Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heat - Heathfield - Heathrow, London Airport - Heaviside, Oliver - Heavy goods - Hebbe, ätt - Hebbe, 1. Vendela - Hebbe, 2. Signe - Hebbel, Friedrich - Hebburn - Hebe - Hebefreni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Heathfield—Hebefreni
56
varifrån ny uttagning sker till finalen. Även
vid löpning på längre distanser kan heatindelning
göras, om deltagarantalet är stort.
Heatindelning förekommer dessutom vid andra tävlingar,
t. ex. i simning, cykel- och skridskoåkning. —
Om dead heat se Dött lopp.
Heathfield [hi^fild], Lord H., se Eliott, G. A.
Heathrow [ hfjiråu], London Airport,
stor flygplats (invigd 1946) för fj ärrtrafiken till
och från London, belägen i grevsk. Middlesex
22 km v. om Westminster Bridge i London.
Heaviside [he’visåid], Oliver, engelsk
elektrotekniker (1850—1925), framstående
teoretiker inom den moderna elektricitetslärans
område. Jämte H. Hertz bidrog H. mer än andra
att giva Maxwells teori för de elektromagnetiska
fenomenen en matematiskt mera tillgänglig form.
H:s arbeten hade stor praktisk betydelse för
möjliggörande av telegrafering och telefonering på
stora avstånd. Efter H. kallas det av
solstrålningen starkt joniserade gasskikt, som man till
förklaring av de kortvågiga radiosvängningarnas
stora räckvidd antager befinna sig på betydande
höjd över jordytan, Heavisideskiktet.
Heavy goods [he’vi go’dz], tungt gods,
kallas sådant gods, som, då det helt el. delvis
fyller fartygets lastrum, trycker ned fartyget till
dess djupaste vattenlinje. Motsats: light goods,
lätt gods.
Hebbe, urspr. adlig ätt från Transsylvanien,
kom från Pommern omkr. 1710 till Stockholm
med Christian H. (1698—1762), som
grundläde ett rikt och ansett handelshus. Hans son
kommerserådet Simon Bernhard H. (1726—
1803) stiftade fideikommissen östanå och
Tyn-nelsö. Gustaf Clemens H. (1804—93), känd
som politisk förf. (sign. Junius), var 1832—64
g. m. Vendela Åstrand; om henne och deras
dotter Signe H. se nedan. — Jfr C. Forsstrand,
”Skeppsbroadeln” (1916).
1) Vendela H., f. Åstrand, författarinna
(1808—99). Hon kom 1841 till Stockholm, där
hon knöt en intim förbindelse med Lars Johan
Hierta, som lät den vackra och begåvade fru H.
bli medarbetare i Läsebiblioteket, särskilt som
översättarinna, och i Aftonbladet. Under
märkena H., L i a n a och Vendela H. utgav hon
talangfulla romaner, ”Arabella” (1841),
”Brudar-ne” (1846), ”Tvillingbrodren” (1851) och
”Lyck-sökarne” (s. å.) m. m. Hennes författarskap,
starkt påverkat av Almquist, visar fantasi samt
förtrogenhet med allmogen och kultur.
2) Signe Amanda Georgina H., den föreg:s
dotter, operasångerska (1837—1925). Utbildad i
Berlin och Paris, vann hon stor berömmelse i
Tyskland och Frankrike på 1860-talet, då hon gav
gästroller vid de mest betydande scenerna. Vid
Kristiania (Oslo) teater var hon fäst (1874—77.
Sistnämnda år öppnade hon en skola för scenisk
instruktion, plastik och sång och ledde denna till
några år före sin död. H. vann sina främsta
framgångar inom den franska skolans operaverk
(Meyerbeer, Halévy, F. David, Gounod och
Thomas), där hennes välskolade koloraturröst
särskilt kunde göra sig gällande. Som lärarinna in-
lade hon betydande förtjänster. — Jfr H.
Dixe-lius-Brettner, ”Signe H:s minnen” (1919).
Hebbel, Christian Friedrich, tysk skald
(1813—63), son till en fattig murare i Wessel
-buren, Dithmarschen. Han fick 1835 hjälp att
studera och arbetade lidelsefullt på sin
utbildning. 1840 fullbordade H. sin första tragedi,
”Judith”, som väckte stark uppmärksamhet.
Efter att ha utgivit en samling ”Gedichte” (1842;
följd av ”Neue Gedichte”, 1848), som genom
djup, ordkargt uttryckt
känsla och skarp
reflexion tävla i
betydelse med dramerna,
begav han sig 1842 till
Köpenhamn och fick
ett tvåårigt
resestipendium av sin
landsher-re, konungen av
Danmark, samt for till
Paris, där han
fullbordade det borgerliga
sorgespelet ”Maria
Magdalene” (1844),
format med mogen
konst och säker
människokännedom. 1845 slog han sig ned i
Wien. ”Herodes und Marianne” (1848) betecknar
en ny och högre utveckling av H:s konst; men
det föll igenom i Wien liksom lustspelet ”Der
Rubin” (1849), och ”Michel Angelo” (1850) samt blev
endast känt genom uppläsningar. Tragedien
”Agnes Bernauer” (1851), ett pliktens sorgespel om
statens rätt mot individen, och ”Gyges und sein
Ring” (1854), ett djupsinnigt, skönformat verk,
nådde ej i popularitet den episka
hexameteridyllen ”Mutter und Kind” (1857). Den väldiga
trilogien ”Die Nibelungen (1856—62) var hans sista
verk.
Först mot slutet av 1800-talet blev H.
föremål för allmännare intresse och beundran. Han
stod likgiltig eller fientlig mot Gutzkow och Das
junge Deutschland; hans stränga diktning krävde
en annan publik än den samtida. Av högsta
intresse äro hans utförliga dagböcker ända från
20-årsåldern (4 bd; 3:e uppl. 1904). — En
kritisk uppl. av H:s samlade arbeten är utg. av R.
M. Werner (1901—07). — Litt.: Skriftserien
”H.-Forschungen” (1907 ff.) och monogr. av R.
M. Werner (1905), O. F. Walzel (1909) och
P. Bornstein (1925).
Hebburn [he’ban], stad i grevsk. Durham,
n. ö. England, vid Tyne, nedanför Newcastle;
22,000 inv. Skeppsvarv samt textil- och kemisk
industri.
Hébe, grek, myt., ungdomsgudinnan, dotter till
Zeus och Hera, förmäld med Herakles, sedan
han upptagits bland gudarna. Hos Homeros
framställes hon som en gudarnas tjänarinna,
vilken skänker nektar i bägarna o. s. v. Den
bildande konsten framställer henne som en ung
kvinna, som med lyft vinkanna iskänker bägarna.
Berömda äro från nyare tid Canovas och
Thor-valdsens Hebestatyer.
Hebefreni (av lat. he’bes, slö, och grek, frèn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
