Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolmården - Kolmårdsmarmor - Kolmårdssanatoriet - Kolmått - Kolning - Kolober - Kolofon (slutskrift) - Kolofon (stad) - Kolofonium el. kolofon - Kolokol - Kolokotronis, Theodoros - Kolokvint - Koloman - Kolomea - Kolomna - Kołomyja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Kolmårdsmarmor—Kolomyja
510
ten kring Krokeks kyrka); längst i ö.
Tuna-bergs forna bergslag. K:s sydsluttningar, särsk.
inom östgötadelen, äro kända för sin rika
växtlighet. I det inre av K., som är ett kargt och
mossrikt skogslandskap, finnas några alpina
arter, särsk. en del halvgräs, relikter från en
kallare period.
2) Municipalsamhälle 1936—1951 i Krokeks sn,
Östergötlands län, vid Bråviken; uppgick 1952
i K:s storkommun (se nedan).
3) Storkommun i Östergötlands län,
omfattande socknarna Krokek och Kvar sebo; 162,55 km2;
2,961 inv. (1952); i Bråbygdens och Finspångs
läns domsaga. Tätorter: Kolmården (419 inv.,
1951), Krokek (437 inv.), Strömsfors (270 inv.).
Kolmårdsmarmor, se Marmor.
Kolmårdssanatoriet, sanatorium, öppnat 1918,
på Kolmårdens sydsluttning, Östergötland, 2 km
v. om Krokeks station; för tuberkulossjuka från
länet och Norrköpings stad. C:a 250 platser.
Kolmått. I Sverige användas för träkol
rymdmått; tidigare voro ko Häst el. skogstig
(= 20 hl) och kolstig el. storstig (= 40
hl) vanligast; numera användas m3 och hl alltmer.
Kolning, se Träkolning.
Kolober [-la.’-], Co’lobus, afrikanskt släkte,
tillhörande fam. Colobinae av de markattliknande
aporna, Cercopithecidae. K. utmärkas av
jämförelsevis korta extremiteter, förkrympt el. helt
felande tumme och riklig hårbeklädnad. Längden
är omkr. 1,5 m, varav hälften kommer på
svansen. Alla äro bladätande. Bekanta arter äro den
västafrikanska, helsvarta satansapan, C.
satanas, och den östafrikanska vitsvansade
guerezan, C. caudatus, som är svart med vit,
långhårig sidomantel och i vitt inramat svart
ansikte. Dess skinn lämna ett eftersökt pälsverk.
Kolofon [-å’n], grek., eg. topp, spets, slut;
sluttitel, slutskrift, ofta använd i inkunabler.
Kolofon [-å’n] (grek.), en av de tolv
forntida joniska städerna på Mindre Asiens v. kust,
n. v. om Efesos, ej långt från Kaystr os viken,
vid vilken dess hamnstad, N o t i o n, var belägen.
Stadens blomstring inföll på 600 - talet f. Kr.,
den erövrades därpå av lyderna och sedan av
Kolober. Vitsvansad guereza.
perserna. I närheten låg den klariske Apollons
tempel med ett berömt orakel.
Kolofönium [el. -få’-] el. kolofon,
Colo-phönium, genomskinligt, ljust vingult till brunrött
harts, huvudsakligen bestående av hartssyror. —
K. fås genom upphettning av tjock terpentin el.
på stammen av Pinus-axter hårdnat harts, tills
kvarvarande flyktig olja och vatten fullständigt
utdrivits. K. begagnas till limning av papper och
att bestryka taglet på violinstråkar (”konfonium”)
samt i medicinen, t. ex. som beståndsdel i
häftplåster och i vissa retande salvor. Vid
torr-destillation av k. erhållas hartsoljor, vilka
sedan renas och omdestilleras, varvid följ,
fraktioner upptagas: 1) pinolin (hartsessens),
brukad som lösningsmedel och som
terpentinersätt-ning; 2) ljusa hartsoljor, vilka användas
som smörjoljor och för framställning av färger
och fernissor; 3) mörka hartsoljor, s. k.
blå-, grön- och rödolja, som användas till
framställning av vagnsfett. Löses k. i alkalier el.
hopsmältes med metalloxider, uppstår en saltartad
förening, hartstvål el. resinat, nyttjad
som ersättning för enklare tvålsorter och som
grundmassa i vagnsfett.
Kolokol [kå’lakai], ry., kyrkklocka; tidning,
utg. av A. Herzen 1856—68.
Kolokotronis [-trå’-], Theodoros, grekisk
frihetshjälte (1770—1843). Han blev 1797 hövding
för en skara klefter och deltog från 1821 i
grekiska frihetskriget. K. ådagalade stor tapperhet
och stred som överbefälhavare på Peloponnesos
framgångsrikt mot turkarna men visade sig
alltför självständig gentemot regeringen. K. var
anhängare till G. Kapodistrias och gjorde senare
uppror mot kung Otto. K:s memoarer utkommo
1891 i eng. övers.
Kolokvi’nt, frukten av Citrullus colocynthis.
Befriad från det tunna, gula skalet, är k.
klotrund, äpplestor, lätt och vit. I den svampiga,
ytterst bittra massan ligga i 6 rum talrika
gurk-fröliknande frön, som avlägsnas. K. fås från
vissa Medelhavsländer, särskilt Syrien. Drogen
innehåller den bittra glykosiden kolocyntin
och verkar kraftigt avförande. Avkok på k.
användes som medel mot mal.
Ko’loman (ung. Kälmdn), konung av Ungern
1095—1116. Han var en begåvad och kraftig
furste. Han kuvade 1097 Kroatien och 1105—11
större delen av Dalmatien. K. genomförde
viktiga reformer i Ungerns rättskipning och
förvaltning.
Koloméa, se Kolomyja.
Kolomna [kalå’mna], industri- och kretsstad
i Moskva-området, RSFSR, vid Moskva-flodens
inflöde i Oka, 90 km s. ö. om Moskva; 75,139
inv. (1939). Kreml från 1585, katedral från
1672. Stora lokomotivverkstäder, textilindustri.
Kolomyja [kalamy’ja], ty. Kolomea, stad i
ö. Galizien, v. Ukraina, på n. sluttningen av
Karpaterna; c:a 75,000 inv. I Polens 4:e
delning mellan Sovjetunionen och Tyskland
tillföll K. Sovjetunionen och införlivades 1945,
efter den ryska segern, med Ukrainska
sovjetrepubliken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
