Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby, Nils - Karlebylånga - Karl Edvard - Karl-Ewert - Karlevistenen - Karlfeldt, Erik Axel - Karl Filip - Karl Fredrik - Karl-Gerhard - Karlgren, 1. Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Karlebylånga—Karlgren
46
han var 1917—21. Samtidigt redigerade K.
Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidn. Frihet
och senare tidskr. Tiden. K. var från 1920 sekr.
i socialiseringsnämnden. Han gjorde sig bemärkt
såsom en av den svenska socialdemokratiens
främsta teoretiker. Han utgav bl. a.
”Socialise-ringsfrågans förutsättningar och läge i Danmark”
(1921), ”Iakttagelser rörande socialiseringen i
Österrike 1918—22” (1924) och det mycket
uppmärksammade arbetet ”Socialismen inför
verkligheten” (1926). Ehuru kritiskt inställd mot
marxismen, lade K. där i allt väsentligt denna till grund
för sin uppfattning om den svenska
socialdemokratiens utveckling och framgångslinje.
Karlebylånga, se Karleby (sn).
Karl Edvard, tronpretendent, se Karl,
England 3).
Karl-Ewert, artistnamn för Karl-Ewert
Chris-tenson (se d. o.).
K ar le vistenen, en runsten vid Karlevi,
Vick-leby socken på Öland, rest över Sibbe, en dansk
kämpe, av hans vapenbroder. Inskriften
innehåller om denne en strof i drottkväde, författad av
en norrman.
Karlfeldt, Erik Axel, skald (1864 20/?—
1931 8/i). Ättling av en gammal bergsmanssläkt,
föddes K. i Folkärna, blev student i Västerås
1885 och fil. kand, i Uppsala 1892, var lärare
vid Djursholms samskola 1893—95 och vid
folkhögskolan i Molkom 1895—96, blev fil. lic. 1898,
var e. o. amanuens i Kungl. bibi. 1898—1903
och bibliotekarie i Lantbruksakad. 1903—12,
invaldes 1904 i Sv. akad. och efterträdde 1912 C.
D. af Wirsén som dess sekr. Han utnämndes
till fil. hedersdr i Uppsala 1917 och tilldelades
1931, efter sin död, Nobelpriset i litteratur.
K. började dikta som skolpojke, och enstaka
poem trycktes från 1883, men först 1895 utkom
den första diktsamlingen, ”Vildmarks- och
kärleksvisor”, vilken sedan följdes av ”Fridolins
visor” (1898) och ”Fridolins lustgård och
Dalmålningar på rim” (1901), vilka båda 1902
sammanfördes till ”Fridolins poesi”, ”Flora och
Po-mona” (1906), ”Flora och Bellona” (1918) och
”Hösthorn” (1927). Alltifrån början var K.
uteslutande lyriker; naturstämningar och
kärleksdikter utgöra huvudparten av hans alstring från
yngre år. Hans temperament framträdde fullt
utpräglat i ”Vildmarks- och kärleksvisor”,
vilkas kännetecken äro hälsa och kraft. Han gav
uttryck åt fäderneärvt lynne och hembygdens
egenart, framträdde som spelmannen, vars
melodier återgåvo vildmarkens dofter och den odlade
bygden liv, den soliga yppigheten i sommarens
lustgård, det härdiga och starka hos
snövinterns folk. Med stigande konstnärlighet, som
snabbt avlägsnade sig från de poetiska
allfarvä-garna, tolkade han djupt personligt känsloliv och
lidelse, skildrade gammalt provinsiellt
föreställningsliv och tradition. Han har av olikartade,
lärda och folkliga, element — bibeln,
bondeprakti-kan, antik mytologi,. saga, etnografi, botanik och
annat mera — skapat ett säreget, av rik fantasi
buret uttryckssätt, icke alltid lättillgängligt, där
humor och grotesk, vemod och patos skifta, lika
suggestivt i dalmålningar som i drömfantasier
och stämningsdikter. Som centralfigur har han
ställt Fridolin, en studerad karl, som återvänt
till hembygdens och böndernas värv, en sångare
och drömmare men också en frisk, trygg och
självständig danneman, ett mästerligt uttryck för
sin skalds manliga kynne. Fridolin och cykeln
”Dalmålningar” visa K:s ojämförliga folkliga
ursprunglighet och utgöra en snillrik poetisk
förklaring av dalfolket. ”Flora och Bellona” visade
oförminskad lyrisk intensitet och vidgat
ämnesområde. Vid sidan av dikter om det förgångna
och stämningar av dröm el. längtan innehöll den
en mängd aktuella sånger, vilka oförbehållsamt
behandlade nuet, samhällslivet och
världskrigs-förhållandena med monumental storhet, gripande
allvar och gäckande hån. I ”Hösthorn”
framträder i den klang- och motivrika symfonien starkare
än förr en religiöst betonad kontemplation.
K. utg. två ypperliga minnesteckningar, över
Lucidor (1914) och C. F. Dahlgren (1923). Hans
tal och prosauppsatser samlades efter hans död i
”Tankar och tal” (1932). ”K:s ungdomsdiktning”
med biogr. av S. Haglund och bibliogr. av N.
Afzelius utkom 1934. — Litt.: C. Mangård,
”En bok om K.” (1931); ”Hågkomster och
livs-intryck”, 12 (s. å.); T. Fogelqvist, ”E. A. K.”
(s. å., ny uppl. 1940); O. Lagercrantz,
”Jungfrun och demonerna” (1938); K. Wennerberg,
”Vårgiga och hösthorn. Förklaringar och
kommentarer till K:s dikter” (1944); J. MjÖberg,
”Det folkliga och det förgångna i K:s lyrik”,
också under titeln ”1 Fridolins spår” (1945); I.
Högman, ”Lejonets barn. Gudstro och
människouppfattning i K:s diktning” (s. å.).
Karl Filip, prins, se Karl, Sverige, prinsar 1).
Karl Fredrik. 1) Storhertig, se Karl, Baden.
— 2) Hertig, se Karl, Holstein-Gottorp.
Karl-Gerhard, se Gerhard, Karl.
Karlgren. 1) Lars Anton Natanael K.
sla-vist, tidningsman (f. 1882 9/«), fil. lic. i Uppsala
1908, 2:e red. och ansvarig utg. av Dagens
Nyheter 1910—23, prof,
i slavisk filologi vid
Köpenhamns univ.
sedan 1922. Som
journalist har K.
talangfullt sysslat med
alla-handa samhällsproblem och särsk.
intresserat sig för det
nutida Rysslands
utveckling. Värdefulla
äro en rad böcker,
som han utg. om detta
land: ”Vinterdagar
bland ryska bönder”
(1907), ”Ryssland utan
vodka” (1916), partier av saml.-verket ”Rysslands
omdaning” (1917—20), ”Bolsjevikernas Ryssland”
(1925), ett utförligt och med självständiga
iakttagelser späckat verk, samt ”Stalin. Bolsjevismens
väg från leninism till stalinism” (1942), varom
samma omdöme gäller. I ”Vår tid” (1920—21.
utg. av Samfundet De nio) har han skrivit om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
