Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krim - Historia - Krimgoter - Kriminal- - Kriminalantropologi - Kriminalisera - Kriminalist - Kriminalistik - Kriminalitet - Kriminalpatient - Kriminalpolis - Kriminalpolitik - Kriminalprocess - Kriminalpsykologi - Kriminalrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krimgoter—Kriminalrätt
813
Den lokala befolkningen flydde massvis till
Turkiet, en betydande del så sent som efter
Krim-kriget 1854—56. Efter 1860-talet började en
stark kolonisation av framför allt ryssar och
ukrainare. I den av K. bildade sovjetrepubliken
räknades 1931 793,700 inv., därav 41,8% ryssar,
25,1% tatarer, 10,8% ukrainare, 6,4% judar,
6,1 % tyskar, dessutom armenier, greker m. fl.
1939 uppgick antalet inv. till 1,126,824. Till följd
av förlusterna i 2:a världskriget och
likvideringen av Krimska AS SR, då deportation drabbade
i första hand upproriska tatarer, har de
sistnämndas antal starkt decimerats. — Förändringar
i samband med socialiseringen ha särsk. sedan
1927—28 berört alla K:s näringsgrenar. I
stäppområdena äro kolchoserna framför allt
specialiserade på odling av tidigt mognande vete,
därnäst korn och majs, men även på bomulls-,
tobaks-och trädgårdsodling. I förbergens dalar och på
sydkusten ha bildats stora sovchozer för odling
av trädgårdsprodukter, tobak och vindruvor, som
förse den lokala frukt-, konserv-, tobaks- och
vinindustrien. I fråga om naturtillgångar intar
Kertj halvön med sina stora j ärnmalmslager
första platsen. I Kamysj-Burun, i närheten av Kertj,
ligger K:s största industrianläggning,
malmgruvor med anrikningsverk. Dessutom förekommer
stenkol vid Bachtjisaraj, svavel, asfalt, petroleum
och naturgaser på Kertjhalvön. De största
städerna äro huvudstaden och K:s viktigaste
trafikcentrum Simferopol, den stora flottbasen och
krigshamnen Sevastopol, Feodosia, Kertj och Jalta.
Historia. Halvöns namn var under antiken
T auris el. Chersonesus taurica; sedan omkr. 600
f. Kr. koloniserades kusten av greker. K. ingick
från perserkrigen i Bosporanska riket, som 47
f. Kr. erövrades av romarna. Under
folkvandringarna översvämmades K. bl. a. av goter,
hun-ner och khazarer. 640 införlivades K. med
Bysantinska riket och erövrades 1237 av tatarerna.
Under medeltiden upprättade särskilt genuesarna
på sydkusten betydande handelsplatser. Efter
1450 intogs K. av turkarna, som därefter styrde
landet med tatarkaner som vasaller. Genom
freden i Kütschük Kainardscha 1774 måste turkarna
avstå från K., som 1783 annekterades av
Ryssland. Om striderna på K. 1854—56 se
Krimkri-get. Efter bolsjevikrevolutionen 1917 bildades på
K. en tatarisk republik. Några platser besattes
april 1918 av tyska trupper, som nov. s. å.
ersattes av ententetrupper. 1919—20 var K.
stödjepunkt för Wrangels vita armé. Efter dennas
återtåg i nov. 1920 besattes K. av röda armén
och gjordes 1921 till Krimska ASSR, ansluten
till RSFSR. Under 2:a världskriget erövrade
tyskarna i sept.—nov. 1941 K., med undantag av
Sevastopol, som intogs i juli 1942. I nov. 1943
—maj 1944 återerövrade ryssarna K. K:s
befolkning deporterades i stor utsträckning för att den
samarbetat med tyskarna; 1946 upphävdes K:s
autonoma ställning, och det införlivades helt med
RSFSR.
Krimgoter, en liten germansk folkstam på
halvön Krim, vilken numera sammansmält med
de omgivande folken. K omtalas redan av Pro-
814
kopios, som betraktar dem som en kvarleva efter
den gamla östgotiska bosättningen vid Svarta
havet. Ännu på 1700-talet funnos k. kvar på
Krim. — Litt.: A. A. Vasiljev, ”The Goths in
the Crimea” (1936).
Kriminal- (lat. criminälis, av crimen, brott),
brotts-; brottmåls-; brottslighets-.
Kriminalantropologi, eg. läran om
förbrytartypen (el. -typerna), d. v. s. de kroppsliga
egenskaper, varigenom utpräglade förbrytare skilja
sig från andra människor. Dess grundläggare,
den italienske forskaren C. Lombroso, bröt med
uppfattningen om miljöns herravälde över
människan och lade i stället huvudvikten på ärvda
anlag. Han sökte fastställa viss typ för ”födda
förbrytare” och förklarade först förbrytaren som
ett bakslag (atavism) till urtidsmänniskan, senare
på annat sätt. Inom kort blev k., särskilt i
romanska länder, en särvetenskap. Lombroso vann
talrika efterföljare men utsattes också för hård
kritik. Nu återstår ej mycket av den
tankebyggnad han framlade i arbetet ”L’umo
delin-quente” (1876).
K. övergick emellertid i mycket till ett studium
av brottslingens själsliv, hans livshistoria och
levnadsomständigheter, strävanden, som övergått
i nutidens kriminalpsykologi och
kriminalsociologi, vilka haft stort inflytande på straffrätt och
fängelseväsen.
Kriminalisera, genom lag förklara ett visst
slag mänskligt handlande för brottsligt, göra det
straffbart, utmärka det som ett brott. Subst.:
kriminalisatiön. — Endast uttryckligen
kriminaliserade handlingar äro enl. modern
straffrättslig uppfattning brott.
Kriminalfst, fackman i fråga om brottslighet
och dess bestraffning.
Kriminalistik, läran om de sätt, varpå brott
begås, samt om deras uppspårande och fastställande.
Kriminalitet, brottslighet; i siffror uttryckt
antal förbrytelser inom visst område under viss
tid.
Kriminalpatient, för brott sakfälld person, som
vårdas på sinnessjukhus. Dit höra dels
sinnessjuka straffångar, dels sådana personer, som
begått brott men av domstol förklarats straffria,
enär de vid tiden för brottet varit sinnessjuka
el. sinnesslöa. De sinnessjuka straffångarna skola
i Sverige numera vårdas på fångvårdens
sin-nessjukavd. Av de straffriförklarade vårdas
flertalet på statens sinnessjukhus på samma avd. som
andra sinnessjuka; endast på en anstalt, S:t
Sigfrids sjukhus i Växjö, finnes en särskild
”kriminalasyl”. För utskrivning av
straffriförklarade, liksom även av vissa andra samhällsfarliga
sjuka, gälla särskilda bestämmelser;
utskrivnings-frågan måste betr, dessa hänskjutas till en
central nämnd, Sinnessjuknämnden.
Kriminalpolis, se Polisväsen.
Kriminalpolitik, den gren av
straffrättsvetenskapen, som söker utreda, hur straffändamålet
bäst kan uppnås.
Kriminalprocess, se Straffprocess.
Kriminalpsykologi, se Kriminologi.
Kriminalrätt, äldre namn för straffrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
