Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höganäs - Höganäs-Billesholms ab. - Höganäs—Mölle järnväg - Höga visan - Högberg, Emanuel - Högberg, Folke - Högberg, Olof - Högblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Höganäs-Billesholms ab.—Högblad
762
ka aktiebolag till 2,821,000 och för andra
skattskyldiga till 18,994,000 kr. — H. bildar eget
pastorat i N. Luggude kontrakt av Lunds stift.
— Litt.: N. Svensson, ”H. genom tiderna jämte
en historik över arbetarrörelsen 1889—1934”
(1934); O. Eriksson, ”Staden H. Till minnet av
stadsrättigheternas åtnjutande den 1 jan. år
1936” (1936); ”Kullens sparbank 1848—1948”,
utg. av O. S. Eriksson (1948).
Höganäs-Billesholms ab., Höganäs, grundat
1903, är en sammanslutning av flera bolag, som
på olika håll i Skåne idkat gruvdrift, bl. a. på
kol. Denna integration avslutades 1917.
Stenkolsbrytningen i Skåne, som har anor från
1500-talet, erhöll på 1790-talet ett uppsving genom
greve E. Ruuths anläggningar i Höganäs. Kolen
äro svårbrutna, emedan flötsema äro mycket
tunna; vad som ekonomiskt möjliggör brytningen,
är den värdefulla, eldfasta lera, som samtidigt
utvinnes och som bildar råvarubasen för bolagets
viktigaste rörelsegrenar. — Bolaget äger
stenkolsgruvor i Höganäs, Billesholm, Bjuv och
Gunnarstorp (alla i Malmöhus län) samt vid
Ny-vång (Kristianstads län). Fabriker finnas i
Höganäs, Bjuv, Skromberga, Hyllinge och
Trollhättan för tillverkning av eldfast tegel,
järnsvamp, framställd enl. överingenjör S. E.
Sieu-rins metod, golvklinker, glaserade väggplattor,
glaserade lerrör, eldfast tegel, syrafast stengods,
kemiska produkter, kiselkarbid och elektrokorund
till slipskivor (Trollhättan). Egna kraftstationer
finnas vid Nyvång och Höganäs. 1948 tillkom
ett stålgjuteri och en finkeramisk avd. — H. äger
ett flertal dotterföretag, varav de viktigaste äro
Billesholms glasulls-ab., Handöls tälj stens-ab., ab.
Slipmaterial-Naxos (Västervik) samt
entreprenadfirman ab. Höganäs-arbeten (Stockholm).
Härjämte finnas försäljningsbolag i grannländerna.
Aktiekapitalet utgör 45 mkr, antalet
industriarbetare c:a 2,800. Företaget undergick i slutet av
1920-talet en betydande expansion och
rationalisering under ledning av R. Blomquist, dess verkst.
dir. 1925—35. Sedan 1935 ledes företaget av
P. E. Gummeson. — Litt.: ”H. 1938 — ett
200-årsminne” (1938).
Höganäs—Mölle järnväg, 10 km, 1,435 m
spårvidd, öppnades för trafik 1910 men råkade i
ekonomiska svårigheter och var en tid nedlagd.
Trafikeringen övertogs 1915 av Statens
järnvägar, och H. införlivades 1920 med
statsbanenä-tet. Den elektrifierades 1937.
Höga visan (hebr. sdür-hasch-schirim,
”sångernas sång”), en bok av poetiskt innehåll i 3:e
delen av judarnas kanon, vilken varit föremål
för mycket olika tolkningar ända in i nyaste
tid. Innehållet, som för en naturlig uppfattning
framträder som en lovprisning av den sinnliga
kärleken, gjorde redan judarna tveksamma om
boken förtjänade en plats i deras kanon. Att
den upptogs där berodde sannolikt på att man
redan då sökte tolka H. allegoriskt såsom en
bildlig framställning av Guds förhållande till
Israel som hans äkta maka. Denna uppfattning
övergick till de kristna blott med den skillnaden,
att i st. f. Gud nu Kristus trädde som
brudgum
men, och hans församling, det andliga Israel,
uppfattades som hans brud.
Alltsedan J. G. Wetzstein 1873 framlade de i
Syrien än i dag förekommande bröllopssederna
med deras sånger, ha de flesta sakkunniga tolkat
H. på följande sätt. Salomo och Sulamit äro
blott bildliga benämningar på ett lyckligt
brudpar (vilket som helst), och hela boken utgör en
samling sånger, som plägade sjungas vid
bröl-lopshögtidligheter i Israel. Sångerna kunna
vara mycket gamla, deras nedskrivande kan
däremot ha skett i sen tid. — Litt.: F. Wutz, ”Das
Hohelied” (1940).
Högberg, Petrus, Emanuel,
skeppsredare (f. 1891 23/s), blev efter en mångsidig
verksamhet inom sitt fack chef för Stockholms rederi
ab. Svea 1933, där han genomfört en grundlig
sanering och modernisering av tonnaget,
samtidigt som han avsevärt utvidgat rederiets
kapacitet. Han är led., v. ordf, och ordf, i styrelserna
för ett flertal till sjöfarten knutna institutioner,
främst v. ordf, i styrelsen för Sveriges
redar-förening sedan 1948.
Högberg, Folke, militär (f. 1884 20/s),
officer vid Kronobergs reg. 1905, kapten vid
Generalstaben 1917, lärare i krigskonst vid
Krigs-högsk. 1922—26, stabschef vid 1 :a (S.)
arméfördelningen 1926—30, souschef vid
Lantförsva-rets kommandoexp. 1930—32, chef för
Krigs-högsk. 1932—35, överste och chef för
Väster-norrlands reg. 1935, generalmajor och
kommendant i Bodens fästning 1937, chef för
Generalstabskåren och Arméstaben 1940,
militärbefälhavare för 3:e militärområdet 1942,
generallöjtnant och avsked 1949.
Högberg, Olof, författare (1855—1932),
fil. kand, i Uppsala 1880, tidvis föreståndare för
Gudmundrå högre folkskola, tidningsman (1896—
1905), föreståndare för
Medelpads fornhem.
H:s kulturhistoriska
intresse har dominerat
hans litterära alstring.
Främst står den
mäktiga historisklegendariska skildringen av
nödtiden i Norrland
vid tiden för det
svenska stormaktsväldets
fall, ”Den stora
vreden” (3 bd, 1906).
Glimtar av samma
landsändas öden under
det senare 1800-talet
har han givit i ”Fribytare” (2 bd, 1910),
”Bagg-bölingar” (2 bd, 1911) och ”Utbölingar” (2 bd,
1912) samt från en äldre tid i ”Storfursten av
Lappland” (1915). Som resultat av H:s intresse
för bygdehistoria och folksägner föreligga bl. a.
”Från Medelpads förtider” (1910), ”Sjösagorna
om late Jim” (1909) och ”Fågelskytten” (1912).
— Litt.: T. Jonsson, ”Stor-Norrland och
litteraturen” (1938).
Högblad, bot., se Blad, sp. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
