Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollontaj, Aleksandra Michajlovna - Kollusion - Kollwitz, Käthe - Kollämpare - Kolm - Kolmar - Kolmation - Kolmes - Kolmila - Kolmodin, släkt - Kolmodin, 1. Israel - Kolmodin, 2. Olof - Kolmodin, 3. Adolf - Kolmodin, 4. Johannes - Kolmule, kolmun - Kolmården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Kollusion—Kolmården
508
beviljades hon avsked av hälsoskäl. K. var en
framstående diplomat, som åtnjöt stort förtroende
inom de ledande sovjetkretsarna. Hon gjorde vid
flera tillfällen Sverige goda tjänster. Hon har utg.
flera politiska arbeten och även framträtt som
skönlitterär förf. Bland hennes skrifter märkas
”Den nya moralen och arbetarklassen” (1923),
”Kvinnans ställning i den ekonomiska
samhällsutvecklingen” (1926) och ”Den första etappen”
(memoarverk i sv. uppl., 1945).
Kollusion (eg. brottsligt samspel, av lat.
collü-dere), processr., genom undanhållande el.
undanskaffande av bevismaterial försvåra utredning i
målet, särsk. om dylik k. i brottmål genom
hemligt samförstånd mellan tilltalad och vittnen el.
medbrottslingar.
Kollwitz [kå’lvits], Käthe, tysk
konstnär-inna (1867—1945), arbetade huvudsaki. som
grafiker. K:s konst är starkt socialt präglad och
buren av ett patos,
som på ett
naturligt sätt fört
henne från en mera
realistisk till en
personlig
expressio-nistisk-symbolisk,
tekniskt fulländad
stil. Under
nazistregimen i Tyskland
hänfördes hennes
konst till entartete
Kunst, och hennes
produktion var
därför under
senare år ytterst
ringa.
Huvudarbeten : ”Bauernkrieg”
(7 blad, radering,
1902—08), ”Krieg”
(7 blad, träsnitt,
1920—24) och ”Proletariat” (3 blad, träsnitt,
1925). — Litt: H. Isenstein, ”K.K.” (1949;
sv. övers, s. å.).
Kollämpare, personer, som vid kolning av
fartyg ”lämpa” (fördela) kolen i boxarna.
Kolm, radioaktivt kolhaltigt ämne,
förekommande i den kambriska alunskiffern i Närke vid
Latorp och i Västergötland på Kinnekulle och
Billingen.
Kolmar, stad i Elsass, se Colmar.
Kolmatiön, metod att göra lågt belägna
områden lämpliga för odling. Slamrikt vatten från
floder el. hav inledes och får avsätta sitt fasta
material.
Kolmes, zool., se Messläktet.
Kolmila, anordning i det fria för
torrdestilla-tion av ved till träkol.
Kolmodin, vitt utgrenad svensk släkt, känd
från 1500-talet, urspr. från Koldemo by i Arbrå
socken, Hälsingland.
1) Israel K., teolog och psalmförfattare
(1643—1709), e. o. teol. prof, i Uppsala,
superintendent i Visby 1692, led. av bibelkommissionen
och en av medarbetarna i Svedbergs psalmbok
Käthe Kollwitz: Hungrande
tyska barn. Litografi, 1924.
1695. Bland K:s psalmer märkas ”Sommarvisa”
(sv. ps. nr 474) och ”förtröstanspsalmen” (nr 361).
2) Olof K., den föreg:s brorson, präst och
andlig skald (1690—1753), mag. i Uppsala 1716,
kyrkoherde i Flo (Skara stift) 1721, prost i
Vänersborgs kontrakt 1742. Genom den
versifierade bönboken ”Then trogna siälens gyldene
rökelsekar” (1728) och sångsamlingen ”Andelig
dufworöst” (1734, flera nya uppl.) gjorde K. en
förtjänstfull insats i sin tids andliga diktning,
ehuru båda arbetena voro, det ena helt och det
andra till större delen, övers, och bearbetningar
efter den tyske prästen B. Schmolck (d. 1737).
I det didaktisk-episka verket ”Biblisk
qwinnospe-gel” (2 bd, 1732—50) framställer K.
kvinnogestalter ur bibeln, ofta skildrade med naiv
naturalism och i en anakronistisk miljö. K. står
som skald på gränsen mellan den karolinska
tiden och frihetstiden, hans sånger och psalmer
(av vilka 4 finnas i nuv. sv. psalmboken)
utmärkas av bibeltrogen lära och en religiös
innerlighet, som torde röja inflytande från
herrn-hutismen. — Litt.: Minnesteckning av W.
Ru-din i ”Svenska akad:s handlingar”, 15 (1901).
3) Johan Adolf K., teolog (1855—1928), e. o.
prof, i exegetik i Uppsala 1903, ord. 1909,
avsked 1920, föreståndare för Fjellstedtska skolan
1920—28. K. tjänstgjorde även som lärare och
föreståndare vid Johannelund och som. Evang.
fosterlandsstiftelsens missionsdirektor till 1910
samt företog 1908—09 en inspektionsresa till
Östafrika. Sin tjänst i Evang. fosterlandsstiftelsen
lämnade K. med anledning av en schism ang. en
av K:s skrifter (”Kristendomen och den
urkrist-na församlingens bibel”, 1908), som ansågs
företräda alltför modern teologi. Av K:s
vetenskapliga arbeten märkas kommentarer till flera
bibelböcker, alla präglade av en konservativ
inställning. K. redigerade Svensk missionstidskr. 1913
—28.
4) Johannes Axel K., den föreg:s son,
diplomat och orientalist (1884—1933), 1914 fil.
dr i Uppsala, doc. i semitiska språk 1914—21,
attaché vid svenska legationen i Konstantinopel
1917—20, dragoman 1920—28, i:e legationssekr.
1928—31, 1931—33 rådgivare hos kejsaren av
Etiopien. — K:s ursprungliga studier gällde
etiopiskan, men han kom under sin långa vistelse i
Turkiet att rikta turkologien med många
värdefulla bidrag. Särsk. undersökte han de turkiska
arkiven för att få fram urkundsmaterial till
svensk-turkisk historia. Bland K:s viktigaste
arbeten kunna nämnas ”Traditions de Tsazzega et
Hazzega”, 1—3 (i Archives d’études orientales,
1912—I5)> ”Tigrinische Wochenbettlieder” (i
”Studier tillegnade Es. Tegnér”, 1918). K.
översatte dessutom Tegnér till turkiska (1920).
Kolmule, k o 1 m u n, se Torskfiskar.
Kolmården. 1) Höjdsträckning i s.
Södermanland och n. ö. Östergötland, mellan Bråviken och
Kilaåns dalgång. K. är en urbergshorst, något
överstjälpt åt n. och n. ö., så att största höjden,
170 m ö. h., ligger längst i s. v. K. är
övervägande uppbyggd av gnejs och granit med
inkilade lager av kolmårdsmarmor (särsk. i
trak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
