Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsfartyg, örlogsfartyg - Krigsflygskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Krigsflygskolan
802
Ryska slagskeppet ”Retwisan”,
1900.
Engelska slagskeppet
”Dread-nought”, 1906.
[-däckskryssarnas-]
{+däckskrys-
sarnas+} storlek
och fart ökades
undan för undan,
och 1892 byggdes
den engelska
”Ter-rible” (14,200 ton).
Omedelbart före
och under l :a
världskriget
utvecklades pansar-däckskryssarna
även i en lättare
och mera
snabbgående typ, lätt
kryssare (c:a 5,000 ton,
8—15 cm kanoner
och 25—30 knop).
Omkr. sekelskiftet
framkom typen [-pansarkrys-]
{+pansarkrys-+}
sare med gördelpansar, till vilken typ även den
svenska ”Fylgia” (5,000 ton) räknades. De flesta
av dessa hade dock en storlek mellan 10,000 och
16,000 ton. Tiden 1907—20 kännetecknas av en
ytterligare utveckling genom slagkryssare,
bestyckade som dreadnoughtslagskepp och med
mycket hög fart. Bland dessa märkes världens
då största krigsfartyg, den engelska ”Hood” på
46,200 ton, 32 knop och 8 st. 38 cm kanoner.
Efter 1925 uppkom den s. k.
Washington-kryssaren, karakteriserad av mycket hög
fart, 31—36 knop, och 20 cm kanoner som
hu-vudbestyckning. Sedermera ha mindre och än
snabbare kryssare byggts i stort antal.
Genom införandet av stångminan på 1860-talet
och torpeder på 1870- och 80-talen framkom
behovet av lätta, små fartyg för dessa vapens
utnyttjande. Stångminbåtar och
torpedbåtar voro till en början små ångslupar
(de-placement 12—20 ton) med måttlig fart, men
under 1890-talet utvecklade sig torpedbåtarna
alltmer till större deplacement och högre fart. Den
sjögående torpedbåtstypen karakteriseras vid
sekelskiftet av c:a 100 å 150 tons deplacement,
c:a 25 knops fart samt 2 å 5 torpedtuber. Den
rikliga förekomsten av torpedbåtar fr am tvang ett
motmedel, jagare, med tiden alltmer
övergående till ett kraftigt torpedfartyg, försett med
allt kraftigare art. En mellantyp mellan jagare
och kryssare blev flottilj ledaren (1,800—
3,000 ton). Under i:a världskriget tillkom
motortorpedbåten som en ersättare för torpedbåten.
Undervattensbåten spelade under detta
krig en viktig roll. Flera andra fartygstyper (av
sekundär betydelse) sammanfattas i begreppet
kanonbåtar (avisofartyg, sloops,
flodkanon-båtar).
Ovanstående typutveckling var nådd vid 1 :a
världskrigets slut. Tiden därefter influerades
k.-typerna i hög grad av försöken till internationell
rustningsbegränsning, t. ex. den efter 1925
uppkomna s. k. Washingtonkryssaren, med hög
fart, 31—36 knop, svagt pansar och 20 cm
kanoner som huvudbestyckning. För att utnyttja
NE XII — 26
flygplan till sjöss byggdes fartyg med ett
genomgående start- och landningsdäck,
hangarfartyg. Flygmaskiner (hydroaeroplan), som
starta från katapult, började medföras i mindre antal
å större kryssare och slagskepp
(ombordta-gas medelst kranar). Samtidigt föranledde
flygvapnets hastiga utveckling omfattande åtgärder
till skydd mot flyganfall (förstärkta pansardäck
och ökat luftvärnsart.). Inför hotet av ett nytt
världskrig frigjorde man sig från de
begränsande bestämmelserna, vilket betydde en kraftig
ökning av storleken hos alla fartygstyper. Som
ex. på k., tillkomna i samband med 2:a
världskriget, kunna anföras japanska
slagskeppet ”Yamato”, 63,000 ton, 27 knop, 9 st. 46
cm kanoner, det största slagskepp, som hittills
byggts, och brittiska "Vanguard”, 42,500 ton, 29
knop, 8 st. 38,1 cm kanoner. I och med att
slagskeppens fart ökades till c:a 30 knop, förlorade
den tidigare slagkryssaren under mellankrigstiden
i betydelse men återkom i Amerika under kriget
som s. k. lar ge cruiser: ”Alaska”, 27,000 ton, 33
knop, 9 st. 30,5 cm kanoner. De tunga
kryssarna, enl. nedrustningspolitiken definierade
som kryssare med högst 20,3 cm kanoner, ha i
Amerika ökats från 10,000 ton till ”Des
Moines”-typens 17,000 ton, 32 knop, 9 st. 20,3 cm kanoner
och des. k. lätta kryssarna, med högst
15 cm kanoner, från 10,000 ton till
”Roanoke”-typens 14,700 ton, 33 knop, 12 st. 15,2 cm kanoner.
I Sverige är den lätta kryssartypen representerad
av ”Tre Kronor” och ”Göta Lejon”, 8,000 ton,
33 knop, 7 st. 15,2 cm kanoner, 6 st. 53 cm
torpedtuber. Hangarfartygen ha ökat från
förkrigstidens 23,000—27,000 ton till i Amerika
”Coral Sea” 45,000 ton, 33 knop, 137 flygplan,
i England ”Eagle” 36,800 ton, 30 knop, 80
flygplan. Jagarnas normala storlek är efter 2:a
världskriget över 2,000 ton, t. ex. brittiska
D-klassen, 2,610 ton, 34 knop, 6 st. 11,4 cm kanoner,
10 st. 53 cm torpedtuber, och svenska ”Halland”.
2,350 ton, 4 st. 12 cm kanoner, 8 st. 53 cm
torpedtuber. Även under 2:a världskriget kommo
motortorpedbåtar till användning i stor
omfattning med en rikhaltig typvariation:
deplacement 30 å 120 ton, 30—50 knop, 2 å 4
torpedtuber och lätt luftvärnsart. Som motmedel mot
torpedbåtarna tillkommo
motorkanonbå-t a r, fartyg av samma slag som torpedbåtarna
men huvudsaki. bestyckade med kraftigt art. U
n-dervattensbåtarna ha bibehållit sin
betydelse och förekomma nu i tre
storlekskatego-rier: oceanubåtar på 1,500 ton och däröver,
utsjö-ubåtar på 800—1,500 ton, kustubåtar under 800
ton. Intill 2:a världskriget förblev ubåtarnas
tekniska karaktär i stort sett oförändrad, men de
under kriget tillkomna förbättringarna,
luftmasten och vätesuperoxiddriften, ha i hög grad ökat
ubåtarnas prestanda med avseende på uthållighet
och fart vid undervattensgång, vilket medfört,
att ubåtarna förutspås ökad betydelse i framtida
sjökrigföring. — Om eskortfartyg se Konvoj, om
landstigningsfarkoster se d. o.
Krigsflygskolan, F 5, Ljungbyhed, flygskola
för grundläggande flygutbildning, började
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
