Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kong Christian den IX:s land - Kong Christian den X:s land - Kong Christian stod ved höjen mast - Kongedyb - Kongeloven - Kongenial - Kongenital - Kongens Lyngby - Kongestion - Kongeå - Kong Frederik den VI:s land - Kong Frederik den VIII:s land - Kong Håkon VII:s hav - Kong Karls land - Kongl. - Konglomerat - Kong-moon, Kung-mun - Kongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Kong Christian den X:s land—Kongo
574
Grönlands östkust, som ligger ung. mellan
Ang-magssalik i s. och Scoresby Sund i n.
Kong Christian den X :s land, den del av
Grönlands östkust, som ligger mellan Scoresby
Sund i s. och Dove Bugt i n.
Kong Christian stod ved höjen mast, dansk
folksång, diktad av J. Ewald, tonsatt av D.
L. Rogert el. av J. Hartman; ingick i Ewalds
sångspel ”Fiskerne” (1779).
Kongedyb, farled i Öresund mellan
Köpenhamn och Middelgrund.
Kongeloven [kåhjalävan] (”Kungslagen”, lat.
Lex regid), Danmarks grundlag 1665—1849,
utarbetades av P. Griffenfeld, underskrevs av
Fredrik III 1665 och trycktes 1709. K. införde
uttryckligen enväldet och byggde teoretiskt
väsentligen på Hugo Grotius’ doktriner. K. upphävdes
genom grundlagen av 5 juni 1849.
Kongenial [kånje-], själsbesläktad. —
Kon-genialitet, själsfrändskap.
Kongenitäl [kånje-], med., som finns redan i
embryonalstadiet, förefinnes vid födelsen, ärvd.
Kongens Lyngby, förstad till Köpenhamn, se
Lyngby.
Kongestion [kånje/o’n] (lat. conge’stio,
sam-manhopning) el. blodträngning, med.,
kallas aktiv hyperemi till skillnad från passiv (se
Blodstockning). Orsaken till k. är ökad
blodtillförsel.
Kongeå, å i v. Jylland, 1864—1920 delvis gräns
mellan Danmark och Tyskland.
Kong Frederik den VI :s land, den del av
Grönlands östkust, som ligger mellan Kap
Far-vel i s. och ung. Angmagssalik i n.
Kong Frederik den VIII:s land, den del av
Grönlands östkust som sträcker sig fr. o. m.
Dronning Louises land i s. till Danmarks Fjord
i n.
Kong Håkon VII:s hav, del av Atlantiska
oceanen i Västantarktis, mellan ung. 6o°—70° s.
br.; begränsas i s. av Kronprinsesse Märthas
kyst och Prinsesse Astrids kyst
Kong Karls land, ögrupp ö. om Spetsbergen;
331 km2. Tre större öar, Svensköya, Kongsöya
och Abelöya. Undersöktes av en svensk
expedition under A. Nathorsts ledning 1898.
Kongl., förk. för Konglig, äldre form för
Kunglig.
Konglomerat (av lat. con, tillsammans, och
glomeräre, nysta, hoprulla), sammangyttring, en
sedimentär bergart, som består av hopkittade,
rundade, nöt- till huvudstora (el. större) stycken
(”bollar”) av andra bergarter.
Kong-moon, Kun g-m u n, stad i Kina i prov.
Kuangtung i Si-kiangs delta; 32,000 inv. Förr
en betydande handelsstad (traktathamn 1904), är
K. nu statt på tillbakagång till följd av
konkurrensen med Kanton och Hong-kong.
Kongo [kåhjgå], 1) V. Centralafrikas
huvudflod, den 2:a i ordningen av världens floder med
hänsyn till flodområdets storlek (3,69 mill. km2).
K:s ö. källflod är Chambesi, som rinner upp
1,800 m ö. h., på s. sluttningen av den platå, vilken
i Nord-Rhodesia skiljer Tanganyika från Nyasa.
Floden vänder snart mot s. v. och berör B a n g-
veolosjön (1,130 m ö. h.), varpå den rinner
vidare under namn av L u a p u 1 a, vänder mot n.
och flyter ut i Moerosjön (942 m ö. h.),
vars avlopp L u v u a går mot n. och n. v., tills
det upptar L u a 1 a b a från Katangaplatån i s.
Denna är K:s v. källflod och är vattenrikare
men kortare än den förra. Efter föreningen med
Luvua fortsätter den mot n. och upptar från h.
Tanganyikas avlopp L u k u g a, vilken dock ej
alltid är vattenförande. I Kongobäckenet
bildar K. Stanleyfallen — en rad av 7
katarakter på en sträcka av 97 km —, varvid den
sänker sig 61 m. Nedanför dessa, omkr. 400 m ö.
h., börjar K:s 1,700 km långa, mellersta lopp.
Floden har här ett slingrande lopp, som ofta delar
sig i många armar. De omgivande skogarna
sättas ofta under vatten till en bredd av flera mil.
Här mottager K. sina största bifloder, näml, från
h. Aruvimi från trakten av Albertsjön,
U b a n g i, som mynnar i K. med ett 19 km
brett delta, samt S a n g a. Vattenrikare äro
bifloderna från v. Den största är K a s a i
(Kas-ai, Cassai), som ger K. ett vattentillskott av
11,000 m3/sek och som avvattnar hela s. v. delen
av Belgiska Kongo och en stor del av Angola;
dess största bifloder äro S a n k u r u från h.
och K u a n g o (Cuango) från v. Redan 60 km
ovanför Kasais mynning smalnar K. betydligt.
Bredden, dittills c:a 12 km, blir blott 1—2,5 km,
och flodfåran omges nu av c:a 100 m höga
väggar. I denna s. k. kanal når K. flerstädes
ett djup av 20 m. Efter 150 km vidgar sig K.
till en sjö, Stanley Pool (450 km2, 284 m
ö. h.). Nedanför denna börjar genombrottszonen.
Floden banar sig väg genom de v. randbergen i
en ända till 500 m djup, ställvis kanjonliknande
dal och tränger här ihop sig till mindre än 400
m bredd. I genombrottszonen har K. en längd
av 360 km och sänker sig här med 32 forsar
och fall, de s. k. L i v i n g s 10 n e- el. J e 11 a 1
a-fallen, 220 m. Vid Noqui börjar K:s nedre
lopp ut till det 40 km breda estuariet. K:s dal
fortsätter sedan på havsbottnen med den över
1,500 m djupa Kongorännan, som når mer
än 150 km utanför kusten. K:s vattenföring är
anmärkningsvärt jämn, enär dess bifloder komma
från områden både n. och s. om ekvatorn och
därför nå sitt högvattenstånd under olika delar
av året. Emedan flodens vattenståndsvariationer
äro så ringa, är den en utmärkt trafikled. 2,400
km på huvudfloden äro segelbara för stora
ångare; övre Lualaba trafikeras till Bukarna. Fallen
kringgås med järnvägar. K:s totala längd är
4,650 km och dess vattenmassa vid mynningen
medeltal 60,000—80,000 m3/sek. K:s söta vatten
täcker Atlanten ännu 25 km utanför mynningen.
vattenmängd överträffas K. blott av
Amazonfloden.
Floden K. upptäcktes 1484 av portugisen Diego
Cäo; i äldre tid kallades den Zaire, en
förvrängning av ett bantuord, som betyder flod.
Under letande efter Nilens källor upptäckte
Living-stone 1868 Luapula; 1869—71 utforskade han
Lualaba. 1876—77 blev K. grundligare känd
genom H. M. Stanley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
