Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaktusväxter, kaktéer - Kakuminal - Kala-azar, leishmaniasis - Kalabalik - Kalabar, Calabar - Kalabarbönan - Kalabreserhatt - Kalabrien - Kalahari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Kakuminal—Kalahari
784
ta, bladartade el. trinda stammar, växer
epify-tiskt i skogarna. Novemberkaktus el.
julkaktus (Epiphyllum truncatum; se bild vid d. o.)
är en vanlig rumsväxt och härstammar från
Brasilien. Släktet Ariocarpus kommer från Mexico.
Vårtkaktus (Mamillaria) har stora, tätt
sittande vårtor på stammen. Igelkottkaktus
(Echinocactus) omfattar 300 arter, av vilka
ett flertal odlas. Mest bekant är
Echinocactus Williamsii, som innehåller den giftiga
al-kaloiden pellotin. Echinocactus Williamsii
Le-winii innehåller alkaloiden mezkalin, som
alstrar ett rus. Paradisormen el. p i s
k-kaktus (Aporocactus flagelliformis) kom
från Mexico till Europa långt före Linnés
tid. Gubbhuvudet (Cephalocereus senilis)
har långa, grå hår. Pelarkaktus (Cereus)
omfattar dels pelarlika, stundom ända till 20 m
höga, och dels slingrande arter. Mest bekant bland
de slingrande är nattens drottning
(Cereus grandif lorus) från Jamaica, vars ända till
25 cm vida, vaniljdoftande blommor med
guldgula foderblad och vita kronblad öppna sig om
aftonen och vissna bort vid soluppgången. Denna,
den även nattblommande Cereus nycticalus,
Phyl-locactus Ackermannii och Ph. crenatus äro
för-äldraarter till de för sina underbart vackra
blommor särdeles omtyckta Phyllocactus-hybriderna.
Bladkaktus (Phyllocactus) omfattar
dessutom 25 mellanamerikanska arter. Häckar av
Opuntia-arter odlas. På Nopalea cochenillifera och
Opuntia lever konschonellsköldlusen. Flera
Cereus- och O puntia-art&r ha välsmakande frukter.
Fikonkaktusar (Opuntia ficus indica och
O. vulgaris) med om fikon erinrande frukter
(indiska fikon el. kaktusfikon) finnas
förvildade i Medelhavstrakterna; saften färgar
urinen röd. — Litt.: N. L. Britton och J. N.
Rose, ”The Cactaceae” (4 bd, 1919—23); A.
Holzhausen, ”Kaktéer” (1925); G. M. Eklund,
”Kaktusboken” (2 bd, 1935—36).
Kakuminal, språkljud, som bildas med
tungspetsen mot gomtaket, t. ex. s. k. t j o c k t 1
i nord- och medelsvenska dialekter.
Käla-azär (hindüstänl, ”svarta sjukan”),
leishmaniasis, tropisk splenomegali
(mjält-förstoring), framkallas av en trypanosomerna
närstående protozo, Leishmania Donovani (efter
Leishman och Donovan, som, oberoende av
varandra, 1903 funno sjukdomens mikrob). K.,
som förekommer i tropiska och subtropiska
trakter (Indien, Kina, Filippinerna, Medelhavskusten),
börjar efter en inkubationstid på 10 dagar till
flera mån. oftast med frysning och huvudvärk.
Temperaturkurvan har ibland tyfusliknande,
ibland malarialiknande förlopp. En betydande
blodbrist uppstår, huden blir alltmer
mörkfär-gad, mjälten förstoras enormt, vilket ger
patienten ett karakteristiskt utseende med den svällda
buken i påfallande kontrast till den starkt
avmag-rade kroppen. Sjukdomen överföres från person
till person genom sandloppan. Den moderna
behandlingen med antimonpreparat och diamidiner
har betydligt minskat dödligheten och förkortat
sj ukdomsf örloppet.
Kalabalik (av arab. gha’laba, folkhop, och
turk, härledningsändelsen -lik), tumult; särskilt
om Karl XH:s strid mot turkar och tatarer 1713
vid den nära Bender belägna byn Varnitsa, där
han sedan 1711 hade sitt befästa läger. Karl XII
skulle med turkisk eskort mot slutet av 1712
genom Polen bege sig till M. Stenbocks armé i
Tyskland. Emellertid fick Karl grundad
anledning att misstänka förrädiska förbindelser mellan
tatarkanen, seriaskern i Bender och konung
August, åsyftande att lämna Karl i den sistnämndes
händer. Han såg sig därför nödsakad att
uppskjuta resan, varpå tatarkanen och seriaskern
fingo befallning att, i nödfall med våld, tvinga
svenskarna att avtåga. 31 jan. fördes 10,000
turkar och tatarer till anfall mot svenska lägret.
Första dagen förmåddes de med goda ord att
vända; följ, dag (1 febr.) kom det till strid,
varvid Karl försvarade sig med omkr. 45 man i
”kungshuset” flera timmar, varefter detta sköts
i brand. När konungen sökte slå sig igenom till
”kanslihuset”, övermannades han av
janitscharer-na, som hade order att söka skona hans liv.
Svenskarnas förlust i döda och sårade var i motsats
mot turkarnas ytterst obetydlig. — Litt.: A.
Quennerstedt, ”Kalabaliken vid Bender” (1910);
A. Stille, ”Karl XII och Porten” (i ”Karl XII”,
utg. av S. E. Bring, 1918).
Kalabär, C a 1 a b ä r, hamn i prov. K., s.
Nigeria; c:a 10,000 inv. Export av palmkärnor,
palmolja, kakao m. m.
Kalabärbönan, Physosti’gma venenösum, en
till b al j växterna hörande slingerväxt,
hemmahörande i v. Afrika (Kalabar). Av de chokladbruna
fröna erhålles eserin (se d. o.).
Kalabréserhatt, mycket bredskyggig, toppig
filthatt, sådan herdarna (och banditerna) i
Kala-brien nyttjade; kom på 1820- och 1830-talen på
modet bland konstnärer i Italien.
Kaläbrien, it. Calabria, landskap i s. Italien
mellan Tarantobukten och Messinasundet,
omfattar provinserna Reggio di Calabria, Catanzaro
och Cosenza; 15,083 km2, 2,034,000 inv. K. är
nästan helt bergland, uppbyggt av granit och
kristalliniska skiffrar. Bergen äro genomsatta av
brottlinjer; den mest markerade är
Messinasun-dets tvärbrott. Från brottlinjerna utgå ofta
förhärjande jordbävningar, ss. den vilken 1908 lade
K:s största stad Reggio di Calabria i spillror.
Den viktigaste kulturväxten är olivträdet;
olivlundarna kläda bergen ganska högt upp på
sluttningarna. K. är överbefolkat och utmärker sig
för stark utvandring. — K. är forntidens Bruttii;
namnet Calabria tillhörde då och till medeltiden
Apuliska halvön i ö.
Kalahäri, den djupaste, sandfyllda delen av
Sydafrikas inre, bäckenformiga platå. K.
omfattar nästan hela Bechuanaland, ö. och n.
Sydväst-afrika samt når in över Sydafrikanska unionens
nordgräns. Omkr. 1 mill. km2; området ligger i
allm. 800—1,000 m ö. h. S. K. tillhör Oranges
flodområde. Resten av K. saknar avlopp till
havet och består av 3 bäcken, i v. Etosha-bäckenet
(1,065 m ö. h.). Längre mot ö. ligger det stora
Okavango-bäckenet, i vilket den från Bihé-platån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
