Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hakkors el. svastika - Hakluyt - Hakmaskar - Haknäs - Hakodate - Hakon - Hákonarmál - Hakonbolaget, ab. Hakon Swenson - Hakone - Hala - Halaka (Halacha) - Halaki - Halation - Halbe, Max - Halberstadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Hakluyt—Halberstadt
712
pa varit i bruk under den senare stenåldern. I
Asien, där dess utbredning sträcker sig ända till
Japan, torde dess anor vara ännu äldre, särsk. i
Mesopotamien. Antagandet, att de semitiska
folken icke känt till h., är ett misstag. Tecknet är
urgammalt också bland
dessa folk och måste åtm.
sporadiskt ha
förekommit i Palestina. — H:s
bruk som antisemitiskt
tecken i Tyskland daterar
sig från 1900-talets början. Den redan 1919 av
Adolf Hitler för Nationalsozialistische deutsche
Arbeiterpartei komponerade hakkors fanan, där ett
svart h. inom en vit cirkel anbragts på röd botten,
gjordes 1935 till tysk riks- och nationalflagga.
— Ett h. är även finska flygvapnets
igenkän-ningstecken och har tidigare också utgjort Aseas
internationellt kända varumärke.
Hakluyt [hä’klöt], Richard, engelsk präst och
geograf (1553—1616). Han blev 1603 ärkedjäkne
i Westminster, ägnade sig åt studiet av de
geografiska upptäckternas historia och utgav bl. a.
”Divers voyages touching the discoverie of
America” (1582) och ”The principall navigations,
voi-ages and discoveries of the English nation” (1
bd, 1589; tillökad uppl., 3 bd, 1598—1600; 12
bd, 1903—05). — 1846 stiftades i London
Hakluyt Society med uppgift att utge sällsynta el.
otryckta resebeskrivningar.
Hakmaskar, Acanthoce’phala, en klass
parasitiska maskar bland Scole’cida. Den långsträckta,
cylindriska kroppen är i framändan försedd
med en hos de flesta arter indragbar snabel
med rader av hakar. Näringen upptas genom
endosmos. Djuren äro
skild-könade. Äggen falla ut i
kroppshålan och föras in i
en oparig, muskulös s. k.
ute-rusklocka; de befruktade
föras sedan genom slidan ut ur
kroppen och utgöras i själva
verket av embryoner,
omgivna av ett hölje. Om dessa,
sedan de kommit ut i det fria,
förtäras av insekter el.
små-kräftor, borra de sig genom
tarmväggen ut i kroppshålan
samt övergå i vilstadium.
Könsmognad och definitiv
gestalt nå de endast, om
detta första värddjur förtäres
av en fisk, fågel el. ett
däggdjur, då de utveckla sig
vidare i dess tarm. Vissa
arter måste t. o. m. passera två
skilda värddjur (mellanvärdar), innan de nå sin
definitiva värd. De fullvuxna maskarna leva
hu-vudsakl. i fiskars och fåglars tarmkanal, vissa
arter, framför allt hos vattenfåglar och fisk, i
mycket stort antal (i Sverige spec. hos ej der,
torsk och skrubbflundra), varför dessa parasiter
måste betecknas som långt mera skadliga, än man
tidigare ansåg. Macracanthorhynchus hirudinaceus,
hos vilken honan kan bli upp till 65 cm lång,
Hakmask (hanne)
från småskrak.
a snabelslida, b
könsorgan.
Skalstreckets tal
anger millimeter.
förekommer hos utegångssvin (i Sverige
sällsynt). Endast i ett par fall har h. iakttagits hos
människa.
Haknäs, alkoholistanstalt i Vassunda sn i
Uppland, vid inre delen av Ekhamnsviken av
mälar-fjorden Ekoln.
Hakodate, stad på Hokkaido, Japan, vid
Tsu-garusundet; 210,000 inv. H:s förträffliga
naturliga hamn blev 1857 öppnad för utländsk handel.
H. har varit örlogshamn. Det har stora
tändsticksfabriker, fiske, navigationsskola och
fiskeri-museum. Tågfärja till Aomori på Hondo.
Hakon, se Håkon.
Håkonarmäl, se Eyvind Skåldaspillir.
Hakonbolaget, a b. Hakon Swenson,
Västerås, Sveriges näst efter Kooperativa
förbundet största partihandelsfirma inom
livsmedelsbranschen, grundad 1917. Företaget är
inköps-central för över 3,000 detaljister i mell. Sverige.
Ha’kone, bergstrakt på s. ö. Hondo (Japan),
n. om Izuhalvön, kring Äshi-no-ko (Hakonesjön).
Storslagna naturscenerier. Varma källor.
Hala, draga i tåg ombord. Hala dör, se
Dörhala. — Hala ned (ej ”hissa ned”)
ett segel el. en flagga.
Haläka [-^a] (Halacha), se Haggada.
Halali (från ty. haladi-, jfr ung. haläl, subst.,
död), rop och hornsignal vid jakt till häst,
markerande, att jakten är slut (villebrådet fångat,
dödat el., i fråga om större djur, ställt); även om
samlingen efter en jaktritt för utdelning av
jakttroféer.
Halatiön, se Ljusgård.
Halbe, Max, t ysk författare (1865—1944).
Han slog igenom med tragedien ”Jugend” (1893),
som han knappast överträffat i sina senare
skådespel, varibland må nämnas ”Mutter Erde” (1897)
och ”Der Strom” (1903). 1895 grundade H. en
intim försöksteater i München. H. skrev även
romaner i naturalistisk stil, ss. ”Frau Meseck”
(1897), ”Die Tat des Dietrich Stobäus” (1901)
och ’To” (1916; sv. övers. 1918). H:s
”Gesam-melte Werke” i 7 bd utkommo 1917—23. ”Mein
Lebensbuch” (1932) och ”Scholle und Schicksal”
(1933) ha självbiogr. innehåll. — Litt: N. F.
Pompecki, ”Westpreussische Poeten” (1917).
Ha’lberstadt [-/tat], stad i prov. Sachsen i
Tyskland, nära n. foten av Harz och vid järnvägen
Halle—Hildesheim; 48,000 inv. I 2:a världskriget
riktade det allierade bombflyget förintande slag
mot stadens industrier (livsmedels-, pappers-,
gummi-, läder- och maskinfabriker). Härvid
förstördes även den gamla, dittills väl bibehållna inre
staden med sina många vackra korsvirkeshus och
monumentalbyggnader, av vilka den ståtligaste
var den gotiska domen från 1200—1400-talen
(delvis kvarstående). Av andra märkligare
kyrkor står den romanska Liebfrauenkirche från
1000—1200-talen också delvis kvar; helt förstört
är däremot bl. a. det gotiska rådhuset från
1300-talets slut. — H. blev omkr. 820 biskopssäte och
var sedan huvudort i stiftet H., tills detta 1648
som furstendöme kom till Brandenburg. 1807-—13
tillhörde H. kungariket Westfalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
