Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Justitiekanslern (Konungens justitiekansler, J. K.) - Justitiekollegium - Justitiekonselj - Justitieminister - Justitiemord - Justitieombudsman (J. O.) - Justitierevisionen - Justitieråd - Justitiestaten - Justitiestatsminister - Justo, Augustin - Justus van Gent (Joos van Wassenhove) - Jusupov, Felix Felixovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659 Justitiekollegium—Jusupov 660
uppgift är numera överflyttad på riksåklagaren.
— J.-ämbetet är gammalt, men namnet förskriver
sig från 1719. Svea hovrätt fick sig vid
inrättandet (1614) tilldelad två fiskaler, av vilka den ene,
i 1634 års R. F. kallad riksfiskalen, skulle
tjänstgöra som allmän åklagare å regeringens
vägnar. 1638 upprättades ett nytt ämbete, vars
innehavare, g e n e r a 1-r i k s-s c h u 11 z, hade en
myndighet, som ung. motsvarar nuv. J. K:s. I
Karl XII:s kansliordning av 1713 stadgades, att
en konungens högste ombudsman skulle
vara högste åklagare samt närvara i rådet, då
justitieärenden avgjordes. I kansliordningen av
29 maj 1719 överlämnades inseendet över
lag-skipningen åt en ämbetsman med titel j u s t i t i
e-kansler, vilken tillika var chef för Nedre
ju-stitierevisionen och skulle vara närvarande i rådet
vid föredragningen av justitiemål. Då
statsde-partementen (1840) inrättades, upphörde J. K:s
chefskap för Nedre justitierevisionen och hans
närvaro i statsrådet vid justitieärendens
avgörande.
I Finland är justitiekansler sedan 1918 titel på
en led. av statsrådet, som har motsvarande
uppgift som j. i Sverige.
Litt.: E. Naumann, ”J.-ämbetet” (i ”Historiska
studier tillägnade L. Stavenow”, 1924); B.
Wed-berg, ”J. K. och högsta domstolen 1809—40” (i
Statsvetenskaplig Tidskrift, 34, 1931).
Justitiekollegium, se Handels- och
ekonomikollegium.
Justitiekonselj, se Konselj.
Justitieminister, se Justitiedepartementet.
Justitiemord, avrättning av oskyldig, t. ex.
vid forna tiders religionsförföljelser,
häxeripro-cesser och politiska partistrider. Bristerna i äldre
tiders straff process föranledde ofta dödsdomar
över oskyldiga personer. Även i nyare tid äro
dylika missgrepp ej okända.
Justitieombudsman, Riksdagens j., förk. J.
O., en riksdagens förtroendeman, som vid
lag-tima riksdag vart 4:e år utses genom val av en
nämnd av 48 led., av vilka vardera kammaren
inom sig utser hälften. Vid samma tillfälle utses
en suppleant, som skall inträda i ämbetet vid
förfall för j. J. O. skall vara en för lagkunskap
och utmärkt redlighet känd man. Det åligger
honom som riksdagens ombud att ha tillsyn över
lagars och författningars efterlevnad av domare
och ämbetsmän med undantag för j ustitiekanslern,
militieombudsmannen och dem, som tillhöra
krigs-domstolarna och försvarsväsendet, samt att vid
vederbörlig domstol åtala dem, som vid sitt
ämbetes utövning ”av väld, mannamån el. annan
orsak begått någon olaglighet el. underlåtit att
fullgöra sina ämbetsplikter”. J. har således ingen
dömande myndighet el. någon befogenhet att
meddela föreskrifter el. lagtolkningar, utan är en
åklagare, vars åtalsrätt är begränsad till statens
ämbetsmän. Han äger rätt att vara närvarande
vid alla domstolars och ämbetsverks
överläggningar och beslut (dock utan rätt att därvid yttra
sin mening) och skall äga tillgång till deras
protokoll och handlingar. Ämbetsmännen skola
lämna honom laglig handräckning, och alla åklagare
äro skyldiga att biträda honom med åtals
utförande. J. är ordf, bland
tryckfrihetskommitte-rade. Till varje lagtima riksdag skall j. avge
redogörelse för sin ämbetsförvaltning, varvid han
även skall ”utreda lagskipningens tillstånd i
riket, anmärka lagarnas och författningarnas
brister och uppgiva förslag till deras förbättring”.
J :s verksamhet är närmare reglerad genom en
av riksdagen antagen instruktion 14/s 1941. Till
sitt biträde har j. en exp., j
ustitieombuds-mansexpeditionen. — J :s ämbete, en
motsvarighet till j ustitiekanslersämbetet, tillkom
genom 1809 års författning. — Litt.: C. G.
Me-lander, ”Sv. riksdagens j.”, I (1908); N.
Alex-anderson, ”J.” (i ”Sveriges riksdag”, 16, 1935).
Justitierevisionen, se Nedre justitierevisionen.
Justitieråd kallas sedan 1809 led. av Högsta
domstolen. J. må icke tillika inneha eller utöva
annat ämbete, ej heller deltaga i riksdagsutskott
eller val därtill. J. är likaså förhindrad att vara
skiljeman, led. av bolagsstyrelse m. m. — Även
i Finland kallas Högsta domstolens ledamöter
justitieråd.
Justitiestaten, sammanfattningen av för
rättskipningens utövande anställda domare samt
äm-bets- och tjänstemän.
Justitiestatsminister, 1809—76 den
statsrådets led., som jämte utrikesstatsministern
innehade rikets förnämsta värdighet. Han var till
1840 led. av Högsta domstolen och efter
depar-tementalstyrelsens införande s. å. chef för
Justitiedepartementet.
Justo [^o’stå], Augustin, argentinsk
president (1876—1943), fortifikationsofficer,
krigsminister 1922—28, generalinspektör för armén 1930.
Tills, m. general Uriburu ledde J. revolutionen i
sept. 1930 emot H. Irigoyen och valdes i nov.
1931 till statspresident för tiden 1932—38. J:s
styrelse var framgångsrik, och Argentina
upplevde under hans presidentperiod en sällsynt
ekonomisk blomstring.
Justus van Gent [fa’n kä’nt] (eg. Joos
van W a s s e n h o v e), nederländsk målare.
Han var i början av 1460-talet verksam i
Ant-werpen och Gent, inkallades till Italien och stod
i tjänst hos hertigen av Urbino 1473—80. I
slottet där förvaras hans förnämsta verk,
”Nattvarden”, som har en realistisk nederländsk
prägel. En serie idealbilder av diktare och
filosofer (14 i Louvren, Paris, och 14 i Palazzo
Bar-berini. Rom) vittnar åter om inflytande av
Italiens konst.
Jusupov [joso’paf], Felix Felixovitj,
rysk furste, greve Sumarokov-Elston (1887—
1938), mest bekant som organisatör av och
aktiv deltagare i mordet på Rasputin. G. 1914
m. en dotter till storfurst Alexej Michajlovitj,
fick J. på nära håll bevittna Rasputins
fördärv-bringande inflytande och beslöt i patriotiskt
syfte att röja honom ur vägen. Jämte
storfurst Dmitrij Pavlovitj, Purisjkevitj o. a.
mördade han i dec. 1916 i sitt eget palats Rasputin
och förvisades för detta till s. Ryssland men
frigavs av provisoriska regeringen 1917. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
