Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina församling - Katarinahissen - Katarina Ulfsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Katarinahissen—Katarina Ulfsdotter
144
Katarina kyrka.
dalenas förs.; 1917 avskildes härifrån Sofia förs.
— I samband med församlingsbildningen
planerades en större kyrkbyggnad, vars konstnärliga
utformning anförtroddes kungl. arkitekten Jean
de la Vallée; ritningarna förelågo färdiga i jan.
1656. 1671 avlöste Matthias Spihler de la Vallée
i den praktiska byggnadsledningen, och när
kyrkan 1695 slutgiltigt stod färdig, hade N. Tessin
d. y. några år varit knuten till densamma som
konstnärlig rådgivare. Byggnaden är en
korskyr-ka med krönande centralkupol mellan
hörnturel-ler; lösningen anknyter till såväl italienska som
franska formidéer, och fasadernas pilastersystem
står nära Riddarhusets. Kyrkan underkastades
genomgripande förändringar efter den förödande
branden 1723. Genom G. J. Adelcrantz
påbyggdes då centralrummet med en hög, åttkantig
tambur som underlag för en ny kupol; kyrkans
yttre kom härigenom att ännu starkare präglas
av den franska klassicismens formspråk. Den
nuv. inredningen härstammar till sina
värdefullare delar från 1700-talsskedet. — Litt.: T.
O:son Nordberg och G. Axel-Nilsson, ”Katarina
kyrka” (i ”Sveriges kyrkor”, 7:2, 1944).
Katarinahissen i Stockholm utgör en
förbindelse mellan slussområdet och Mosebacke. Den
nuv. K. uppfördes 1935 (arkitekt O. Thunström).
Räknat från gatuplanet är uppfordringshöjden
29 m. — Gamla K., som var belägen c:a 30 m
längre åt s. ö., öppnades för trafik 1883 och
nedmonterades 1933.
Katarina Ulfsdotter, den heliga Birgittas och
Ulf Gudmarssons andra dotter (1331 el. 1332
—81), blev vid 12 el. 13 års ålder g. m. riddaren
Egard van Kyren. Från sina första år hade K.
mottagit djupa religiösa intryck; i sitt
äktenskap hade hon och hennes make givit varandra
kyskhetslöftet, vilket hölls obrottsligen. Sedan
Birgitta lämnat Sverige för att i Rom verka för
sin klosterregels stadfästande, följde K. snart
efter. Hon ankom till Rom under jubelåret och
kvarstannade där hos sin moder. 1351 mottog hon
budskapet om sin makes död. Under Birgittas
senare år deltog K. i moderns arbeten. K:s
an-daktsövningar och kärleksverk gåvo henne stort
rykte.
Då Birgitta 1373 avled i Rom, stod dottern vid
dödsbädden. Hon blev den självskrivna
arvtager-skan till moderns klosterförbättringsidéer. Hon
inträdde själv i Vadstena kloster 1375 och blev
den nya klosterstiftelsens första ledarinna. Redan
våren 1375 återvände K. till Rom för att
bedriva arbetet på moderns helgonförklaring. Hon
lyckades också utverka bekräftelse av
klosterregeln. K. befann sig 1380 åter i Sverige, och
stiftsbiskopen uppdrog då formligen åt henne
styrelsen över den nya stiftelsen.
K:s eget rykte för helighet, bekräftat genom
de underverk hon berättades utföra efter döden,
åstadkom, att frågan om hennes helgonförklaring
snart blev aktuell. Vidlyftiga undersökningar ägde
rum 1475—77, och 1488 gav Innocentius VIII
tillstånd till hennes translation i avvaktan på
själva kanonisationsprocessens utförande.
Trans-lationen ägde rum 1 aug. 1489 (minnesdag blev
2 aug.) i närvaro av rikets yppersta män, men
själva kanonisationen kom aldrig till stånd. Ehuru
ej kanoniserad, räknas dock K. bland kyrkans
heliga kvinnor; hon brukar avbildas med en
hjort som attribut.
K:s levnadsbeskrivning, författad av
Vadstena-munken Ulpho Birgeri, utgavs i Stockholm 1483
(ånyo utg. av Klemming, 1869, samt i
”Scripto-res rerum suecicarum”, bd 3). I. Collijn har utg.
”Processus canon b. Katherine”. — Litt.: C.
Silf-verstolpe, ”Förhandlingarna rörande Katarina
Ulfsdotters kanonisation” (i Hist. Bibi., bd 2,
Katarinahissen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
