Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolberger Heide - Kolborste - Kolbotten - Kolbriketter - Kolbullar - Kolbäck - Kolbäcksån - Kolchis - Kolchoz - Kold, Kristen - Koldewey, Karl - Kolding - Koldinghus - Koldioxid - Koldisulfid - Kolemi - Kolera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Kolborste—Kolera
492
danska sjöslagen utanför K. 1644 och 1715 se
Femern.
Kolborste, elektrotekn., se Borste 2).
Kolbotten, plats där en kolmila reses.
Kolbriketter, se Briketter.
Kolbullar, förr skogsarbetarnas vanligaste
föda. Vetemjöl röres med vatten till stadig smet,
som saltas lätt. Enbart fett fläsk smältes i en
stekpanna. Vetemjölssmeten gräddas på båda
sidorna till en tjock pannkaka.
Kolbäck, sn i Västmanlands län, Snevringe
hd, på Mälarslätten, kring Kolbäcksåns och
Strömsholms kanals utlopp i Mälaren; 45,89 km2,
2,860 inv. (1952). 2,321 har åker. Vid
Kolbäcks-ån ligger stations- och industrisamhället
Kolbäck (med Vänsta); 1,027 inv., 1951,
knutpunkt på statsbanan
Köping—Tillberga—Stockholm för järnvägarna till Oxelösund och
Ramnäs; här finnas tingshus och flera industrier.
I brukssamhället Sörstafors (364 inv.)
norrut vid ån finnas träsliperi, sulfitfabrik och
pappersbruk, tillhörande Sörstafors pappersbruks ab.
(c:a 200 arb). Vid Oxelösundsjärnvägen tätorten
Strömsholm (394 inv.). I K. ligga vidare
Herrevadsbro,’ Sofielunds skol- och vårdhem,
tillhörande landstinget, Strömsholms kungsgård,
Viby, Strömsvik (Statens) o. a. större
egendomar. Av kyrkan äro skeppet och tornets nedre
del från omkr. 1200, koret något yngre; ombyggd
efter eldsvåda 1785. Ingår i K:s och Säby pastorat
i Västerås stift, Munktorps kontrakt; utgör tills,
m. Ryttern och Säby storkommunen K o 1 b ä c k,
r25,50 km2, 4,617 inv. (1952).
Kolbäcksån, tillflöde till Mälaren, uppstår i
s. Dalarne av flera källarmar, som förenas i sjön
Väsman (155 m ö. h.), genomflyter Barken m. fl.
sjöar och utfaller i Mälarfjärden Galten; största
längd 180 km, flodområde 3,090 km2;
medel-vatteneffekt 38,000 kW. Kraftverk finnas bl. a.
vid Ludvika, Fagersta, Surahammar och
Hall-stahammar.
Kolchis [kå’lkis], fordom ett landskap vid ö.
ändan av Svarta havet. I de grekiska fornsagorna
är K. bekant som Medeas fädernesland och målet
för argonauternas härfärd för att hämta det
gyllene vädurskinnet (se Argonauterna).
Kolchoz [kal^:å’s], förk. för ry.
Kollek-tivnoje chozjajstvo, se Ryssland, ekonomisk
geografi.
Kold [kå’l], Kristen Mikkelsen, dansk
skolman (1816—70). Han var skomakar son från
Nordjylland, tog skollärarexamen 1836 och var
1842—47 missionär och bokbindare i Smyrna. K.
var en av de första, som förverkligade Grundtvigs
idéer om folkupplysning genom sin folkhögskola
i Rysslinge 1851, flyttad 1853 till Dalby och 1862
till Dalum vid Odense, där K. undervisade till sin
död. K. var den borne pedagogen; han ville främst
ge sina elever en folklig och kristlig väckelse och
först därefter upplysning. Hans idéer blevo
grundläggande för den danska folkhögskolan. — Biogr.
av F. Nygaard (2 bd, 1895).
Koldewey [kå’ldavai], Karl, tysk
polarre-sande (1837—1908). Han ledde 1868 den första
tyska expeditionen till Spetsbergen och 1869—70
till ö. Grönland, vilka han skildrade i ”Die erste
deutsche Nordpolexpedition” (1871) och ”Die
zweite deutsche Nordpolfahrt” (2 bd, 1873—74).
Kolding [kå’lin], hamnstad på Jyllands ö. kust
längst in i Koldingfj orden av Lilla Bält; c:a
30,000 inv. I Koldingåns djupa dalsänka ligger
stadens äldsta del med krokiga gator och många
gamla korsvirkeshus. K. har ett av Danmarks
största svinslakterier. Dessutom finnas textil- och
maskinindustrier (mejerimaskiner), bryggeri samt
choklad-, tobaks- och margarinfabriker. Det
viktigaste historiska minnesmärket är Koldinghus,
vars ruiner ligga på krönet av en 22 m hög
backe i ådalen. — Under medeltiden var K. en
betydande handelsstad till följd av sitt läge vid
gränsen till hertigdömena Schleswig och
Hol-stein. Efter hertigdömenas återförening med
Danmark 1920 har staden växt betydligt tack vare
ett större uppland.
Koldinghus [kåliijhö’s], slottet i Kolding.
Grundlagt 1248 av hertig Abel, flera ggr ombyggt
och utvidgat. K. lades 1808 i ruiner genom
eldsvåda, åstadkommen av en spansk truppavd., som
Napoleon sänt till Danmark. I n. flygeln är ett
arkeologiskt och historiskt museum inrymt; det
övriga slottet har återuppbyggts med hjälp av
statsmedel (1944 restaurerades stora tornet).
Koldioxid, se Kolsyra.
Koldisulfid, se Kolsvavla.
Kolemi, se Cholemi.
Kölera (av grek. chole’ra, sjukdom med häftig
kräkning och diarré, av cholè, galla), ett namn,
som numera huvudsaki. avser en svårartad,
epidemiskt uppträdande infektionssjukdom, Cholera
epidemica (Cholera asiatica el. Cholera morbus).
1) Den epidemiska k. är sedan urminnes tider
känd i Indien, där den endemiskt förekommer
särskilt kring floderna Ganges’ och Brahmaputras
nedre lopp. Större betydelse för Europa synes
den ha fått först under 1800-talet. Från 1826
och till nuv. tid har k. vid fem olika tillfällen
spritt sig över hela Europa el. större delar
därav, näml. 1826—37 (1834 Sverige), 1846—62
(1850 Sverige), 1864—75 (1872 Sverige), 1883
—96 samt 1908—10, i synnerhet under de
tidigare epidemierna krävande oerhörda offer.
Under 1 :a världskriget inträffade i ö. Europa minst
150,000 fall. För Sveriges vidkommande har
närheten till Ryssland varit riskabel, då k. där före
1922 härjat nästan årligen. Sedan nämnda år
har någon större koleraepidemi dock icke
uppträtt i Ryssland. — Sjukdomen framkallas av
koleravibrionen (se Bakterier, sp. 263), som
upptäcktes av R. Koch 1883. Den är en 1,5 g
lång och 0,4 g tjock, böjd stav, liknande ett
kommatecken, och är livligt rörlig. Denna bakterie
är mycket känslig för hög temp., ljus, torka och
vanliga desinfektionsmedel. Den förekommer dels
i den kolerasjukes tarm och avföring, dels i
vatten el. födoämnen, som infekterats av de sjukas
uttömningar. Smittan sprides därför på två sätt.
Antingen överföres den direkt från person till
person el. genom infekterat vatten, infekterad
mjölk el. dyl. I senare fallet och särskilt vid
överföring genom vattnet insjuknar ofta ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
