Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagshult - Hagströmer, 1. Anders Johan - Hagströmer, 2. Johan - Hagtorn - Hagtornsfjäril - Hague, Cap de la - Haguenau - Hagunda - Hagunda kontrakt - Hahn, Canutus - Hahn, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Hagströmer—Hahn
696
torat i Växjö stift, östbo kontrakt; tillhör
storkommunen Klevshult.
Hagströmer. i) Anders Johan H. (före
adlandet Hagström), läkare (1753—1830).
Han blev 1776 kirurgie magister. Tills, m. J.
Kraak utgav han 1781—83 Weckoskrift för
Läkare och Naturforskare. Han blev 1785 e. o.
och 1793 ord. anatomie och kir. prof, i
Stockholm, 1795 överdir. över kirurgien i riket, 1796
medlem av Collegium medicum, 1808 generaldir.
över lasaretten samt 1816 medicinalråd och
inspektor vid Karolinska institutet. — 1788 och 1808
hade han i uppdrag att utbilda läkare för armén.
H. var en av Sv. läkaresällskapets stiftare
(1808); adlades 1812. Han tog avsked 1823. —
H. verkade bl. a. för hälsovårdens förbättrande
samt för inrättandet av Karolinska institutet och
Allmänna garnisonssjukhuset, länslasarettens
förbättring, veneriska smittans hämmande m. m.
2) Johan Vilhelm H., den föreg:s sonsons
son, rättslärd (1845—1910). Han blev 1872
docent samt 1877 e. o. och 1888 ord. prof, i
straffrätt, allt vid Uppsala univ.; var 1886—87 led. av
Nya lagberedningen. H. utgav bl. a. ”Om
aktiebolag enl. sv. rätt” (1872), ”Om frihetsstraffen”
(1875), granskningar av förslag till strafflag för
Finland (1879, 1884) samt delar av ett stort
anlagt men ofullbordat verk över ”Svensk
straffrätt”, I, II (1901—09); ”Efterlämnade
föreläs-ningsanteckningar” utgåvos 1912. Hans
verksamhet var av en grundläggande betydelse för de
juridiska studierna och forskningen vid Uppsala
univ. och i hela Sverige.
Hagtom, Crataè’gus, växtsläkte av fam.
Ro-saceae. Hit höra talrika arter, vanl.
tornbeväp-nade buskar el.
smärre träd med
oftast flikiga blad,
i tempererade
länder på n.
halvklotet. Blommorna
sitta i kvast och ha
vita el. röda
kronblad. Stenfrukterna
äro vanl. röda. I
Sverige växa (upp
till
Mälarprovin-serna) 5 el. 6
arter, av vilka
särskilt trubbhag-t o r n, C.
monogy-na, odlas i
trädgårdar, företrädesvis
till häckar.
Därjämte odlas flera
utländska arter,
t. ex. C. coccinea
(från
Nordameri
ka) och C. sanguinea (från Sibirien). — Veden
av h. är mycket hård och nyttjas till
snickeriarbeten. Många arter, t. ex. C. azarolus, ha ätbara
frukter.
Hagtornsfjäril, Apo’ria crataè’gi, en vacker
fjärilsart av fam. Pieridae, något större än den
vanliga kålfjärilen. Den är allmän på
ängsmar
Trubbhagtorn. Foto L.
Ek-brant.
Hagtornsfjäril, 2/s av naturlig
storlek.
ker i s. och
mellersta Sverige.
Vingarna äro
vita med svarta
vingnerver-
Larven lever på
hag-torn, hägg, rönn
m. m.
Hague [ag]
C a p de la
H.), udde och
fyrplats v. n. v.
om Cherbourg,
Frankrike, vid Engelska kanalen.
Haguenau [agnå’], ty. Hagenau, stad i fr.
dep. Bas-Rhin, Elsass, vid Rhens biflod Moder,
mitt i Haguenauskogen; 17,000 inv.
Humleodling. Textil- och skofabrikation.
Hagunda, härad i Uppsala län, s. v. och v.
om Uppsala, intill gränsen mot Västmanlands
län; 326,78 km2, 4,023 inv. (1951). Socknar:
Gryta, Balingsta, Västeråker, Dalby, Ramsta,
Hagby, Skogs-Tibble, Åland och Järlåsa. H.
tillhör Tiunda tingslag i Uppsala läns s. domsaga
(tingsställe: Uppsala), Trögds och Tiunda
fögderier, Lagunda och Hagunda samt Ulleråkers
och Norunda kontrakt av Uppsala ärkestift.
Hagunda kontrakt i Uppsala ärkestift ingår
sedan 1928 i Lagunda och Hagunda kontrakt.
Hahn, C a n u t u s, biskop (1633—87). H.,
som var småländsk
bondson, blev 1661 fil.
mag. i Uppsala. Han
blev s. å. professor i
logik och metafysik
vid gymnasiet i Lund
och 1667 vid univ.
där. H. var 1671—79
kyrkoherde i Ronneby
och blev 1680 biskop
i Lund (efter
Winst-rup). Mer än de flesta
bidrog H. att
genomföra Skånes och
Blekinges försvenskning,
i det att han införde
den svenska kyrkoordningen i Lunds stift samt
svenskt språk i kyrka och skola där. H.
hade därjämte största förtjänsten om
återupprättandet av Lunds univ. — Litt.: G.
Göransson, ”C. H.” (1950).
Hahn, Otto, tysk kemist (f. 1879). Han
anställdes 1906 vid Kaiser-Wilhelm-Inst. för
kemi i Berlin, där han blev prof. 1912 och dir.
1928; nobelpristagare i fysik 1944. H. isolerade
mesotorium och studerade toriums radioaktiva
sönderfall, upptäckte radiotorium och uran
Z samt jämte Lise Meitner protaktinium
(1917). H. uppställde den efter honom
uppkallade fällningsregeln för radioaktiva element
(1926). Han har också bestämt bergarters
ålder med hjälp av rubidiums radioaktiva
omvandling till strontium. H. var den förste,
som lyckades åstadkomma en atomsprängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
