Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreosot - Kreosotolja - Krepera - Krepitation - Krepong - Kresilas - Kresol - Krestinskij, Nikolaj Nikolajevitj - Krestomati - Kresus el. Kroisos - Kreta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Kreosotolja—Kreta
782
något lösligt i vatten. K. har använts som
antiseptiskt medel vid lungsot.
Kreosotolja, stenkolsoljefraktion, som fått
stor användning till impregnering av trä för att
skydda detta mot röta el. träsvamp.
Krepèra. i) Finvecka (tyg el. papper); fint
våga hår. — 2) (Samma ord som k r e v e r a.)
Spricka (t. ex. av skratt).
Krepitatiön, dels det fina rasslande ljudet i
lungblåsor och luftrör, när samtidigt luft och
vätska finnas där (symtom på lunginflammation),
dels även det skrapandet biljudet, när två ojämna
ytor gnida mot varandra (t. ex. vid
senskidsin-flammation el. benbrott).
Krepong [-å’u] (fr. crépon), ett något tätare
tyg än krusflor, gjort av kamgarn (med el. utan
silke, bomull el. lin), vävt i slät bindning och
sedan kreperat.
Krèsilas, grekisk bildhuggare, verksam under
senare hälften av 5:te årh. f. Kr. Han besegrade
Feidias i tävlan om en amasonfigur för Artemis’
tempel i Efesos. Efterbildningar av denna finnas,
t. ex. på Capitolium i Rom. Berömt var K:s
porträtt av Perikles.
Kresol [-ä’l], CH3C6H4OH, metylfenol,
förekommer i stenkolstj ära. K. verkar starkare
antiseptiskt än fenol men är mindre giftigt. I
vatten löses k. till omkr 2 °/o, i såplösning
däremot fullständigt, varvid det viktiga
desinfektionsmedlet lysol (kresolsåpa) erhålles.
K r e o 1 i n är en emulsion av kresolrik
stenkols-olja i hartssåpa; desinfektionsmedel.
Krestinskij [krjistji’nskaj], Nikolaj
Nikola je vit j, rysk politiker (1883—1938), till
1917 advokat i Petersburg, 1918—22
folkkommissarie för finanserna och 1922—30 ambassadör i
Berlin. Han var bitr, utrikeskommissarie 1930—
37, bitr, folkkommissarie för justitieärenden 1937
—38. Vid den stora rensningsaktionen 1938
arresterades även K., som tidigare haft sympati för
vänsteroppositionen mot Stalin. Han erkände
därvid, att han haft vittsyftande, landsförrädiska
förbindelser med framträdande tyska
nationalsocialister och generalstabsofficerare, tog emellertid
vid den offentliga rättegången först tillbaka sin
bekännelse för att senare åter vidgå dess
riktighet. K. dömdes till döden och avrättades.
Krestomati, samling av valda (prosa-)
stycken ur en el. flera framstående författares verk,
läsebok (på främmande språk).
Krésus el. K r o Fs o s (grek. Kroisos, lat.
Croè’sus), den siste konungen i Lydien, regerade
ung. 560—546 f. Kr. Han intog Efesos och
fullbordade erövringen av Mindre Asiens västkust.
Hans rikedom blev ett ordspråk. Efter Mediens
fall angrep han perserkonungen Kyros,
besegrades och föll i Kyros’ händer men blev milt
behandlad. Enl. sägnen dömdes K. att brännas men
räddades genom Apollons ingripande. Herodotos
berättar, att K. sammanträffat med Solon,
vilken K. då frågade vem som var den lyckligaste av
människor. Solons svar belyste satsen, att ingen
bör prisas lycklig före sin död. ■—■ Namnets
svenska form, K r ö s u s, betecknar stormrik man.
Kreta, forngrek. och nygrek. Krètè (lat.
Cré-ta), Greklands största ö, mellan Egeiska
havet och ö. Medelhavet (se karta vid Grekland);
8,378 km2, 260 km lång, 463,459 inv. (1951). K.
bildar fortsättning på det v. grekiska
vecksystemet, vars n. n. v.—s. s. ö. strykning här
övergår till v.—ö. öns kuster sammanfalla med skarpt
framträdande brottlinjer. Särsk. s. kusten saknar
inskärningar och har nästan överallt mäktiga
bergbranter; utanför sjunker havsbottnen snabbt
till 3,000 m. N. kusten är mera buktande. Det
inre består mestadels av ett vilt bergland, vars
högsta massiv är Madåres Orè el. Leuka (2,332
m ö. h.) i v., Hypsèloreitès el. Psiloritis, antikens
Ida (2,498 m), på öns mellersta del och i ö.
Lasithiötika Orè el. Lasithi (2,185 m) och Orè
Sètèias el. Sitia (1,479 m)> De 3 förstn.
förbindas genom lägre ryggar. — Klimatet är
typiskt mediterrant med nederbörd blott om
vintern. Sommaren uppvisar 6—7 mån. fullst. torka.
De högre bergen äro snötäckta en stor del av
året. — Bergens vegetation är numera i allm.
torftig; sterila, kala bergytor äro vanliga, sedan
de ursprungliga ek-, furu- och cypresskogarna
till största delen försvunnit. De lägre kullarna
och sänkorna äro däremot vanl. klädda i yppig
grönska. — Befolkningen är grekisk, i det att
muhammedanska element, som förut funnits,
utbytts mot kristna greker från Mindre Asien. —
I ö. delen av ön, där bergen icke äro så höga
och terrängen mera lämplig för kultur, är
jordbruket huvudnäring. Här produceras vin, russin,
oliver, apelsiner och citroner. K. är det 2:a i
ordningen av Greklands olivproducerande
landskap. De förnämsta handelsorterna äro Khaniå,
Rhéthymnon och Hèräkleion. Järnvägar och goda
landsvägar saknas; flygförbindelse med Aten.
K. indelas i 4 förvaltningsområden (nomos).
Grävningar vid Knossos och Faistos ha visat,
att K. haft en lång neolitisk bebyggelse (före
3000). Omkr. 3000 f. Kr. började metaller
användas, och därefter utvecklades på K. snabbt
den lysande minoiska kulturen (se Egeisk
kultur). Förmodligen står detta i samband med
invandringen av ett nytt folk, närmast från s. v.
Mindre Asien. Den minoiska kulturen på K. är
den första högkulturen i Europa, och i den
grekiska sagan är också Europa den kretensiske
konungen Minos’ moder. De minoiska
kretensar-na voro ett sjöfarande folk, som hade livliga
förbindelser med Egypten och utsträckte sitt
inflytande över såväl den egeiska övärlden som
Greklands fastland. Omkr. 1400 f. Kr. förstördes
huvudorten Knossos, och därmed var K:s
storhetstid till ända. Den minoiska kulturen gick
under. Efter 1200 togs ön i besittning av dorer,
vilka här bildade ett stort antal små samhällen
(Homeros’ 100 städer), bland dem Gortyn,
berömt för den där funna stora laginskriften från
5:e årh. f. Kr. Rester av den gamla befolkningen
(eteokreter) funnos emellertid kvar ända ned i
4:e årh. f. Kr. I 7:e och 6:e årh. f. Kr. rådde
på K. en rik konstnärlig blomstring, som blev
av stor betydelse för den senare grekiska konsten.
Någon större historisk roll spelade emellertid K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
