Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hajar - Hajbåt - Hajdu - Hajdu-Böszörmény - Hajduk - Hajk - Hajning - Hajom - Hakarp - Hakatister - Hake - Hakebössa el. hake - Hakefjorden - Hakeldama - Haken - Hakeskytt - Hakharpa - Hakka - Hakkapeliter - Hakkila, Väinö - Hakkors el. svastika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Hajdu—Hakkors
710
lig typ; den har ett kranium av förkalkat brosk.
De första h. av modernare typ,
hybodontider-na, äro vanliga i mesozoikum; från dem torde
många nuv. former kunna härledas (jfr
Pansarhajar).
Hajbåt, finsk entypsbåt, konstruktör G.
Stenbeck, med följ, data: längd överallt 9,60 m, bredd
1,90 m, djupgående 1,10 m, segelarea 19 m2. H.
antogs 1930 i Finland, där den blivit mycket
populär, och har även vunnit anhängare i
Frankrike.
Hajdu [ha’jdo], komitat i Ungern, på vänstra
stranden av Theiss; 2,384 km2, 188,000 inv.
Huvudstad: Debrecen.
Hajdu-Böszörmény [ha’jdo bö’sörménj], stad
i ung. komitatet Haj du, 15 km n. n. v. om
Debrecen; 30,000 inv. Odling av meloner,
tillverkning av halmhattar.
Ha’jdük, se Hej duk.
Hajk (eng. hike, eg. [fot]vandring), i
scoutkretsar benämning på företrädesvis nattlig
fri-luftsövning, terrängmarsch o. dyl.
Hajning, dyningens rörelse i vertikalled,
särskilt märkbar vid stränder och kajer; sjöhävning.
Hajom, socken i Älvsborgs län, Marks
härad, nära Hallandsgränsen; 37,03 km2, 675 inv.
(1951). Genomflytes i odlad dal av Surteån (till
Viskan); kring dalen skogklädda bergplatåer. 868
har åker. Kyrkan är delvis medeltida. Ingår i
Berghems och H:s pastorat i Göteborgs stift,
Marks och Bollebygds kontrakt; ingår i
storkommunen V. Mark.
Hakarp, socken i Jönköpings län, Tveta
härad, intill Vättern och Huskvarna; 36,99 km2,
2,722 inv. (1951). Är ett småbergigt
skogsområde på intill 310 m höjd ö. h., skäres i s. av
Huskvarnaåns natursköna dal och stupar i v.
brant mot den bördiga strandremsan utmed
Vättern. 921 har åker. Förorter till Huskvarna äro
villasamhället Fagerslätt (600 inv.) och
industrisamhället Stensholm. En färgfabrik vid
Karlfors tillhör Carlfors ab. Egendomar:
Stensholm, Bråneryd, Brunstorp, Hakarp och Dalskog.
N. Klevalidens tävlingsbacke för motorfordon är
800 m lång och c:a 100 m hög. Den nuv.
kyrkan av sten byggdes 1694. Ingår i Huskvarna
och H:s pastorat, Växjö stift, Tveta kontrakt;
bildar storkommunen Hakarp.
Hakati’ster (efter begynnelsebokstäverna i
stiftarnas namn, Hansemann, Kennemann,
Tiede-mann), medlemmarna av en 1894 stiftad
förening, sedan 1899 kallad Deutscher
Ostmarken-verein, som särskilt arbetade för att stärka
tyskheten i provinsen Posen på polackernas
bekostnad. Rörelsen bidrog mycket att skärpa
motsättningen mellan tyskar och polacker.
Hake, se Hakebössa.
Hakebössa el. hake. I början av
1400-ta-let försågos skjutvapnen på pipan under
mynningen med en stark hake, avsedd att bilda stöd
mot en mur, bock e. d. för att minska rekylen
vid avfyrandet. Härav uppkom benämningen h.
(ty. Hakenbüchse), som i Frankrike återgavs med
harkebus el. arkebuse. De tyngre kallades
under medeltiden ofta dubbelhakar, de lättare
endast hakar el. halvhakar. Benämningen bibehölls
ända in på 1600-talet till muskötens införande,
även sedan haken under pipan försvunnit.
Under 1500-talet omtalas i Sverige bl. a.
nickhakar och skeppshakar; de voro
riktiga kanoner.
Hakefjorden. 1) Det öppna vattnet mellan
Tjörn och Bohusläns fastland. — 2) Vattnet
utanför Göta älvs mynning; den inre delen kallas
Älvsborgsfjorden, den yttre D
anafjorden.
Hakelda’ma (grek. hakeldama’ch, aram. hakél
demä, blodsåker) kallas i N.T. det jordstycke,
som inköptes för de 30 siklar, som Judas fick
i lön för sitt förräderi (Matt. 27: 3—10; Apg.
1: 16—19). Enl. uppgifter från äldsta tider har
den legat s. om Hinnomsdalen.
Haken, fyrplats och mistsignalstation på Vens
ö. udde.
Hakeskytt, på 1400- och 1500-talen den med
hakebössa (se d. o.) beväpnade soldaten. En h.
lossade högst 10—12 skott i timmen.
Hakharpa, harpa med metallhakar upptill för
att förkorta strängarna (i st. f. pedaler, som
senare kommo i bruk). Brukades mest under
1700-talets andra hälft.
Hakka, avkomlingarna av centralkinesiska
utvandrare, som för århundraden sedan slagit sig
ned i Kinas sydligaste provinser. De bo nu (omkr.
15 mill.) i de bergigare trakterna av Kuang-tung,
Kuang-si, Kiang-si och Fukien. De kallas av
Kantonfolket h. (högkin. ko-kia,
”främlingsfol-ket”) i motsats till detta såsom punti
(”inhemskt”). H. äro kraftigare än övriga
sydkine-ser; deras kvinnor ha osnörda fötter. Många h.
ha utvandrat till Formosa, Nederländska Indien,
Straits Settlements och Burma.
Hakkapellter (av fi. hakkaa päälle, hugg på),
benämning på finländska ryttare med stor
offensivanda under 30-åriga kriget. 6 nov. firas i
vissa finskspråkiga kretsar som h:s dag.
Ha’kkila, V ä i n ö Pietari, finländsk
ämbetsman och politiker (f. 1882), jur. utr. kand. 1914,
överdir. i fångvårdsstyrelsen 1917—18,
politie-borgmästare i Tammerfors 1920. H. var 1919
—45 och är sedan 1948 socialdemokratisk led. av
riksdagen, en av sitt partis ledande män, var
justitieminister i Tanners ministär 1926—27, 1 :e
v. talman i riksdagen 1929—30 och 1933—35, 2:e
v. talman 1930—32 samt talman 1936—44. 1928
—45 var han led. av riksrätten.
Hakkors el. s v a s t i k a, skt (ty.
Haken-kreuz), i sin enklaste form ett kors med lika
långa och rätvinkligt böjda armar; biformer ha
bågformig böjning av korsets armar o. s. v. H.
har sedan urminnes tid brukats som ornament på
de mest olikartade föremål i Europa och Asien
samt anträffas även i Afrika och Amerika. Om
dess uppkomst och ursprungliga betydelse äro
meningarna mycket delade. I regel har det
uppfattats som ett lyckob ringande tecken. Fynd i
Siebenbürgen och Bessarabien visa, att h. i
Euro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
