Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsflygskolan - Krigsfot - Krigsfrivillig - Krigsfångar - Krigsförbrytelse - Krigsförfattning - Krigsförklaring - Krigsförplägnad - Krigsförsäkring - Krigsgärd, krigskontribution - Krigsherre, högste - Krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Krigsfot—Krigshistoria
804
sättas lh 1926 och benämndes Flygskolkåren. 1/i
1937 utökades skolan, en aspirant- och en
kadettskola organiserades, och namnet omändrades
till Kungl. flygkrigsskolan. Enl. 1942 års
försvarsbeslut skedde åter en organisationsändring,
då kadettskolan utbröts och bildade eget förband,
Flygkadettskolan (F 20); aspirantskolan erhöll
samtidigt namnet K.
Krigsfot, i mots. till fredsfot det tillstånd,
vari ett lands militära försvarsmedel (delar
därav) befinna sig efter fullbordad mobilisering.
Indelning, utrustning, förplägnad, avlöning m. m.
äro helt ordnade efter krigets krav.
Krigsfrivillig, se Frivillig.
Krigsfångar. De folkrättsliga bestämmelserna
rörande k. infördes i 1899 och 1907 års
Haag-konventioner om lagar och bruk i landkrig. Dessa
ligga även till grund för den i Genève 1929
antagna internationella konventionen om k:s
behandling. Se Lantkrigsrätt. —- Under 1 :a
världskriget följde de krigförande i huvudsak de
folkrättsliga bestämmelserna. Under 2:a världskriget
satte de sig däremot ofta över dem. Sålunda har
förekommit, dels att stora avrättningar ägt rum
(jfr Katynskogen), dels att enskilda och mindre
grupper dömts till hårda straff el. avrättats i
repressaliesyfte, dels att k. satts till slavarbete i
detta ords moderna betydelse. — Jfr Fångläger.
Krigsförbrytelse, ett internationellt-rättsligt
begrepp, vars innebörd ej är fullt exakt och
oomtvistlig, eftersom det icke existerar någon
internationell strafflag. Till k. kunna i huvudsak
hänföras två principiellt artskilda grupper av
förbrytelser, vilka kunna betecknas som den ”politiska”,
resp, den ”kriminella” gruppen. Den politiska
gruppen omfattar framför allt orättmätiga
angrepp på andra stater. Till den kriminella
gruppen av k. räknas vissa slag av grövre brott, särsk.
överträdelser av erkända folkrättsliga regler för
krigföringen. I de folkrättsliga konventionerna
förutsättes det, att de särskilda staterna var för
sig skola bestraffa k. av den kriminella gruppen.
En krigförande stat anses dock behörig att döma
icke blott egna medborgare utan även medl. av
fientliga styrkor, som förövat k. Fram till i :a
världskriget ansågs i regel, att k., tillhörande
den politiska gruppen, icke utgjorde verkliga brott
i juridisk mening. Under 1 :a världskriget
framväxte inom de allierade makterna en stark opinion
för bestraffning av de statsmän inom
centralmakterna, som ansågos skyldiga till
krigsutbrottet. Versailles-traktaten 1919 föreskrev också,
att tyska krigsförbrytare skulle straffas. — Efter
2:a världskrigets slut träffade ”de fyra stora”
segrarmakterna (U.S.A., Storbritannien,
Sovjetunionen och Frankrike) ett avtal (aug. 1945) om
upprättande av en internationell militärdomstol
för att döma krigsförbrytare, vilkas brott ej voro
geografiskt lokaliserade. Jfr Nürnbergprocessen.
Domstolen ägde behörighet att döma personer,
som i de europeiska axelländernas intresse,
antingen individuellt el. som medl. av någon
organisation, begått något av följ, brott: a) brott
mot freden, d. v. s. brott, hänförliga till
den politiska gruppen av k.; b)
krigsför
brytelser, d. v. s. brott, hänförliga till den
kriminella gruppen, ss. mord el. misshandel av
civilbefolkningen i ett ockuperat land, bortförande
av befolkningen till slavarbete el. dyl., mord och
misshandel av krigsfångar el. personer på öppna
havet, dödande av gisslan o. s. v.; c) brott
mot humaniteten, se Humaniteten. —
Genom 1945 års avtal och stadgan för den
internationella militärdomstolen kommo f. f. g. i
historien ett antal stora stater överens icke blott om
principen om ansvar för k. och förföljelser utan
också om individuell ansvarighet för brottet att
störa den internationella freden. — Litt.: F.
Bauer, ”Krigsförbrytarna inför domstol” (1944);
”Nürnbergprocessen” (2 bd, 1946—47) ; ”Dommen
i Nürnberg” (1947); art. i ”Svensk juristtidn.”,
1944 och 1945.
Krigsförfattning, härordning, se d. o.
Krigsförklaring, se Krig 1).
Krigsförplägnad, se Underhållstjänst.
Krigsförsäkring, försäkring å person el.
egendom, avsedd att gälla i krig. Under 2:a
världskriget meddelade svenska staten k. enl. lagen 10/a
1939 om statlig krigsförsäkring m. m. (jfr
Statens krigsf örsäkringsnämnd).
Krigsgärd, krigskontribution. 1) Gärd
el. pålaga, uttagen i krig av befolkningen inom
område, som göres till föremål för ockupation.
De folkrättsliga bestämmelserna ang. k. (se
Lantkrigsrätt) ha särsk. under 2:a världskriget i
mycket hög grad åsidosatts. — 2) K. förekommer i
svenska historiens urkunder även i bemärkelsen
skatt, som i eget land upptages för krigsändamål.
Krigsherre, högste k., ett lands
statsöverhuvud i egenskap av högste befälhavare över
landets krigsmakt.
Krigshistoria kallas den del av historien, som
särsk. behandlar krigen samt krigsväsendet och
dess utveckling. Epokgörande för klarläggandet
av k:s verkliga ställning och betydelse för
historien över huvud var H. Delbrücks stora arbete
”Geschichte der Kriegskunst im Rahmen der
politischen Geschichte” (4 bd, 1900—20). Vid så
gott som alla högre staber ägnas stor
uppmärksamhet åt k.; ofta har en särskild
krigshistorisk avd. inrättats. Generalstaberna
(sedermera Försvarsstaben) ha framför allt sysslat
med nyare tiders k.; främst må nämnas arbeten
om fransk-tyska kriget 1870—71 och i:a
världskriget 1914—18; men även äldre tider ha
behandlats i dessa officiösa arbeten. En efter de
olika krigen ordnad översikt finns i ”Handbuch
für Heer und Flotte”, 9 (1912). — I Sverige
har Generalstabens sedan 1878 existerande
krigshistoriska avd. utg. följ, större arbeten:
”Sveriges krig åren 1808—09” (9 bd, 1890—1922),
”Karl XII på slagfältet” (4 bd, 1918—19),
”Gustav II Adolf” (1932), en minnesskrift till
300-årsjubileet, utgörande en sammanfattning av
ett större, på vidsträckta källforskningar vilande
arbete, ”Sveriges krig 1611—32” (6 bd och bil.-bd
1—2, 1936—39), enstaka arbeten, behandlande
delar av 30-åriga krigets senare skede, samt
studier från 2:a världskriget. Av nyare svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
