Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstantin Pavlovitj (storfurste av Ryssland) - Konstantin IV (östromersk kejsare) - Konstantin V Kopronymos (östromersk kejsare) - Konstantin VII Porfyrogennetos (östromersk kejsare) - Konstantin IX Monomachos (östromersk kejsare) - Konstantin X Dukas (östromersk kejsare) - Konstantin XI (östromersk kejsare) - Konstantinopel - Konstantinovka - Konstantinska donationen - Konstanz - Konstanza - Konstanzkonsiliet - Konstapel - Konstapelskola - Konstatera - Konstbefruktning - Konstberidare - Konstbevattning, irrigation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Konstantinopel—Konstbevattning
614
polska upprorets utbrott nov. 1830 drog K.
trupperna tillbaka till ryska gränsen och
lämnade överbefälet. Han dog året därpå i kolera.
Östromerska riket. 1) Konstantin IV, kejsare
(668—685), son till Constans II. Efter hårda
strider med araberna under Muawija, som
t. o. m. belägrade Konstantinopel, förmådde
han denne till stillestånd (678). K. måste avstå
land åt bulgarerna, som upprättade ett rike
mellan Donau och Balkanbergen.
2) Konstantin V Kopro’nymos,
kejsare (f. 718; reg. 740—775), Leo HI:s son.
Genom att kraftigt utnyttja splittringen inom
kalifatet, motsättningen mellan slaver och
bulgarer och de sistnämndas inbördes oenighet vann
K. stora militära framgångar. K. fullföljde
sin faders kyrkopolitik, och kyrkomötet i Hiereia
(753) stödde honom i hans strid mot bilddyrkan.
På munkarnas förbittrade motstånd svarade
kejsaren med hån och grymma förföljelser. Han
sökte t. o. m. tillintetgöra hela munkväsendet.
3) Konstantin VII
Porfyroge’nne-tos, kejsare (f. 905; reg. 912—959), son till
Leo VI. Efter växlande förmyndarstyrelser
övertog Romanos I Lakapenos, som gav sin
dotter Helena till gemål åt K., regeringen som
medkejsare (919—944). Sedan K. störtat
Romanos och hans ätt, sköttes styrelsen av
drottningen och hennes gunstlingar. K. själv ägnade
sig mest åt studier. Han lämnade i sina
skrifter viktiga bidrag ang. östromerska rikets
diplomati, förvaltning m. m.
4) Konstantin IX M o n o’m a c h o s,
genom giftermål med kejsarinnan Zoè kejsare
1042—54. Den begåvade kejsaren samlade kring
sig tidens litterater men förstörde, energilös och
utsvävande som han var, regeringens auktoritet.
Schismen med Västerlandet sökte han förgäves
hindra.
5) Konstantin X Dukas, kejsare (reg.
1057—67). Han förde ämbetsmanna- och
prästpartiet till seger över militärerna. Trots den
överhängande yttre faran avrustades riket.
6) Konstantin XI (reg. 1448—53),
östroms siste kejsare, son till Manuel II
Palaiolo-gos, omkom efter modigt försvar, då turkarna
stormade Konstantinopel, 29 maj 1453.
Konstantinopel, stad i Turkiet, se Istanbul.
Konstantinovka [kanstanti’nafka], stad i
Donetsområdet, Ukraina, 55 km n. om Stalino;
95,000 inv. (1939). Industricentrum med
metallurgisk och kemisk industri, tegelbruk m. m.
Konstantinska donationen, se Donatio
Con-stantini.
Konstanz [kå’nstants], stad i sydöstligaste
Baden, Tyskland, vid Rhens utträde ur Bodensjön
och invid schweiziska gränsen; 39,000 inv. Urspr.
sannolikt bebott av kelter, erhöll K. sitt namn
efter kejsar Constantius Chlorus, var redan 549
biskopssäte och blev 1192 fri riksstad och en
betydande handelsstad och stapelort för linnevaror.
1548 tillföll K. huset Habsburg. Gamla staden
invid floden och sjön har flera äldre
byggnader bevarade, ss. domkyrkan, urspr. uppförd i
romansk stil, ombyggd i sengotik, Augustin- och
Stefanskyrkorna från medeltidens senare del,
vidare det s. k. Konsiliehuset, urspr. ett
köp-manshus från 1388, i vars stora sal Konstanz
-konsiliet hölls. I v. delen av staden markerar
ett klippblock den plats, där Hus och
Hieronny-mus från Prag blevo brända. På en liten ö vid
stranden ligger det nuv. Inselhotel, 1236—1785
dominikankloster, med vacker korsgång samt
ett monument över den här födde greve F,
Zeppelin. Rådhuset (1502—94) och några andra
äldre byggnader visa renässansstil.
Musikkon-servatorium. K. är ett betydande turistcentrum
samt har mångsidig industri.
Konstanza, stad i Rumänien, se Constanta.
Konstanzkonsiliet, medeltidens största
allmänna kyrkomöte, hölls i Konstanz 1414—18.
Konung Sigmund förmådde påve Johannes XXIII
att inkalla mötet, som öppnades nov. 1414.
Sigmund ankom vid julen s. å. K. fördelades
(erkänt från febr. 1415) på en kardinalgrupp
och fyra nationer: franska, engelska, italienska
samt tyska (till vilken räknades även polacker
och skandinaver); senare tillkom en femte, spansk,
nation. K:s uppgifter voro tre: återställande
av kyrkans enhet, bekämpande av kätteriet samt
kyrkans reformation till huvud och lemmar.
Enhetsproblemet sammanhängde med
trepåve-schismen. Mötet hävdade konsiliets överhöghet
över påven, avsatte Johannes XXIII 1415 och
Benedictus XIII 1417; Gregorius XIII hade
abdikerat 1415. Läran befästes genom
fördömandet av Hus och Hieronymus av Prag, vilka
brändes. Kyrkoreformfrågan återupptogs 1417.
En kompromiss ledde till att mötet okt. s. å.
antog fem reformdekret, varpå nov. s. å. valdes
ny påve, Oddone Colonna (Martin V). Denne
visade föga reformvänlighet. Genom senare
avslutade konkordat mellan kurian och de olika
nationerna lyckades påven hindra alla större
reformer. K. slutade i huvudsak med kurians
seger. — Litt.: H. Finke, ty. monogr. (1889)
och ”Acta concilii Constanciensis” (4 bd, 1896—
1928).
Konstapel (av senlat. comes stabuli, eg.
stallbroder). 1) Lägre polistjänstemän. — 2) Näst
lägsta underbefälsgraden vid svenska art. och
luftvärnet, motsv. korpral vid andra truppslag.
Lägsta graden är vicekonstapel. K. är även
benämning på underofficerare av 2:a graden,
tillhörande ekonomiavd. vid flottan.
Konstapelskola, krigsv., se Underbefälsskolor.
Konstatera, fastställa, (be) styrka; intyga
sanningen av.
Konstbefruktning, se Konstgjord
sädesöver-föring.
Konstberidare, person, som t. ex. på cirkus
ger uppvisning i den högre ridkonsten.
Konstbevattning, i r r i g a t i ö n,
bevattnings-anordningar för tillförsel av vatten till
trädgårdar, åkrar och ängar. K. förekommer
framför allt i subtropiska områden och kan där öka
markens avkastning till två—tredubbel
normalskörd. I gamla tider med kulturcentra
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
