken. Sami,
arbeten utg. 1873—75 i 12 bd. — Monogr. av L.
Maenner (1921).

Gutår (eg. gott år), äldre motsvarighet till
”skål”.

Guvema’nt (fr. gouvernante), hemlärarinna.

Guvememe’nt (fr. gouvernement, av lat.
gu-bernäre, styra), eg. styrelse;
förvaltningsområde, län. Jfr Guvernör.

Guvernör (fr. gouverneur, av lat. gubernäre,
styra). 1) Ståthållare (på ett slott, över en
provins), landshövding. I nästan alla stater i det
moderna Europa har g. en tid varit den vanliga
titeln på provinsstyresman. Guvernörstiteln har
dock i denna mening efter hand avskaffats inom
de olika länderna och förekommer numera
hu-vudsakl. som benämning på utövaren av högsta
myndigheten inom en koloni. I U.S.A. är g.
(governor) titeln på de resp, staternas
regeringschef. I Sverige förekom titeln g. på
länsstyres-man redan under 1500-talet (även i den latinska
formen gubernätor), nyttjades täml. allmänt på
1600-talet och brukades ännu i början av
1700-talet. Det var företrädesvis styresmännen över
gränslandskapen, som buro denna titel, vilken
betecknade en vidsträcktare (företrädesvis militär)
myndighet och medförde en högre ställning än
landshövdingtiteln. G. var även ursprungliga
titeln för Bergsamtets och Bergskollegiums chef.
Även chefen för Krigsakad. på Karlberg bar
denna titel. — Generalguvernör,
utövare av den högsta såväl militära som civila
myndigheten inom ett större område (flera landskap,
flera guvernement). I Sverige förekommer
benämningen redan 1594, då Klas Fleming
utnämndes till generalguvernör över Finland. Detta
land utgjorde sedan 1631 en längre tid under
1600-talet och 1747—52 ett eget
generalguver-nement. Sverige upprättade i de erövrade
länderna på andra sidan Östersjön flera general
-guvernement. Även inom det egentliga Sverige
(med Finland) tillsattes, i synnerhet under
oroliga tider, generalguvernörer över flera gräns-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free