Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongo - Kongobäckenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Kongobäckenet
576
2) Belgiska Kongo (fr. Congo beige)
motsvarar större delen av inre Centralafrika
mellan Kongo-Ubangi i v. och Tanganyika m. fl.
sjöar i ö., avvattnas huvudsaki. av Kongofloden
och dess tillflöden samt når i v. vid dess utlopp
fram till Atlanten; 2,343,930 km2; 11,331,793
infödda inv. (1950). De vita voro s. å. 59,157,
därav 44,028 belgare (158 svenskar). Det belg.
mandatområdet Ruanda-Urundi är ej inberäknat häri.
Huvudstad: Léopoldville (197,669 infödda inv.;
10,993 icke infödda). — Se karta vid Etiopien
och Sydafrikanska unionen.
Större delen av kolonien tillhör Kongobäckenet
(se d. o.). Längs ö. bäckenranden löper den
centralafrikanska gravsänkan, markerad av
Al-bertsjön, Edwardsjön, Kiwusjön och
Tanganyika-sjön. I n. ö. når Belgiska K. den östafrikanska
sjöplatåns höga bergmassiv, bl. a. det mäktiga
Ruwenzori (5,127 m ö. h.) och de vulkaniska
Ki-rungabergen (Virungabergen). De s. delarna,
landskapen Katanga och Lunda, tillhöra den
pla-tåartade landhöjning, som bildar vattendelaren
mot Sambesi och vars n. rand markeras av fall
och forsar i Kongo och dess bifloder. Kustlandet
avskiljes genom de av Kongofloden genombrutna
kustbergen. Kongobäckenets klimat
karakteriseras av hög, jämn temperatur och tropiskt
sommarregn med två nederbördsmaxima; torrtiderna
äro föga utpräglade (Léopoldville har i juli 22,4°,
i mars 26,8°, årsnederbörd 1,412 mm). På
höglandet i s., som ur klimatsynpunkt är bäst lämpat
för européer, förekomma endast en regntid och
(i regel juni—okt.) en torrtid. I
vegetationshän-seende faller Belgiska Kongo h. o. h. inom det
afrikanska skogs- och stäppområdet;
Kongobäckenet tillhör mestadels den tropiska regnskogen.
Av den infödda befolkningen tillhör
största delen bantufolken. I n.ö. bo även
sudan-folk. Av den utlandsfödda vita befolkningen äro
(näst belgarna) portugiserna talrikast (3.482
1950). Dessutom funnos s. å. 1,945 italienare,
1,849 greker, 1,752 britter och 1,009 amerikaner.
Missionsverksamhet bland de infödda utövas
främst av
romersk-katolska kyrkan.
Svenska
missionsförbundet
har i K. ett
flertal stationer.
Ekonomisk
geografi.
Infödingar driva
jakt och fiske
samt odla jams,
maniok,
bananer, majs, ris
samt i torrare
trakter hirs och
durra.
Boskapsskötsel bedrives
endast i sådana
trakter, som äro
fria från
tsetse-flugan, särsk. i
höglandet i Katanga, Kiwu och Ituri. Den av
européer ägda boskapen uppgick 1949 till c:a 271,000
nötkreatur och 40,000 får. Motsv. tal för
infödingarnas boskap voro resp. 393,000 och 1,4 mill. Den
europeiska exploateringen åsyftade i början
nästan uteslutande elfenben och kautschuk, men
näringslivet har successivt differentierats. Den av
européer ägda arealen omfattade 1950 159,000 har
kautschukplantager och 57,000 har kaffeplantager.
De viktigaste vegetabiliska produkterna i
exporten voro s. å. (i ung. tontal): palmolja 130,000,
bomull 51,000, kopal 12,400, kaffe 33,000,
olje-kakor 21,000 och kautschuk 8,200 ton.
Bergsbruket är av största betydelse. Dess
viktigaste produkter äro koppar, diamanter, guld,
silver, tenn, kobolt, uran, radium och järn. Det
förnämsta gruvfältet är beläget kring Kambove
vid Elisabethville i s. Katanga, där särsk. koppar
utvinnes (produktion 1951: 191,600 ton).
Uranmalmerna vid Chimkolobwe (n. v. om
Elisabethville) utgöra grunden för den belg.
radiumindustrien. 1950 utvunnos 10,320 kg (rent) guld,
huvudsaki. från Kilo-Motogruvorna. Exporten
hade 1951 ett värde (i 1,ooo-tal belg. frcs) av
19,876,866, importen 15,419,631 frcs. K:s
främsta handelspartners voro 1950 (i här nämnd
ordning) : Belgien, U.S.A., Storbritannien och
Sydafrikanska unionen.
Kommunikationerna ha under
1900-talet betydligt utvecklats. Kongofloden och dess
tillflöden bilda koloniens huvudtrafikled, som på
ej farbara sträckor kompletteras av järnvägar.
Reguljär ångbåtstrafik uppehälles mellan
Léopoldville och Stanleyville, mellan Léopoldville och
Port Francqui samt på Lualaba (d. v. s.
Kongofloden ovanför Stanleyville).
De viktigaste hamnarna för oceangående
fartyg äro Matadi och Boma. Banana är av
underordnad betydelse. Inlandets huvudhamn är
Léopoldville. Järnvägarnas längd uppgick 1949 till
4,756 km. K. har 6 st. utmärkta flygstationer.
Reguljär flygtrafik uppehälles av det belg.
Sa-benabolaget bl. a. mellan Léopoldville och Bryssel
(även från Stanleyville och Elisabethville). Det
finns också flygförbindelse Léopoldville—New
York (Pan American Airways).
Historia, se Kongostaten.
3) Gammalt negerrike i nuv. n. portugisiska
Angola s. om nedre Kongofloden, urspr. även n.
därom. K. upptäcktes av portugiserna 1484 och
annekterades strax efteråt. Huvudstaden
omdöptes till Säo Salvador samt blev biskopssäte och
betydande missionscentrum. När portugiserna
fördrevos 1632, förföll staden. De vita fingo åter
bosätta sig där på 1880-talet. En negerkonung
regerar ännu till namnet.
Kongobäckenet, det största och mest
utpräglade av de bäckenområden, som äro karakteristiska
för Afrikas terräng. Det utbreder sig ung. 50 på
båda sidor om ekvatorn och bildar en ofantlig,
flack, nästan rund skål, vars jämna, 300—500
m ö. h. belägna botten långsamt stiger mot
kanterna. K. skiljes från Sudan genom
Azanderyg-gen och från Östafrika genom den inemot 3,000
m höga västranden av den centralafrikanska gra-
Kongo-negresser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
