Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammar (Närke) - Hammar, August - Hammar, 1. Hans Birger - Hammar, 2. Hugo - Hammar, 3. Gillis - Hammar, 5. Olof - Hammar, Victor - Hammarband - Hammarberg, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Hammar—Hammarberg
798
Gärdshyttan, Hammars gård, österby, Rå,
Västerby, Långvik, Aspa och Olshammar. Två högt
belägna bygdeborgar finnas. Kyrkan av gråsten
och tegel blev färdig 1827. Pastorat i Strängnäs
stift, Kumla kontrakt; bildar storkommunen
Hammar.
Hammar, Johan August Harald, anatom
(1861—1946), disputerade 1892 på en avh. om
ledgångarnas histologi, doc. i histologi s. å., 1894
e. o. och 1898 ord. prof, i anatomi vid Uppsala
univ.; 1926 emeritus. H:s forskargärning var av
betydande mått. Hans undersökningar gällde
framför allt brässkörteln och rörde sig dels om
dess embryologi och dess byggnad under olika
åldrar och olika sjukdomstillstånd, dels om dess
funktion, särsk. om dess uppgift som giftbindande
organ. H. lämnade också värdefulla bidrag till
konstitutionsläran och framlade viktiga
principiella synpunkter för utforskandet av detta problem.
Även på andra områden utförde H.
grundläggande arbeten, så t. ex. om svalget och
mellan-örat, om fettväven samt inom cell- och
blodhistologien.
Hammar. 1) Hans Birger H., präst (1814
—62), prästvigd 1837, fil. mag. 1838,
”klockarepräst” i N. Rörum 1841 och kyrkoherde i Mjällby
1851. Fördomsfri och självständig, var han i det
rent religiösa befryndad med Schartau men
förfäktade på det kyrkopolitiska området en
åskådning, som utformats under inflytelser från
Evangeliska alliansen och det skotska
frikyrko-idealet. Den inomkyrkliga lekmannaverksamheten
hade i honom en lika oförskräckt som ihärdig
och högt begåvad förkämpe. Som utgivare av
månadsskriften Evangelisk Kyrkovän (1852—57)
och initiativtagare till en mängd mot det
stats-kyrkliga tvångssystemet oppositionella möten
framstår H. som en av Sveriges främsta
märkesmän i kampen för religionsfrihet.
2) Hugo Gilius Eugén H., industriman (1864
—1947). Han blev student i Kalmar 1883 och
examinerades från Navigationsskolan i Göteborg
som
”skeppsbyggmästare” 1888. Han var
1888—90 anställd vid
flera engelska
skeppsvarv och 1890—96 vid
amerikanska varv,
varvid han var ledare för
flera kryssarbyggen
och
ombyggnadsarbeten. — Vid sin
återkomst till Sverige 1896
blev H. överingenjör
vid Lindholmens
mekaniska verkstad och
1 :e assistent till
företagschefen S. A.
Alm
qvist. Tills, m. denne övergick H. 1906 till
Göteborgs nya verkstads ab. Med största
energi genomförde Almqvist och H. sin föresats
att uppbygga det nya företaget till ett storvarv.
H. efterträdde 1910 Almqvist som verkst. dir.
Firmanamnet ändrades 1916 till det nuv.,
Göta-verken; företaget upparbetades under H:s 28-
åriga ledarskap till internationella dimensioner
och internationellt anseende (se vidare
Götaver-ken). — Även på områden utanför de rent
affärsmässiga och tekniska nedlade H. mycket
intresse. Särsk. låg den högre undervisningen i
skeppsbyggeri honom varmt om hjärtat; H. var
den drivande kraften bakom tillkomsten av
Statens skeppsprovningsanstalt i Göteborg.
Likaledes var han starkt anlitad som sakkunnig i en
mängd kommittéer o. s. v., avseende bl. a.
modernisering av örlogsvarvet i Karlskrona (1914) och
flottstation i Stockholms skärgård (1917),
Chalmers tekniska inst:s omorganisation (1920),
örlogsvarvens omorganisation (1929) samt den högre
tekniska undervisningens ordnande (1934—35). H.
var stadsfullmäktig i Göteborg 1914—19; led. av
styrelsen för Chalmers tekniska inst. (resp,
högsk.) 1921—43. I styrelsen för Sveriges
maskinindustriförening var H. ordf. 1920—25, i
Sveriges industriförbund 1927—29. — Utom
publikationer på sitt tekniska fackområde har H. utg.
”Minnen” (l, ”Från Ölands alvar till livets”,
1937; 2, ”Som emigrant i U.S.A.”, 1938) och
”Diktatur el. frihet” (1945), ett inlägg i
sociali-seringsdebatten. — Litt.: ”Ab. Götaverken,
Göteborg, Sweden”, minnesskrift till H. (1924);
”Götaverken”, 8 (1941).
3) Lars Henrik G i 11 i s H., den föreg :s
brorson, folkhögskoleman (f. 1887 14/4), fil. kand.
1915, lärare vid Birkagården 1916, dess
föreståndare 1930. Samtidigt som H. ivrat för en
fördjupad historieundervisning, har han starkt
hävdat demokratiens bildningsideal. Under 2:a
världskriget tog han flera initiativ för att
förbättra flyktingarnas ställning i Sverige. H. har
bl. a. utg. ”Demokratins bildningsproblem” (1937)
och ”Vad vill Kämpande demokrati?” (1942). —
Till H:s 60-årsdag utkom ”En bok till G. H.”
(1947).
5) Olof Gillis H., son till H.2), ångtekniker
(f. 1897 13/»), examinerad från Tekniska högsk.
1922, var därefter anställd vid Mekaniska
pröv-ningsanstalten; innehade 1924—30 anställningar i
U.S.A., England och Bortre Indien (Perak). H.
tjänstgjorde 1930 vid Vattenbyggnadsbyrån, var
1933—36 och 1939—46 ingenjör vid Sydsvenska
kraft-ab. i Malmö. H. blev 1946 prof, i
ångtek-nik vid Chalmers tekniska högsk.
Hammar, Victor, artilleritekniker (f. 1880
u/io). Han examinerades från Örebro tekniska
gymnasium 1901, blev 1902 anställd som
ritare vid ab. Bofors-Gullspång, blev konstruktör
1908, överingenjör 1921 och var teknisk dir. vid
ab. Bofors 1933—46. H. är känd som en av
Sveriges mest framstående artillerikonstruktörer och
åtnjuter internationellt anseende.
Hammarband, horisontell träbalk, som
upptill sammanhåller en resvirkesvägg och är upplag
för takstolar el. ock utgör mellanled mellan två
våningar i dylik vägg.
Hammarberg, Henrik, ämbetsman,
politiker (1686—1768), sonson till S. B. Hammari
-nus (se d. o.), vars son, sedermera över
jägmästaren Gustaf Hammarin, 1683 adlades med namnet
H. (ätten utgick på manssidan 1882). H. kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
