Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hahn, Otto - Hahnemann, Samuel - Hahr, släkt - Hahr, 1. August - Hahr, 2. Erik - Hai-chou - Haida - Haidarabad - Haidar Ali - Haifa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Hahnemann—Haifa
698
(dec. 1938; tills, m.
F. Strassmann). Han
bestrålade uran (U
235) med neutroner
och kunde
konstatera atomens
sönderfall i två
brottstycken under en
oerhörd energiutveckling.
Med denna upptäckt
strax före 2:a
världskrigets utbrott blev
H. indirekt
upphovsmannen till
atombomben.
Hahnemann, Samuel Christian Friedrich,
tysk läkare, homeopatiens upphovsman (1755—
1843), från 1835 verksam i Paris. H. gjorde sig
redan tidigt bekant inom sinnessjukvårdens,
kirurgiens och framför allt läkemedelslärans
områden. Från början en nykter iakttagare av
naturen, blev H. på gamla dagar en benhård
dogmatiker, som för att befästa sin lära utvecklade
den till ett alltmer mystiskt, spekulativt system.
I ”Organon der rationellen Heilkunde” (1810)
utvecklar han sin lära om homeopatien och den
minimala doseringen, vilken senare bygger på
det förmodade förhållandet, att läkemedlets
verkningsgrad ökas med utspädningen.
Hahr, svensk släkt, urspr. från Mecklenburg,
inkom till Sverige 1715.
1) August H., konsthistoriker (1868—1947),
blev efter en dr-avh. om Per Krafft d. ä. (1898)
samt ett arbete om David v. Krafft och den
Ehrenstrahlska skolan (s. å.) doc. vid Uppsala
univ. 1900, var
lärare och examinator i
konsthistoria i Lund
1908—13 och därefter
i Uppsala, där han
var prof. 1917—33.
H. bearbetade
företrädesvis den svenska
konsthistorien under
Vasakonungarna och
1600-talet samt utgav
värdefulla arbeten på
detta område: ”Konst
och konstnärer vid
M. G. De la
Gar-dies hof” (1905),
”Stu
dier i Johan IH:s renässans” (2 bd, 1907—10),
”Die Architektenfamilie Pahr” (1908), ”Studier
i nordisk renässanskonst” (3 bd, 1913—17),
”Studier i Vasatidens konst” (1920), ”Läckö slott o. a.
De la Gardies monumentalbyggnader i
Västergötland” (1923), ”Nordeuropeisk
renässansarkitektur” (1927), ”Uppsala forna ärkebiskopsborg”
(1929), ”Uppsala slott och dess rikssal” (1932)
m. fl. H. ledde utgivandet och deltog i
författandet av ”Skånska borgar” (1914—22) samt
utgav flera konsthistoriska reseskildringar jämte
översiktsverket ”Arkitekturen genom tiderna” (5
bd, 1926—28).
2) Erik Maurits H., den föreg:s bror,
ar
kitekt (1869—1944), verksam i Stockholm och
Västerås. Både som stadsarkitekt 1909—35 och
som praktiserande arkitekt utövade H. stort
inflytande på Västerås’ yttre gestaltning efter
sekelskiftet. Han uppgjorde bl. a. ritningar till
brand- och polisstationen där (1898), stadshuset
(1907) samt till bostads- och industribyggnader.
Bland de senare kännetecknas redan
verkstadsbyggnaden för Asea (1911) av en konstruktiv
saklighet. Bland på andra platser uppförda
byggnader, vartill H. uppgjort ritningar, märkes
Göteborgs högsk. (1907; i samarbete med E. Torulf).
3) Henrik Adolf August H., son till H.i),
radioman (f. 1911 10/i), fil. kand. 1932,
programledare i ab. Radiotjänst 1934—36, anställd i
Svenska Dagbladet 1938—42, bl. a. som
utrikeskorrespondent, vid ab. Radiotjänsts föredragsavd.
1942, chef för dess utlandsavd. 1945, för dess
centrala programavd. 1947 och för dess
aktua-litetsavd. sedan 1950. H. har bl. a. utg. ”Vår
radio och andras” (1948; tills, m. M. Ginsburg).
Hai-chou [-t/åo], stad i n. ö. delen av kin.
prov. Kiang-su, vid Gula havet. Hamn samt
järnväg västerut.
Ha’ida, indianstam. H. bebo Drottning
Char-lotteöarna i British Columbia och s. sidan av
Prince of Walesön i Alaska. H. stå främst bland
alla nordvästindianer i träskulptur och ha även
de bästa båtarna bland dem. Särskilt bekanta
äro deras höga totempålar. De idka fiske i än
högre grad än övriga nordvästindianer. Blott c:a
900 leva kvar.
Haidarabäd, se Hyderabad.
Häidar Ali, indisk furste (omkr. 1722—82).
Han blev 1759 överbefälhavare för Mysores
armé samt var från 1761 i verkligheten och
efter 1766 även formellt regent över Mysore.
Hans strävan att utvidga sitt rike förde
honom i krig med maratterna, nizamen av
Hyderabad och engelsmännen. Av engelsmännen
framtvang han trots sina nederlag vid Chengam
och Trinomalai genom skickliga operationer mot
Madras en fred, vari ömsesidiga erövringar
återställdes (1769). Efter en mellantid, varunder han
för sig vunnit maratterna och nizamen, inföll
han 1780 i Karnatik, anställde där fruktansvärda
härjningar och vann en stor seger över
engelsmännen vid Conjeeveram. Warren Hastings
sände nu Eyre Coote till undsättning, och denne
tillfogade H. ett förkrossande nederlag vid Porto
Novo (1781). H. efterträddes av sin son Tipu.
Häifa, stad i Israel, på sydsidan av
Akka-bukten och vid foten av Karmel; 145,000 inv.,
landets till storleken 3:e stad (efter Tell Aviv
och Jerusalem). H. har järnvägar till Egypten,
Damaskus och Beirut (sedan 1942). Stark judisk
immigration har medverkat till stadens snabba
utveckling i senare tid. Sedan en modern hamn
med 9,5—11,5 m djup öppnats 1933, är H.
Israels främsta sjöstad. Följ, år färdigställdes en
oljeledning hit från Kirkuk i Irak. Här anlades
petroleumraffinaderi, kvarnar, cement-, textil-,
tvål- och cigarettfab riker. Moderna
bostadsområden byggdes på bergssluttningarna och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
