Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heiberg, 6. Jean - Heiberg, 7. Hans - Heidegger, Martin - Heidelberg - Heidelbergkatekesen el. Pfalziska katekesen - Heidelbergmänniskan - Heidenhain, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Heidegger—Heidenhain
96
6) Jean Hjalmar Dahl H., norsk målare (f.
1884). Han har studerat i Paris, där han särsk.
lärde av Matisse, samt i München och är en av
de ledande inom norsk expressionism, kraftig i
sin kolorit och lin j ef öring. Representerad i
norska nationalgalleriet, i Nationalmuseum i
Stockholm (”Ung flicka vid havet”), i Göteborgs
museum (”Guldfiskar”) och i Köpenhamn. — Litt.:
H. Grevenor, ”J. H.” (1933).
7) Hans H., norsk författare (f. 1904), sedan
1945 kulturred. i Verdens Gang. Han har utg.
två uppmärksammade skildringar av norsk
ungdoms liv under mellankrigsåren samt två
skådespel med aktuella motiv.
Heidegger [hai’-], Martin, tysk filosof (f.
1889), prof, i Freiburg im Breisgau 1928. H.
tillhör den från Husserl utgående
fenomenolo-giska riktningen, som i hans filosofi tagit en
utpräglat metafysisk vändning. Han är i viss
mån även påverkad av Kierkegaard. I sitt
huvudarbete, ”Sein und Zeit” (1927), utvecklar H. en
egenartad ”existentialfilosofi”, som söker varats
väsen och finner detta i s o r g e n. H :s filosofi
har utövat betydande inflytande.
Heidelberg [hai’dalbärk], stad i Baden i s. v.
Tyskland, vid Neckars utträde ur Odenwald på
slätten, utmed s. flodstranden; 115,000 inv.;
för-bindes genom två broar med förorterna
Neuen-heim och Handschuhsheim på n. sidan, över
staden i ö. resa sig ruinerna av H:s slott. Genom
sitt läge är H. en av Rhentrakternas vackraste
städer; universitetet, Ruperto-Carola, är
Tysklands äldsta, slottet är historiskt och
arkitektoniskt en av Tysklands märkligaste byggnader.
Med univ. äro förenade univ.-bibl. och talrika
institut. Märklig är Heiliggeistkirche (got.,
1400-talet). I övrigt kvarstå endast få äldre
byggnader. Det moderna H. med järnvägsstationen och
industrierna ligger ute på Rhenslätten. Industrien
omfattar tillverkning av tobaksvaror (på
Rhenslätten utanför H. idkas betydande tobaksodling),
maskiner, järnvägsvagnar, kirurgiska instrument,
cement, läder- och trävaror m. m. Ett livligt
frekventerat radiumbad finnes. — Orten är
gammal; borgen kom 1225 som förläning till
pfalz-greve Ludvig I och blev på 1200-talet
pfalzgre-varnas residens. 1386 grundade Ruprecht I univ.,
slottet nybyggdes i början av 1500-talet till en
stark fästning, och furstliga praktpalats uppstodo
kring inre borggården. Samtidigt blomstrade
univ. som säte för calvinsk-reformert lärdom.
Under Fredrik V och hans gemål, Elisabet
Stuart, var H. hemvist för ett prunkande hovliv.
Olyckorna kommo med trettioåriga kriget.
Staden togs 1622 av Tilly, 1633 av svenskarna, 1635
av de kejserlige, under pfalziska tronstriden av
fransmännen 1689 och 1693, varvid staden
fullkomligt ödelädes och slottet sprängdes. 1720
flyttades residenset till Mannheim, och 1803 blev H.
en del av storhertigdömet Baden.
Heidelbergkatekesen el. Pfalziska
katekesen, en av den reformerta kyrkans mest
ansedda symboliska skrifter, tryckt f. ggn i
Heidelberg 1563, är ett på kurfursten Fredrik HI:s
av Pfalz uppdrag tillkommet verk, som i bety-
Utsikt över Heidelberg; i bakgrunden slottet.
delse närmast kan jämföras med Luthers lilla
katekes. Dess huvudförfattare voro teologerna
Z. Ursinus, C. Olevianus och Th. Erastus. Med
en klart reformert karaktär förenar H. en
strävan att mildra motsättningen mot lutherdomen.
Synoden i Dordrecht 1619 gav den symboliskt
anseende. — Litt.: H. Mulert,
”Konfessions-kunde” (2:a uppl. 1937).
Heidelbergmänniskan, Prota’nthropus {Ho’mo)
heidelbergènsis. 1907 anträffades på 24 m djup
i sandavlagringar nära Heidelberg en väl
bevarad underkäke, tillhörande kvartärtidens äldsta
skede (den andra mellanistiden). Underkäken har
raka, mycket breda uppstigande grenar,
bakåt-stupande, avrundad hakprofil
samt plump och
grov form av
käkbenet. Dessa
karaktärer erinra
om
människolik-nande apor.
Tänderna däremot
äro i stort sett
mänskliga.
Hei-delbergfyndet re-
presenterar en ”förmänniska”, som stod på ett
betydligt mera primitivt stadium än den s. k.
urmänniskan, neanderthalrasen.
Heidenhain [häikbnhäin], Rudolf, Peter
Heinrich, tysk fysiolog (1834—97)» Hån 1859
prof, i Breslau. Han arbetade främst på
muskelmekanikens och körtelhistologiens område, där
Heidelbergmänniskans underkäke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
