Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koralldjur - Korallhavet - Korallkalksten - Korallormsläktet - Korallrev - Korallrot - Korallträ, barakara - Korallöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Korallhavet—Korallöar
686
Längdsnitt genom en polyp av
Astroides calycularis. Man ser
munöppningen och
kroppshålig-heten samt skiljeväggarna
mellan de inre facken.
endast i varmare
hav. K. indelas
vanl. i två
ordningar. I.
Octoco-rallia, med åtta
fjädrade tentakler
och åtta inre fack.
Allmän vid
Sveriges västkust är
kork- el.
fingerkorallen, Al-cyonium (se bild
vid d. o.).
Orgelkorallerna,
Tubipora, från de
varma havens
korallrev, utgjorde en
artrik grupp i
si-lurtidens hav. Hos
barkkorallerna
sitta polyperna i ett
mjukt överdrag, beklädande det fasta
axelskelettet. Hit höra ädelkorallen,
Coral-lium rubrwm, från Medelhavet och ö.
Atlanten, vars kalkskelett svarvas till pärlor, och
hornkorallerna, Gorgoniidae, ss.
venus-solfjäder, släktet Gorgonia, med
horn-artat skelett och alla förgreningar liggande i ett
plan. Hos sjöpennorna är axelskelettet
hornartat och ogrenat och kolonien ej fastvuxen
vid underlaget. Hit hör den mångenstädes
förekommande självlysande s j ö p e n n a n, Pennatula
phosporea. II. Hexacorallia omfatta former, där
veckbildningen i det inre är sextalig. Skelett
saknas hos havsanemonerna el.
sjörosorna (Actiniaria), vilka ej bilda kolonier. De
blomliknande djuren bli stundom decimeterstora.
Många äro praktfullt färgade. Några arter leva
i symbios med eremitkräftor. Allmänna former
vid Sveriges västkust äro den ända till 2 dm
långa havsnej likan, Metridium dianthus,
och den mindre, vackert strimmiga Sagartia
vi-duata. Till s t enko r al 1 e rna, Madreporaria,
med starkt utvecklat kalkskelett, hör flertalet
revbyggande k. Vissa, ss. svampkorallerna, t. ex.
släktet Fungia, bilda ej kolonier, men mellan dem
och de greniga korallkolonierna finnas alla
övergångar, ss. släktet Maeandrina, med slingrande
rader av från varandra ofullständigt avsnörda
djur. De flesta k. leva i varma hav, men en även
i nordiska hav levande form är Lophohelia. För
att trivas fordra dessa djur klart vatten. De
viktigaste revbyggande k. tillhöra släktena Acropora
och Porites. — Octo- och Hexacorallia
framträdde under trias. Till en särskild ordning,
Tetracorallia, sammanföres en del nu utdöda,
från nutida former avvikande k., vilka hade sin
största utveckling under silurtiden. I Gotlands
silur förekommer bl. a. släktet Cyathophyllum.
En ofta till k. räknad ordning, Tabulata, var
rikligt representerad under paleozoisk tid fr. o. m.
ordovicium men utdog redan under krittiden. Hit
höra bl. a. släktena Favosites och Halysites.
Korallhavet, del av Stilla havet, mellan
Australien (New Queensland), Nya Guineas ö.
Korallorm.
del och Salomonöarna. K:s centrala delar ligga
nedom 4,ooo-metersnivån, maximidjupet är 4,680
m. — I maj 1942 utkämpades i K. ett slag
mellan japanska och allierade sjö- och
flygstridskrafter, som fick stor strategisk betydelse, ty
därigenom hejdades japanernas vidare
framryckning mot s. ö.
Korallkalksten, se Kalksten.
Korallormsläktet, Elaps (Micrürus), tillhör
giftsnokarna av ormfam. snokar och omfattar
ett trettiotal i
de varma
delarna av Amerika
levande arter.
Alla äro
jämförelsevis små
former och
livnära sig på
smärre
däggdjur, kräldjur
o. dyl. Kroppen
är praktfullt
tvärbandad i
rött, svart,
grönt el. gult.
Trots sin
giftighet äro de flesta
ofarliga för
människan.
Endast h a r 1
e-k i n o r m e n,
E. fulvius, från
Mellanamerika
och s. ö. Nordamerika är känd för att vara
verkligt farlig.
Korallrev, grund eller bankar av kalksten,
som nå upp till eller något över havsytan,
väsentligen uppbyggda av skeletten från koralldjur
el. andra fastsittande djurformer samt kalkalger
tills, m. skal av musslor, snäckor o. a. på revet
levande djur, allt hopkittat av kalkslam och -sand.
K. uppbyggas alltid från grunt vatten antingen
nära kusten el. i öppna havet, och man indelar
dem därför i k u s t r e v och barriärrev å
ena sidan och r i n g r e v el. a t o 11 e r (se
Korallöar) å den andra. Kustreven smälta samman
med stranden, barr i är rev följa kusten på långa
sträckor. — Litt.: Ch. Darwin, ”The structure
and distribution of coral reefs” (3:e uppl. 1889);
W. M. Davis, ”The coral reef problem” (1928);
J. S. Gardiner, ”Coral reefs and atolls” (1931).
Korallrot, Corall(i)orrhi’za tri’fida (C. innöta),
en omkr. 2 dm hög, blekt brungul saprofytisk
orkidé, med köttig, förgrenad jordstam utan
rötter och med blommor i gles klase, små, smutsgula,
med vit underläpp och grönt fruktämne. Den
växer på skuggiga, fuktiga platser i skogar här
och där i hela Sverige. — Bild se nästa sida.
Korallträ, b a r a k a r a, ett mycket hårt virke,
som erhålles av Erythrina corallodendron och i
snittet är bärnstensgult men i luften blir rött.
Korallöar, ögrupper av korallrev (se d. o.). K.
i inskränkt bemärkelse utgöras av de s. k. a t o
1-1 e r n a, långt ute i oceanen belägna ringrev, som
omsluta en grund sjö, lagunen. Stundom ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
