- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
249-250

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kiergegaard, Sören - Kierman, Gustaf - Kierunavaara (Kiirunavaara) - Kieserit - Kiev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

Kierman—Kiev

250

filosof” (1892); ”K.-studier”, utg. av P. A.
Hei-berg och V. Kuhr (3 bd, 1912—18); E. Geismar,
”S. K.” (2 bd, 1926—28); Hj. Helweg, ”S. K.
En psykiatrisk-psykologisk studie” (1933; sv.
övers, s. å.); T. Bohlin, ”S. K.” (1939); J.
Hohlenberg, ”S. K.” (1940; sv. övers. 1943),
”Den ensommes vej” (1948); J. Björkhem, ”S.
K. i psykologisk belysning” (1942); W. Rehm,
”K. und der Verführer” (1949); N. Ä. Sjöstedt,
”S. K. och svensk litteratur” (1950).

Kierman [kä’r-], Gustaf, politiker,
grosshandlare (1702—66). Han vann tidigt anseende
som en av Stockholms främsta grossörer och
valdes 1738 av Stockholms borgerskap till
riksdagsman. K. och hans kollega T. Plomgren
avtalade med Frankrikes ambassadör, att de skulle
mot en viss penningsumma hålla borgarståndets
röst till hans
disposition. Från denna tid
var K. en av
hattpartiets främsta
förkämpar i borgarståndet.
Han var led. av
sekreta utskottet 1738—
62, fullmäktig i
Manufakturkontoret och
banken, talman i
borgarståndet 1755 och
1760 samt
handels-borgmästare i
Stockholm (från 1757). K.
var egennyttig och
begagnade på flera
sätt sin ställning till egen fördel; bl. a. var han
en av de främsta deltagarna i de beryktade
växelkontoren och riktade sig härvid på kronans
bekostnad. De på riksdagen 1765 segrande
mössorna underkastade växelkontorens räkenskaper
en sträng granskning. K. dömdes till förlust av
ämbete och burskap samt till livstidsfängelse på
Marstrand, där han dog.

Kierunavaara [ki’r-] (av fi. kieruna, fjällripa,
och vaara, berg; skrives ofta K i i
runava a r a), berg, beläget ung. mitt emellan Torne
och Kalix älvar, c:a 300 km från Luleå och 170
km från Narvik. K. torde utgöra världens
största samlade järnmalmsförekomst. Malmen
uppträder som en n.—s., c:a 4 km lång och 20—
200 m bred malmzon, vilken bildade den numera
bortsprängda kammen av det långsträckta berget.
Dess högsta malmtopp, Statsrådet, nådde 248 m
över sjön Luossajärvis yta och 748 m ö. h.
Malmzonen har en sidostupning mot ö. av 50—700.
Omgivande bergart är porfyr. Av utförda
borrningar framgår, att malmens genomsnittsarea vid
ett djup av 500 m under sjön Luossajärvis yta
icke visar någon minskning, och i vissa borrhål
har malmen påvisats till ett djup av 700 m.
Malmen utgöres av en fosforhaltig, tät, hård
svartmalm. Järn- och fosforhalterna visa avsevärda
växlingar, den förra från 56—62’% i G-malm
till 69—71 % i A-malm, den senare från 2,7 till
några få tusendels °/o. Lokalt kan fosforhalten
vara ännu större. Svavelhalten är genomgående
låg (max. 0,02 °/o), titanhalten max. 0,4 °/o och

Tvärsektion av Kierunavaara.

vanadinhalten 0,1—0,2 °/o. Malmens
genomsnittsarea är c:a 436,000 m2, och varje avsänkt
meter beräknas motsvara c:a 2 mill. ton malm. —
Det första officiella meddelandet om malmen
daterar sig från 1736. Från s. å. datera sig en
beskrivning och kartor över de två malmbergen
K. och Luossavaara. Försök till exploatering av
malmen gjordes kort tid därefter, varvid malmen
fraktades med renar till kusten och nedsmältes.
På gr. av fosforhalten lämnade den likväl med
de vanliga metoderna kallbräckt järn. Först efter
införandet av thomas-smältprocessen (omkr. 1878)
skapades en möjlighet för fosformalmernas och
därmed även för lapplandsmalmernas rationella
utnyttjande. Genom statsbanans framdragande
Gällivare—Riksgränsen (färdig 1902) erhöll K.
förbindelse med hamnar (Narvik och Luleå).
1898 påbörjades av det 1890 bildade
Luossavaara-Kiirunavaara ab. förberedelserna för brytning.
Aktiemajoriteten i detta bolag övertogs 1903 av
Trafik-ab. Grängesberg—Oxelösund. Sedan 1907
är staten hälftenägare till fältet. Brytningen
skedde till en början enbart i dagbrott. Senare har
man därjämte påbörjat brytning under jord.
Malmproduktionen var 1913 uppe i 3,3 mill. ton,
1914—20 varierade den mellan 1,1 och 2,7 mill.
och ökade därefter till 5,4 mill., vilken siffra
nåddes 1929 och 1930. Därefter gick
malmbrytningen tillbaka och var 1933 nere i 1 mill. ton.
Under senare år har produktionen åter ökats och
uppgick 1937 till 7,2 mill. ton. En tillfällig
nedgång märktes under de sista åren av 2:a
världskriget med 0,8 mill. ton 1945 som lägsta siffra.
1947 var produktionen 4,3 mill. ton.

Kieserit [kis-], miner., vattenhaltigt
magnesiumsulfat, MgS04. H2O, förekommer i
bergsalt-lager, särsk. i zechstenens saltlager.

Kiev [ki’jef], ukrain. Kyjiv, Ukrainas
huvudstad (sedan 1934), näst Moskva och Leningrad
Sovjetunionens största stad; 800,000 inv., varav
c:a 36% ryssar, 32% judar och 26%
ukrai-nare. K. ligger vid Dnjepr, huvudsaki. på den
högra flodstranden mitt emot Desnas inflöde. —
Av arkeologiska fynd att döma har K. uppstått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 5 12:37:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free