Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppor - Koppsnäppare - Koppympning - Kopra, copra - Kopros - Koprosterin - Kopter - Koptiska kyrkan - Koptiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681 Koppsnäppare—Koptiska språket och litteraturen 682
De typiska, äkta smittkopporna (vari’ola véra)
genomlöpa olika stadier. Efter ett i n k u b
a-tionsstadium av vanl. 10—14 dagar börjar
prodromstadiet, utmärkt genom
frossbrytningar, hög feber, huvudvärk och värk i
korsryggen, jämte ett kortvarigt utslag av röda
fläckar i lårvecken. Efter 3, högst 4 dagar
inträder eruptionsstadiet, medförande
sänkning av febern. Knappnålshuvudstora och än
större, livligt röda, koniska blemmor framträda
på huden samt i munnens och de övre
luftvägarnas slemhinnor under stickningar, tryckning och
smärta, först i ansiktet och sedan på
extremi-teterna och bålen. Efter 2—6 dagar förvandlas
de till blåsor med en fördjupning i mitten
(Vmbo). På 8:e—10 :e dagen grumla de sig, bli
variga (suppurationsstadiet) och omges
med en röd ring. Samtidigt stiger febern ånyo.
Därefter inträder exsickationsstadiet,
på n:e—I2:e dygnet, då k. börja torka in, febern
faller och normalt tillstånd återvänder. De
intorkade koppskorporna avfalla, lämnande mer el.
mindre djupa koppärr. Dödligheten uppgår
till i genomsnitt 10%. Suppurationsstadiet är
sjukdomens farligaste skede. Döden kan då
inträda efter svåra allmänsymtom, delirier och
medvetslöshet. Särdeles farliga äro de k., som tidigt
få ett blodblandat innehåll (”blodiga k.” el.
”svarta k.”), och de, som sitta så tätt, att de
sammanflyta med varandra till stora sårkakor,
samt de, som slå sig på ögonen, öronen el.
centrala nervsystemet och alstra blindhet, dövhet el.
andra åkommor. I andra fall äro k. ytterst
lindriga, endast enstaka pustler i ansiktet, ringa
feber, ingen varbildning, få ärr, vanl. hos
vaccinerade personer.
I länder, där vaccinationen icke är allmänt
införd, gå koppepidemier nästan ständigt. Även i
länder, där vaccinationen är frivillig, t. ex. i
England, vållar striden mot k. ojämförligt större
svårigheter, än där den är strängt genomförd,
t. ex. i Tyskland. Vaccinationen verkar
skyddande först efter omkr. 14 dagar och är därför
gagnlös för personer, som redan insjuknat.
Genomgången sjukdom medför livslång immunitet,
en framgångsrik ympning skyddar fullständigt
under 5—10 år och ger ett relativt skydd under
ytterligare lång tid. — Varje fall av k. måste
noga isoleras, var och en, som varit i beröring
med koppsjuk, isoleras el. övervakas, alla, som
icke under de sista åren vaccinerats, underkastas
vaccinering. Den sjuke behandlas symtomatiskt
(mot de vanliga bakteriella komplikationerna
kunna sulfapreparat och antibiotica användas) och
utskrives icke, förrän alla skorpor fullständigt
avstötts. Sjukrum och allt, som varit i beröring
med den sjuke, desinficeras omsorgsfullt.
Vattkopporna (varicedlae) uppfattas som
en särskild art. Blåsorna, som då äro små och
vattenklara, utveckla sig mycket hastigt från
röda fläckar, och innehållet hinner knappt övergå
i varbildning, innan blåsan sjunker ihop och
torkar. Febern är lindrig; hela sjukdomen förlöper
på 8—14 dagar. En sjukdomsform, a 1 a s t r i m,
som iakttagits i Afrika, Mellanamerika,
Väst
indien och Australien samt under senare år även
i Europa, liknar i vissa avseenden vattenkoppor.
K. förekomma även bland husdjuren, hos
nötkreatur i en lindrig, hos får i en betydligt
allvarligare form (se Fårkoppor).
Koppsnäppare, instrument för koppning,
innehållande 12 mycket vassa knivblad, vilka vid
tryck på en fjäder komma ut, blixtsnabbt
genomskära huden och omedelbart gå tillbaka.
Heurteloups igel är annorlunda
konstruerad; den liknar en fin cirkelsåg och är försedd
med en glascylinder, vari blodet uppsuges.
Koppympning, se Vaccination.
Kopra, copra [kå’-], se Kokospalm.
Koproliter, i sedimentära berglager
förekommande förstenade exkrementer av fiskar, reptiler
och däggdjur. K. äro rika på kalciumfosfat.
Kopros [kå’-], grek., exkrementer. Ordet
ingår i flera sammansättningar, bl. a. k o p r o f
a-gi, en drift hos vissa sinnessjuka att förtära
exkrementer och urin, och k o p r o 1 a 1 i,
tvångs-böjelse hos sinnessjuka att uttala snuskiga,
skabrösa ord.
Koprosterin, i avföringen uppträdande
reduk-tionsprodukt av kolesterin.
Kopter (sing. kopter el. kopt; av arab, kubt,
kibt, ghubt, av grek. Aigyptios), den till den
mo-nofysitiska kristna koptiska kyrkan hörande delen
av Egyptens befolkning (c:a 1 mill.). K. ha
sedan den arabiska erövringen isolerat sig från det
muhammedanska folkelementet, varför de antagl.
omedelbart återgå på den senhellenistiska
periodens egyptiska befolkning och sålunda av
Egyptens nuv. befolkning företräda den med forntidens
egypter mest besläktade folktypen. K. äro i allm.
täml. lågväxta (något under medelhöjd), ha bred,
låg panna, svart, något krusigt hår, rak, skarpt
skuren näsa och utpräglat mörka ögon. De äro i
allm. bosatta i städerna som hantverkare,
köpmän, bankirer o. d. och ha i regel ett visst
välstånd. — Adj.: kopt i sk.
Koptiska kyrkan, en fortsättning av den
gamla monofysitiska kyrkan i Egypten, bildades på
500-talet. K. består nu av en mängd större och
mindre, över hela Egypten spridda församlingar
av kopter. Den styres av en patriark med säte
Kairo. Närmast honom i rang står en av
honom tillsatt abüna för den etiopiska kyrkan i
Aksum. Liturgien påminner om den grekisk—
katolska. — Litt.: R. Strothmann, ”Die
kop-tische Kirche in der Neuzeit” (1932).
Koptiska språket och litteraturen. Koptiskan,
systerspråk till demotiskan, var de kristna
egypternas talspråk, senare även deras litteraturspråk.
Om språkets ställning, skriften m. m. se
Egyptiska språket och skriften. Man talar om fem1
dialekter. De övre-egyptiska omfatta
sai-diska el. sahidiska, stundom kallad tebanska,
achmvmiska, faijümiska och memfitiska. N e
d-r e-e g y p t i s k är blott en munart, bohairiska.
Efter den arabiska erövringen (omkr. 640)
utträngdes koptiskan småningom av arabiskan och
dog fullständigt ut på 1600-talet. Numera finns
koptiska — byggd på den bohairiska dialekten
— blott som liturgiskt kyrkospråk, oförstått av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
