Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlskoga - Karlskoga domsaga - Karlskrivning - Karlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Karlskoga domsaga—Karlskrona
58
praktiskt lärov., simhall och lasarett samt är
tingsställe (kansliort fr. o. m. 1951) för
Karlskoga hd. I K. utkomma 2 dagliga tidn., K.
tidn. och K.-kuriren. — K. bildar eget pastorat
i Visnums kontrakt av Karlstads stift. —
Karlskoga bergslag blev på 1580-talet uppkallad efter
hertig Karl (IX). — Litt: G. Lindberg, ”K.
bergslag. Historia och beskrifningar” (1895—97);
L. Dalgren m. fl., ”K. historia 1586—1936”
(1936).
Karlskoga domsaga, i Örebro län, omfattar
K. stad och Degerfors köping (tingsställe
Karlskoga) .
Karlskrivning, se Skeppsgossekåren.
Karlskröna, stapel- och residensstad samt
flottstation, belägen i s. ö. Blekinge nära
Lyc-kebyåns utlopp; 30,15 km2; 33,293 inv. (1953).
K. anlades av Karl XI 1680 som
flottstation och erhöll stadsprivilegier s. å. För
att främja en kraftig och snabb utveckling
beviljades staden stora förmåner, varjämte
Ronneby berövades sina stadsrättigheter och dess
borgare befalldes flytta till K. Den första
stadsplanen, uppgjord 1863 av E. Dahlbergh, H.
Wachtmeister och C. M. Stuart, visar K. som
en ren fästning. 1694 års plan (av Dahlbergh)
blev den, som sedermera följdes och med
obetydliga ändringar ännu gäller för centrala delen
av staden, d. v. s. Trossö och närmast liggande
holmar. K. utvecklades först ganska raskt, men
i början av 1700-talet inträdde en stagnation på
gr. av krig och farsoter. Trots detta tillväxte
K. kraftigt under 1700-talets senare del och var
1766 Sveriges 3:e stad (10,018 inv.). 1790
nedbrann större delen av staden men återuppbyggdes
raskt. Industriens utveckling och järnvägarnas
tillkomst (1874 K.-—-Växjö, 1889 Blekinge
kustbanor, 1899 ö. Blekinge järnväg) under
1800-talets sista decennier medförde också för K. en
uppblomstring. 1875 hade K. 16,877 inv., 1900
23,955. Stadens beroende av de militära
anläggningarna avspeglas klart i befolkningstalets
växlingar. 1923 hade staden 28,414 inv., men 1924
—25 skedde en betydande minskning av den
militära personalen, och 1930 hade som följd därav
befolkningstalet sjunkit till 25,492. 1934
inkorporerades från Augerums kommun
municipalsam-hället Långö och villaförorten Hästö, varvid
befolkningen ökades med 2,772 personer.
Skattehemmanet Trossö, där K. nu ligger,
ägdes 1680 av bonden Vitus Andersson, som
tvingades sälja det till Kronan. K. är byggt på ett
stort antal öar, av vilka de flesta nu äro
förenade genom utfyllningar. Genom utfyllning
mellan Vämö och Pantarholmen (området kallades
”Muddret”, emedan fyllnadsmassorna tagits vid
muddring för hamnens utbyggnad) erhölls
möjlighet att anlägga en ny infartsväg v. om och
intill järnvägen, vilket skedde under 1930-talet.
Av öarna är Trossö den största inom gamla
staden och bebyggdes först jämte Björkholmen och
Pantarholmen. Björkholmen är sjömännens och
varvsarbetarnas speciella stadsdel, som ännu har
kvar mycket av sin gamla prägel med små, låga
stugor, som vanl. vända gaveln mot gatan,
där
till även en särpräglad dialekt, framför allt
utmärkt av diftongljud. Ekholmen började
bebyggas 1906, Saltö 1918, de n. stadsdelarna, på
Vämö och vid Sunna, från omkr. 1910. De
centrala delarna av staden karakteriseras av ett
flertal raka, breda gator, utstakade utan större
hänsyn till terrängförhållandena, medan de nya
stadsdelarna, Västra mark, Saltö,
småstugeområ-det vid Ekeberg, hyreshusbebyggelsen i
Galgamar-ken o. a., ansluta sig till modernare
stadsplaneidéer. Under de senaste decennierna har en
omfattande nybyggnad skett, både inom gamla staden,
genom rivning av äldre fastigheter, på Saltö, Vämö
och inom de till de äldre stadspartierna närmast
gränsande delarna av fastlandet, vid
Sunna-Gull-berna. Inom sistn. område ha såväl
bostadsfastigheter som industribyggnader uppförts, på Saltö
folkskola och pensionärshem, varjämte Saltö sands
badplats utvidgats och moderniserats, sedan
kallbadhuset vid Saltsjöbaden rivits. S. delen av
Trossö upptas av Karlskrona örlogsvarv,
Flottans sjömansskola (tidigare Flottans sjukhus och
Kustart :s kaserner) samt en av örlogsstationens
kaserner (avd. Anckarstierna, tidigare kasern för
Skeppsgossekåren, nedlagd 1938) och
Amiralitets-kyrkan, en centralkyrka av trä med korsarmar
(sannol. ritad av N. Tessin d. y.), invigd 1685.
På Amiralitetsslätten står Amiralitetsklockstapeln.
I ö., vid Kungsbron, märkas bastionen Aurora,
en rest av de äldre försvarsverken,
Länsresidenset, en byst av Erik Dahlbergh och en staty av
Hans Wachtmeister (1930) samt vid
Drottninggatan Flottans värnpliktsskola, Länsstyrelsen, Högre
allm. lärov. och en av stadens äldre kyrkogårdar.
På Trossös n. del ligga elektricitetsverket,
krono-häktet, ålderdomshemmet (Strandgården), stadens
två järnvägsstationer samt Höglands park. I
den senare står Karl XHI:s staty (av Byström),
”Grodan” (av Hasselberg) och ”Eko” (av
Lundberg). På Stortorget (15,37 m ö. h.) ligga i
s. nya posthuset, Trefaldighets- el. Tyska kyrkan,
en centralkyrka av sten (efter ritningar av N.
Tessin d. y.), invigd 1709, delvis ombyggd efter
Båtsmanshus. Ur Prins Wilhelm, ”Svenskt land”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
