Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongobäckenet - Kongokonferensen - Kongorött - Kong Oscars fjord - Kongospråket - Kongostaten - Kongregation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577 Kongokonferensen—Kongregation 578
ven; från Sydafrika skiljes K. mot s. ö. genom
det intill 1,850 m höga Katangahöglandet och mot
s. av den mer än 1,400 m höga Lundatröskeln.
— Det centrala K. täckes till största del av
urskog, som mot periferien övergår i savann.
Kongokonferensen, se Kongostaten.
Kongorött, det äldsta bensidinfärgämnet,
upptäckt av Bottiger 1884, erhålles genom koppling
av diazoterad bensidin med 2 molekyler
naftion-syra. Den röda färgen är ytterst oäkta och
förvandlas redan av spår av syra till blått, varför
k. kan användas som indikator. Det användes
dock fortfarande i stora mängder för
direktfärg-ning av bomull, framför allt i Östasien.
Kong Oscars fjord, djupt inträngande och rikt
förgrenad fjord på Grönlands östkust, n. om
Scoresbysundet. Den upptäcktes och kartlades
under A. G. Nathorst expedition till n. ö. Grönland
1899.
Kongospråket, beteckning för
bakongo-grup-pens språk kring nedersta Kongo och i n.
Angola; stundom även kallat f i o t i. K., som är
delat i flera dial., tillhör bantuspråken och är det
tidigast och bäst kända av dessa; till dess
utforskande har bl. a. den svenske missionären K. E.
Laman bidragit.
Kongostaten, numera Belgiska Kongo (se
Kongo 2), före 1908 oavhängig stat i Afrika
kring floden Kongo, lydande under konung
Leopold II av Belgien, som helt var dess skapare.
1876 riktade en tjänsteman i belgiska
utrikesministeriet, É. Banning, Leopolds uppmärksamhet
på de möjligheter, som de just av Stanley
utforskade men till stora delar okända områdena
kring Kongo kunde erbjuda. Leopold
sammankallade redan i sept. s. å. en kongress av
afrika-kännare till Bryssel och grundade här
L3Association internationale pour l’exploration et la
civilisation de 1’Afrique centrale med den dubbla
uppgiften att utforska och civilisera Kongoområdet.
Som en underavd. härav grundades 1878 Comité
d’études du Haut Congo, som i verkligheten dock
helt kontrollerades av Leopold II och tjänade
hans syften. S. å. lyckades Leopold vinna
Stanley för sina planer och utsände 1879 denne till
Kongobäckenet, där han för Comité d’études du
Haut Congo av de infödda hövdingarna
förvärvade suveränitetsrättigheterna över stora
områden samt anlade ett flertal stationer, övriga
europeiska makter vände sina intressen åt samma
håll och sågo med oro Leopolds aktivitet. Redan
1880 fattade fransmännen fast fot vid
Kongo-flodens nedre lopp samt 1884 tyskarna i Kamerun.
Portugal, som gjorde anspråk på kustlandet kring
Kongos mynning, lyckades 1882 vinna Englands
erkännande därav. Leopold lyckades emellertid
skickligt utnyttja motsättningarna mellan sina
rivaler om Kongoområdet; Frankrike och
Tyskland protesterade mot den engelsk-portugisiska
överenskommelsen, och denna upphävdes. På
inbjudan av Bismarck samlades en internationell
konferens i Berlin, den s. k.
Kongokonferensen (15/ii 1884—26/2 1885), till vilken även
inbjudits L’Association internationale du Congo,
en 1882 grundad organisation, som övertagit
Leo-NF XII — i9
polds två äldre täckorganisationers samtliga
funktioner och i Berlin representerades av Banning
och Stanley. Kongressen antog den s. k.
Kongo-akten (även kallad
Berlingeneralpak-ten), som tillförsäkrade alla nationer för 20
år frihandel i Kongobäckenet, proklamerade
ständig neutralitet för alla därvarande besittningar,
förbjöd slavhandel, stadfäste vissa humanitära
grundsatser för kolonisationen och öppnade
Kongofloden för alla nationers trafik. Samtidigt
löstes på diplomatisk väg de territoriella
tvistefrågorna, och L’Association internationale
lyckades av övriga intresserade makter utverka
erkännande av dess suveränitet över de förvärvade
områdena. I aug. 1885 kunde så sällskapet
proklamera sina besittningar som en självständig stat,
K., under Leopold II som suverän. Huvudstad
blev inom kort Boma. Under Afrikas fortsatta
uppdelning var Leopold alltjämt verksam att
utvidga K:s område. 1894 slöt han ett fördrag,
som för hans regeringstid tillförsäkrade K. ett
stort område längs övre Nilen ned till Fashoda
och för alltid landet v. därom, medan England
arrenderade K:s gränsområde mot Tyska
Östafrika. Fördraget framkallade stor spänning, och
efter tysk protest måste Leopold annullera sistn.
bestämmelse, efter fransk protest även fördragets
övriga punkter; endast ett mindre område vid
Nilen arrenderades för Leopolds regeringstid
av K.
För att markera K:s internationella karaktär
rekryterades dess ämbetsmannakår urspr. ur
skilda nationaliteter, bl. a. svenskar, men från 1890
nästan uteslutande från Belgien. Samtidigt
lyckades Leopold utverka makternas tillåtelse att uppta
tullar. I verkligheten styrdes K., trots att den
formellt var en självständig stat, som en
Leopolds privata koloni; hans regim blev föremål
för mycket klander. 1892 lät han införa en
ordning i landet, som närmast gjorde dess n. del till
hans privata egendom; även eljest rådde stor
osäkerhet om kolonisternas äganderättsförhållanden.
Verkligt svår blev de inföddas lott, då Leopold
sålde stora koncessioner till privata företag,
främst rätt att utnyttja landets tillgångar på
gummi, och därvid anförtrodde åt bolagens
tjänstemän uppdrag inom den statliga förvaltningen.
Detta utlämnade negrerna åt företagens godtycke
och möjliggjorde en hänsynslös rovdrift. Efter
en hänvändelse från den engelska regeringen 1903
tillsattes en undersökningskommission, som sökte
fritaga Leopold från ansvar men erkände
existerande missförhållanden. Närmast med anledning
härav beslöt Leopold, som redan 1889
testamenterat K. till Belgien, 1907 att genast överlämna
den. Fördraget härom ratificerades 1908, varvid
K. förvandlades till kolonien Belgiska Kongo. I
samband därmed återlämnades det 1894
arrenderade området vid Nilen till England; däremot
utvidgades Belgiska Kongo efter 1 :a
världskriget med en mindre del av Tyska Östafrika, vilket
övertogs som mandatområde.
Kongregation (lat. congregätio), förening,
församling. I egentlig mening betecknar k. (till
skillnad från klosterorden) en frivillig förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
