Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzer, Rodolphe - Kreutzwald, Friedrich - Kreuzer - Kreuznach, Bad - Kreuzzeitung (Neue Preussische Zeitung) - Krevad - Krevadpatroner - Krevera - Kreüger - Kri - Kria - Kricka, krickand - Kricket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Kreutzwald—Kricket
794
•operor, samt komponerade konsertverk m. m. för
violin. Beethoven tillägnade honom sin
”Kreutzer-.sonat” (A dur, op. 47).
Kreutzwald [kroi’tsvalt], Friedrich
Reinhold, estländsk skald, folkminnesforskare (1803
—82), stadsläkare i Vöru. Som konstpoet var
K. banbrytande inom estniska litteraturen, men
han har sin största betydelse som samlare och
utforskare av de estniska folksagorna; han blev
utformaren av esternas stora nationalepos,
”Kale-vipoeg”, och därigenom den egentlige skaparen
av esternas nationalkänsla.
Kreuzer [kråi’tsar; sv. utt. krö’jtsar], ett
mindre silvermynt, som vid mitten av 1200-talet
började präglas i Tyrolen och fick namn av det
kors (ty. Kreuz), som förekom på myntet. K.
blev till slut ett skiljemynt av koppar, som ännu
under 1800-talets senare hälft användes i
Österrike och Sydtyskland. I Tyskland var 1 k. =
Voo gulden = V90 thaler = 4 pfennige. Den
österrikisk-ungerska neukreuzern (från 1858)
utgjorde Vioo gulden.
Kreuznach, Bad K. [bät kråi’tsnaV], stad
i Rhenprovinsen, Tyskland; 30,000 inv. K.
är en livligt uppskattad bad- och kurort med
flera radioaktiva jod-, brom-, litium- och
arse-nikhaltiga källor. Strax s. om K. ligger Bad
Münster am Stein med 6 kolsyrehaltiga källor
med en temp. av c:a 300. Huvudsaki.
behandlas skrofulösa, kroniska infektionssjukdomar och
reumatism. Beredning av musserande vin, livlig
vinhandel.
Kreuzzeitung [kråi’tstsäitou], eg. Neue
Preussische Z e i t u n g (efter sin
titelvinjett, ett järnkors, vanl. kallad K.), i Berlin
1848 av O. v. Bismarck m. fl. uppsatt, strängt
konservativ tidning.
Krevad (se Krevera), sprängning av
granat-kartesch el. av annan svartkrutsladdad projektil.
K. erhålles antingen i luften el. vid
projektilanslag mot marken, beroende på den inställning
man givit det i projektilen befintliga röret. Är
detta inställt på tändning viss tid efter
skottlossningen, erhålles k., innan projektilen når
marken (luftkrevad). Härvid utslungas
granatkar-teschens skrot framåt-nedåt, bildande en k r
e-v a dkon. Verkan erhålles över ett stort
område. Vågräta avståndet från k.-punkten till
målet kallas krevadavstånd. K.-punktens höjd
över syftlinjen pjäs—mål kallas krevadhöj d.
Krevadpatroner användas för att under
militära övningar markera krevader av
art.-projek-tiler. K. bestå av en svartkrutfylld hylsa av
tjockt karduspapper, fastsatt på en drivspegel
av trä, försedd med stubin, som tändes vid
skottlossningen och bringar k. att krevera efter c:a
50 m förflyttning i luften. K. utskjutes ur
k.-karbin, där den vanliga pipan ersatts av en kort
pipa med k:s kaliber.
Krevera (lat. crepäre), springa sönder,
explodera, spricka. — Jfr Krepera.
Kreüger, se Kreuger.
Kri (eng. cree), en betydande algonkinstam i
Canada, som bebodde skogstrakterna s. v. om
Hudson Bay. De ha till sen tid levat ganska
Kricka, hanne i vårdräkt.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
ostörda. 1776 beräknades deras antal till 15,000,
samma antal som nu. Hälften av dem lever
ännu i viss mån sitt ursprungliga nomadiserande
jägar- och fiskar liv; de övriga bo i
reservationer i Manitoba.
Kria (grek. chrei’a), urspr. = sentens;
öv-ningsuppsats (”skolkria”).
Kricka, k r i c k a n d, Änas (Ne’ttion) cre’cca,
tillhör underfam. egentliga änder. K. är
betydligt mindre än gräsanden och igenkännes lättast
på den
gröna vingspegeln,
nedtill kantad
med svart.
Hannen i
vårdräkt har
rödbrunt huvud
med ett brett,
grönt band
genom ögat och
nedåt nacken.
K. är allmän i
hela Sverige
men avtager i
antal söderut.
Kricket (eng.
cricket, av omstridd härledning) är Englands
berömda nationalspel. Det kan följas
tillbaka till 1200-talet och spelas f. n. av
engelsmännen över hela världen men har ej fått
större spridning utom Brittiska samväldet.
Särskilt högt utvecklat är k. i Australien,
Sydafrika och v. Indien. — På spelplanen uppställas
med ett mellanrum av c:a 20 m två ”grindar”,
bestående av tre i marken nedstuckna smala
stolpar, över vilka två trästycken (överliggare) äro
lagda. Spelarna äro delade i två lag om vartdera
11 man, det ena, ”slagpartiet”, deltager endast
med två man i sänder, ”slagmän”, som försvara
grindarna med platta slagträn, medan motpartiet,
”fältpartiet”, placerar en kastare bakom ena
grinden och en grindvakt bakom den andra; de övriga
fördela sig på fältet. Kastaren skall med
kric-ketbollen slå ned överliggarna på motsatta
grinden. Slagmannen söker skydda sin grind och
driva bollen utom räckhåll för motspelarna, så
att han så ofta som möjligt kan byta plats med
den andre slagmannen (löpa mellan löplinjerna,
d. v. s. göra s. k. runs, varvid högst 6
tillgodoräknas), medan bollen är ur spel. Fältpartiets
Kricket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
