Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina av Medici (drottning av Frankrike) - Katarina I Alexejevna (kejsarinna av Ryssland) - Katarina II Alexejevna (kejsarinna av Ryssland) - Katarina församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Katarina församling
142
beslut, som ledde till Bartolomeinattens fasor
1572. Även på Henrik III övade hon stort
inflytande. K. var en hänsynslöst kraftig
personlighet, intrigant och habil, livligt intresserad av
konst och litteratur. — Litt.: Biogr. av P. van
Dyke (2 bd, 1923) och R. Roeder (1937; sv.
övers. 1938).
Ryssland. 1) Katarina (ry. Jekaterina)
I Alexejevna, kejsarinna (före 1685—1727).
Hon hette eg. Marta, var av omtvistad härkomst,
möjl. dotter till en litauer, Samuel Skavronski,
och blev 1702 gift i Marienburg (i Livland) med
en svensk dragon Johan Kruse (Cruhs).
Strax efter bröllopet togs Marienburg genom
kapitulation; K. bortfördes som segrarens byte och
kom, efter att ha passerat ett par mellanhänder,
till furst Mensjikov. Hos denne fick tsar Peter
se K. och tog henne till älskarinna. Hon
förstod att göra sig oumbärlig, övergick 1703 till
grek.-kat. kyrkan och fick därvid namnet
Katarina Alexejevna. 1712 lät Peter viga
sig vid henne. Peter bestämde K. till sin
efterträdare; vid hans död 1725 blev hon med
Mensji-kovs hjälp utropad till kejsarinna. Mensjikov blev
åter hennes älskare och skötte styrelsen despotiskt.
Med tsar Peter hade K., förutom några i späd
ålder avlidna barn, döttrarna Anna, g. m. Karl
Fredrik av Holstein, och Elisabet, sedermera
kejsarinna. — Jfr J. Grot, ”Om Katarina I:s
härkomst” (i Hist. Bibliotek 1880), och R. N. Bain,
”The pupils of Peter the Great” (1897).
2) Katarina II Alexejevna,
kejsarinna (1729—96), eg. Sophie Auguste F r i
e-d e r i k e, dotter till furst Kristian August av
Anhalt-Zerbst. K. sändes som femtonåring till
ryska hovet, övergick till ortodoxa läran, varvid
hon fick namnet K. Alexejevna, och blev
1745 g. m. Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp,
sedermera Peter III. Äktenskapet mellan den
omogne, obegåvade och råbarkade tronföljaren
och den tidigt utvecklade, äregiriga prinsessan
blev olyckligt; K:s son Paul (I), f. 1754, uppges,
trol. med orätt, ha haft greve Sergej Saltykov
till fader, till dottern Anna (1757—59) var S.
Poniatowski (sedermera konung i Polen) fader.
K. arbetade energiskt på att lära sig ryska,
studerade rysk historia och blev i motsats till sin
gemål rysk i sina intressen, även om hon tidigt
sympatiserade med upplysningstidens idéer. Då
Peter som kejsare (från 5 jan. 1762) snart
blivit impopulär, kunde K. lätt störta honom, vartill
hon även eggades av hans planer på skilsmässa.
Efter en av bröderna Grigorij och Aleksej Orlov
iscensatt gardesrevolution natten till 9 juli 1762
grep hon makten och utropades följ, dag till
kejsarinna; Peter III mördades 17 juli, trol. utan
hennes vetskap.
Som kejsarinna sökte K., som i allt väsentligt
personligen ledde rikspolitiken, fortsätta Peter
I:s verk att göra Ryssland till en europeisk
stormakt, och hennes skickliga, mot svagare grannar
hänsynslösa politik bragte åtskilliga framgångar.
Från Turkiet vann hon vidsträckta områden
kring Bug och Azovska sjön, 1783 fullbordades
Krims erövring, och vid Polens delningar 1772,
Katarina II av Ryssland. Målning av A. Roslin. Detalj.
1793 och 1795 tog Ryssland lejonparten. Däremot
satte 1772 års revolution och kriget 1788—90 en
gräns för det ryska inflytandet i Sverige. K.
omorganiserade den ryska förvaltningen, bl. a.
genom guvernementsindelning, och strävade
särskilt efter att skapa en enhetlig rysk statskropp,
varvid bl. a. Ukrainas självstyrelse gick till
spillo. 1767 utfärdade K. en berömd nakaz,
instruktion för en blivande lagstiftning, som skulle
utarbetas av ett slags ständerrepresentation, vilken
dock rätt snart hemförlovades. När
upplysningstidens idéer buro frukt i franska revolutionen,
blev K. ohöljt reaktionär. För kolonisation av de
vidsträckta slätterna i s. Ryssland inkallades
bl. a. tyskar, men Rysslands värsta kräftskada,
livegenskapen, lämnades oantastad el. skärptes.
K. brewäxlade med Voltaire, J. M. Grimm,
Diderot m. fl., kallade berömda utländska
vetenskapsmän till Petersburg och understödde
frikostigt konst och litteratur. På ryska el. franska
skrev hon några komedier, ett par
pseudoklas-siska skådespel med ämne från Rysslands äldsta
historia, en mot Gustav III satirisk opera (1788),
två allegoriska sagor m. m., författade en
berömd handledning för sina sonsöners lärare och
medarbetade flitigt i tidskrifter. För tidens lösa
moral blev K. en av de mest beryktade
exponenterna, och under sina senare år slösade hon stora
summor på sina många älskare. De ryktbaraste
favoriterna voro, förutom Saltykov och
Poniatowski, Grigorij Orlov, G. A. Potemkin och P. Zubov.
Litt.: K:s saml. skr., 12 bd, 1901—08, hennes
till 1759 gående memoarer ha utgivits av bl. a.
A. Herzen (ty. övers., 2 bd, 1913, sv. övers. 1915).
Memoarerna rymma brottstycken av K:s
brevväxling. Andra delar härav ha utgivits 1924 av
prinsessan C. de Ligne och av G. Oudard 1934.
Katarina församling i Stockholm omfattar
mell. Södermalm; 1,73 km2, 51,014 inv. (1952).
K. bildades 1654 genom delning av Maria Mag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
