Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högbo - Högbo centralsanatorium - Högbom, 1. Arvid - Högbom, 2. Ivar - Högbonden - Högbroforsens industri-ab. - Högby (Öland) - Högby (Östergötland) - Högbåtsman - Högdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Högbo—Högdjur
764
Högbo, kommun i Gävleborgs län, uppgick
1943 i staden Sandviken.
Högbo centralsanatorium, Falun,
centralsanatorium för Kopparbergs län med 239 platser
för tuberkulossjuka, däri inberäknat 32 platser
för barn.
Högbom. 1) Arvid Gustaf H., geolog,
univ.-lärare (1857—1940), fil. dr 1885, doc. i
geologi s. å., lärare i mineralogi och geologi vid
Stockholms högsk. 1891—95, prof, där 1895—96,
vid Uppsala univ.
1896—1922. H:s
författarskap är ovanligt
mångsidigt och tillhör
vitt skilda delar av
geologien och
mineralogien. Därtill
komma bl. a. åtskilliga
inlägg i aktuella
kolonisations- och
näringsfrågor samt flera
högt skattade
handböcker och
sammanfatt-ningsarbeten, delvis av
populärvetenskapligt
innehåll: ”Norrland”
(1906), ”Fennoskandia” (1913),
”Nivåförändringarna i Norden” (1920), ”Precambrian geology
of Sweden” (1910—11), en klar översikt av de
dittills vunna resultaten inom urbergsgeologien.
I diskussionen om den skandinaviska fjällkedjans
byggnad har H. vidare utvecklat teorien om
horisontella fjärrförskjutningar av i det hela
relativt enkelt byggda överskjutningstäcken av
pre-kambriska bergarter (”Geologisk beskrifning
öfver Jemtlands län”, 1894, 2 :a uppl. 1920).
Bland H :s övriga mera uppmärksammade
berg-grundsarbeten må nämnas ”Uber das
Nephelin-syenit auf der Insel Alnö” (1895) samt ”Om
Ra-gundadalens geologi” (1899). De
kvartärgeologiska arbetena behandla företrädesvis isdelarens
läge, issjöarna och den senkvartära landhöjningen
i Fennoskandia.
2) Ivar H., den föreg:s son, geolog och
geograf (f. 1892 26/o), fil. dr 1923, doc. i
geologi vid Uppsala univ. s. å., prof, i geologi och
naturvetenskapliga fakultetens dekanus vid univ. i
Kairo 1925—27, verkst. dir. i Inst. för svensk
utlandstjänst 1927—30, doc. vid Handelshögsk. i
Stockholm 1929, t. f. prof, i geografi vid
Göteborgs högsk. och
huvudlärare i ekonomisk
geografi vid
Handelshögsk. i Göteborg 1933
—35, prof, i geografi
vid Handelshögsk. i
Stockholm sedan 1935,
rektor där sedan 1936.
Bland H:s skrifter
märkas ”Ancient
inland dunes of
Northern and Middle
Europé” (dr-avh., i
”Geografiska annaler”,
1923), ”Polens
ekono
misk-geografiska läge” (därst 1930), ”Mineral
production” (i ”Ingeniörsvetenskapsakad:s handl.”
117, 1932) och ”Världssjöfarten” (1934).
Högbonden, fyrplats c:a 70 m ö. h., på ön
Högbonden, mellan Örnsköldsvik och Härnösand.
Högbroforsens industri-ab., ett 1918 bildat
foretag för drivande av trämassefabrikation i
Häggenås sn i Jämtland. Aktiekapitalet var
urspr. 1,5 mkr men höjdes 1921 till 4,5 mkr.
Företaget kämpade redan 1920 med ekonomiska
svårigheter och gick % 1932 i likvidation samt 26A
1932 i konkurs. Konkursen avslutades 1941. H.
hade 1922 upptagit ett obligationslån på 4 mkr,
för vilket som säkerhet lades inteckningar på
6,065,000 kr, i första hand i H :s
industrianläggningar. Dessa hade emellertid värde endast i
den mån rörelsen drevs, och driften var så gott
som hela tiden förlustbringande. Detta doldes
för allmänheten genom oriktig bokföring. 1933
dömdes H :s verkst. dir. 1921—30, Torsten
Kreu-ger, av Högsta domstolen till 1 års straffarbete
för bedrägeri. Domen utlöste en i Sverige
dittills icke förekommen presskampanj till förmån
för T. Kreuger, väsentligen i dennes egna
tidningar. Härvid åberopades dels såsom
förbigångna ansedda sakskäl, dels den egendomligheten, att
svaranden i de successiva rättsinstanserna blivit
dömd på olika ansvarsyrkanden. — Litt.:
”Hög-broforsmålet mot Torsten Kreuger” (1933); V.
Lundstedt, ”T. Kreuger oskyldigt dömd” (1934).
Målet är refererat i Nytt juridiskt arkiv, avd. 1
(1933).
Högby, Ölands näst nordligaste socken,
Åkerbo härad, Kalmar län; 64,79 km2, 1,566 inv.
(1951). Samlad odlingsbygd längs östkusten, f. ö.
omväxlande skog, åker, äng och mosse, i n.
Hornsjön, Ölands enda egentliga insjö. 2,343 har åker.
Egendom: Horns kungsladugård. I Löttorp (254
inv., 1951) vid statsbanelinjen Borgholm—Böda
finnas provinsialläkare och distriktsveterinär.
Fisklägen: Sandby, Munketorp och Vedborm. På
östkusten, 25 km s. om Ölands n. udde, står
sedan 1898 en fyr. Fornlämningar finnas
flerstädes, bl. a. en bygdeborg (Vedby borg) och en
ruin, trol. av ett medeltida kapell. Den nuv.
kyrkan byggdes 1870—71, av den medeltida återstår
tornet. Ingår i H. och Källa pastorat i Växjö
stift, Ölands n. kontrakt; tillhör storkommunen
Ölands-Åkerbo.
Högby, socken i Östergötlands län, Göstring
hd, på östgötaslätten närmast v. och n. v. om
Mjölby; 32,60 km2, 955 inv. (1951). över
slätten höja sig platåartat Kungshögarna, ett
randdelta från istiden. 1,793 har åker. Egendomar:
Norrby (med tegelbruk). Ullekalv och Högby
ödegård. Nuv. kyrkan byggdes 1871—72. V.
Skrukeby sn införlivades 1890 med H. Ingår i
H. och Hogstads pastorat i Linköpings stift,
Göstrings kontrakt; tillhör Mjölby stads
storkommun.
Högbåtsman, se Furir.
Högdjur, vissa slags villebråd, i synnerhet
hjortdjur, på vilka jakten varit konungen och
frälsemännen uteslutande el. företrädesvis
förbehållen. Redan östgötalagen förklarade rådjuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
