Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koptiska språket och litteraturen - Kopula - Kopulation - Kopulativ - Kopulera - Kopulering - Kor - Kora, släkt - Korag - Korakan - Korakou - Koral - Koralbok - Korall - Korallalg - Koralldjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683 Kopula—Koralldjur 684
menigheten och föga förstått av prästerskapet.
Det till oss komna koptiska skriftspråket visar
stor rikedom på grekiska lånord. Litteraturen,
vars blomstringstid inföll 200—600 (inom den
nedre-egyptiska dialekten räckte den något
längre), utgöres till stor del av översättningar från
grekiskan och är så gott som uteslutande av
religiös art. Bibelöversättningar till flera
dialekter äro mer el. mindre bevarade; apokryfiska
evangelier, helgonlegender, liturgiska verk m. m.
äro företrädda. — Litt.: W. E. Crum, ”Coptic
dictionary” (1929—39); G. Steindorff, ”Koptische
Grammatik” (2:a uppl. 1904); J. Leipoldt,
”Ge-schichte der koptischen Litteratur” (1907).
Köpula, verbform, som i satsen förbinder
subjekt och predikativ, t. ex. ”huset är (var 0. s. v.,
blev) grått”. 1 sv. tjänstgöra former av verben
vara och bliva som k.
Kopulatiön (av lat. copuläre, förena). 1) Biol.,
sexuell förening, se Befruktning. — 2) Trädg.,
skarvympning, se Kopulering. — Verb:
kopulera.
Kopulativ [el. kö’-], förenande,
sammanbindande. — Kopulativa satser, sinsemellan
förbundna satser, vilka uttrycka samstämmighet,
likhet o. s. v. De förenas vanl. genom
kopulativa konjunktioner (och, både — och
m. fl.), som även förena satsdelar.
Kopulera, se Kopulation.
Kopulering, en ympmetod, som brukas, när
underlag och ympkvist äro av samma grovlek.
Båda skäras med ett långt snedsnitt, så att
snittytorna passa noga ihop, varpå de sammanfogas
och ympvax påstrykes. Jfr Ympning.
Kor (grek. choro’s, lat. cho’rus, dans,
dansplats). 1) Kor, c h o r, k ö r, en vid religiösa fester
el. andra högtidliga tillfällen i det forna
Grekland uppträdande sjungande och dansande skara.
— 2) Se Kyrka.
Kora, judisk släkt (1 Krön. 2: 43), som i
efterexilisk tid synes ha ryckt upp i det lägre
prästerskapets (leviternas) rad och haft till mål
att bli innehavare av det högre prästerskapets
privilegier. Denna strävan vill förmodligen
”Prästkodex” fördöma med berättelsen i 4 Mos.
16 om K:s och hans 250 anhängares uppror mot
Mose och Aron, vilket straffas därmed, att
upp-rorsmakarna förtäras av eld från Jahves
helgedom. Korasläkten synes även ha varit bekant
som en sångarsläkt.
Koräg, den person, som i det forna Aten
bekostade kören vid musikaliska och dramatiska
tävlingar och urspr. även ledde kören; därav
benämningen chorago’s el. chorego’s (körförare).
Senare anställdes en utbildad körledare, kallad
koryfé. K. brukade som segerpris få en
gyllene trefot. Denna uppställdes av segervinnaren
offentligt, ibland på en särskild underbyggnad
(koragiska monument). Ett bland de
berömdaste, rest 334 f. Kr. av Lysikrates i Aten,
finnes ännu i behåll.
Korakän, bot., se Dagussa.
Korakou [-a’ko], ort i Grekland, strax v. om
Korint, bekant för de utgrävningar, som 1915—16
företogos där av C. W. Blegen. Fyndmaterialet
från K. är av grundläggande betydelse för
förståelsen och den vetenskapliga bearbetningen av den
helladiska kulturens äldre skeden. — Litt.: C. W.
Blegen, ”K.” (1921).
Koräl (av lat. cho’rus, sångkör), i början
beteckning för sångkören, som medverkade i den
liturgiska gudstjänsten, sedan den melodiska
(con-ce’ntus) sången i katolska kyrkan, även kallad
gregoriansk sång. Inom protestantiska
kyrkor betecknar k. psalmmelodierna. Den
luterska församlingssången byggde på 1300- och
1400-talens andliga folkvisa och var därför melodiskt
enkel med aktgivande på textens rytm men utan
den gregorianska sångens melismer. Den första
luterska koralboken utgavs 1524 av Johan
Wal-ther. Med 1700-talet inträdde en reaktion mot
den gamla 1500-talskoralen, och nya, populära
vismelodier med moderna melismer upptogos. Den
ledande koralboken för denna riktning blev J.
A. Freylinghausens 1704. På 1770-talet började
en återgång till de gamla formerna. Man ville
t. o. m. återföra allt till ”de gamla grekiska
tonarterna” och göra rytmen likformig med alla
toner i samma notvalör. Vid 1800-talets mitt
återinfördes 1500-talets koralstil med alla gamla
melodier från de äldsta koralböckerna.
I Sverige har man följt den tyska traditionen,
dock med uppmärksammande av svensk tradition.
Den första egentliga tryckta koralboken här kan
koralpsalmboken 1697 anses vara. Före och efter
denna funnos en mängd handskrivna koralböcker,
men någon ny i tryck existerar knappt före
Hæffners av 1808. Den släpiga rytmen och den
stela melodiken gällde officiellt i Sverige till
1860-talet, då Mus. akad. upptog en revision. Nu
gällande svenska koralbok stadfästes 1939. —
Litt.: C.-A. Moberg ”Kyrkomusikens historia”
(1932).
Koralbok, se Koral.
Kora’ll (ytterst grek. kora’llion), se
Koralldjur.
Korallalg, se Kalkalger.
Koralldjur, Anthozöa, utgöra en klass av
näs-seldjuren. De flesta äro fastsittande former och
bilda vanl. individrika kolonier av ansenlig
storlek. Kroppen innehåller, som fallet är med
celenteraterna i allm., en enda som
matsmält-ningsapparat fungerande hålighet, vars öppning
befinner sig i nedre ändan av det i
kroppshålig-heten från munskivan nedhängande svalgröret.
Från kroppshålighetens ytterväggar förlöpa mot
mitten kulissartade veck, genom vilka djurets inre
uppdelas i fack. I veckens kanter bildas
könsceller. Bottnen av det bägarlika djuret utgöres
av den s. k. fotskivan. Kring munnen sitta oftast
indragbara fångstarmar, tentakler. K. äro i regel
skildkönade. Äggen genomgå sin tidigaste
utveckling i moderdjurets kroppshålighet. Hos många
k. förekommer även könlös förökning genom
knoppning. Avsnöras ej knopparna från
moderdjuret, uppkommer en koloni, korall- el.
polypstock. Hos de flesta kolonibildande k. anlägges
ett av kalciumkarbonat eller ett hornartat ämne
bestående skelett. Alla k. leva i havet. De
former, som bilda de stora korallreven, finnas dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
