Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriṣṇa (Kṛṣṇa, Krishna) - Kristall - Kristallaxel - Kristalldetektor - Kristalldrus (drus) - Kristallgitter - Kristallglas - Kristallhimlen - Kristallin - Kristallin (ögat) - Kristallinisk - Kristalliniska (kristallina) bergarter - Kristalliniska (kristallina) skiffrar - Kristallins - Kristallisation, kristallisering - Kristallmottagare - Kristallografi - Kristalloider - Kristalloptik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Kristall—Kristalloptik
820
Den med heldragna linjer
betecknade ytan avskär styckena
OA, OB och OC på de tre
kristallaxlarna. Den med
streckade linjer betecknade ytan är
lagd genom A och avskär på
de andra axlarna styckena 3
OB och ’h OC.
av starkt sentimental och sensuell läggning och
förbunden med kult av hans älskade, Rädhä. —
Litt.: J. Charpentier, ”Indiska myter och sagor”
(1925).
Krista’ll, kropp med kristallstruktur (se d. o.).
Under gynnsamma bildningsbetingelser får k.
formen av en polyeder (kristall i populär
bemärkelse), d. v. s. begränsas av plana ytor
(kristallytor), vilka skära varandra utmed räta linjer
(kristallkanter). För alla k. gäller en
grundläggande geometrisk lag, lagen om
axelavskärning-arnas rationalitet, vars innebörd är följ. På tre
kristallaxlar avskär en kristallyta tre stycken
(axelavskärningar), vilka förhålla sig som OA:
OB:OC (se fig.). Varje annan yta på k. av
samma ämne, lagd
genom A, B el. C,
avskär på de
övriga axlarna
stycken, vilka till den
första ytans
avskärningar stå i
ett enkelt,
rationellt förhållande.
Denna empiriskt
av Haüy funna
lag är ett direkt
uttryck för
atomernas lagbundna
anordning i k. Med
avseende på sin
grad och art av
regelbundenhet (sym-
metri) indelas k. i 32 kristallklasser
(symmetri-klasser), vilka av praktiska skäl ofta
sammanfattas till större grupper. På gr. av
kristallmateriens anisotropi förhålla sig k. olika
i olika riktningar (men lika i lika riktningar).
I geometriskt hänseende gör sig detta
förhållande märkbart i k:s polyedriska gestalt, i
fysikaliskt hänseende t. ex. genom olika värmeutvidgning,
olika fortplantningshastighet för ljuset o. s. v.
i olika riktningar, i kemiskt hänseende genom
olika angripbarhet i olika riktningar av kemiska
agentier. Med få undantag tillhöra alla k. av en
kemisk substans samma kristallklass samt äga
samma vinklar mellan motsv. ytor. Den yttre
formen (”habitus”) kan dock växla i samband
med de fysikaliska och kemiska betingelserna vid
k:s bildning. En del substanser bilda k. av olika
kristallklass el., med bibehållande av
kristallklassen, k. med olika vinklar mellan motsv. ytor
(po-lymorfi, även allotropi). Ofta bildas då de olika
slagen av k. inom skilda temperaturområden. Om
isomorfa k. se Isormorfi. Med
tvillingkristaller förstås lagbundna
sammanväx-ningar av två el. flera k. Är antalet stort, talar
man om polysyntetisk el. lamellär
tvillingbildning, utmärkande bl. a. för fältspatsgruppens
mineral.
Kristallaxel, miner., se Kristallsystem.
Kristalldetektor, se Detektor.
Kristalldrus (drus), ett aggregat av på ett
gemensamt underlag fästa, bredvid varandra
utbildade kristaller av mineral. En bergart el.
malmgång med håligheter, vilkas väggar klädas
av k. (drus hål el. drus rum), säges vara
d r u s i g.
Kristallgitter, se Kristallstruktur.
Kristallglas, se Glas, sp. 131.
Kristallhimlen el. v a 11 e n h i m 1 e n, enl.
medeltida världsåskådning den 9:e och näst
yttersta av de rörliga himmelssfärerna.
Kristallin, adj., dets. som kristallinisk.
Kristallin, ett i ögats kristallins
förekommande äggviteämne, tillhörande globulinerna.
Kristallinisk kallas en kristalliserad massa, då
den ej uppträder i form av fritt utbildade
kristaller.
Kristalliniska (kristallina) bergarter
(t. ex. granit och gnejs), bergarter, som
uppbyggas av autigena mineralbeståndsdelar.
Kristalliniska (kristallina) skiffrar,
me-tamorfa, stundom skiffriga, kristallina bergarter,
genom ändring i tryck och temp. (vanl. vid
bergs-kedj eveckning) så starkt förändrade, att de till
struktur och mineralbestånd skilja sig från
moderbergarten. De ha från början antingen varit
eruptivbergarter (s. k. ortokristallina
skiffrar) el. sedimentbergarter (s. k. p a r
a-kristallina skiffrar). De för k :s
karaktär bestämmande faktorerna äro väsentligen
ur-sprungsbergartens kemiska sammansättning samt
vid omvandlingen rådande tryck och temp.
Kristallins, se Ögat.
Kristallisatiön, kristalliséring,
kristallbildning vid övergång från flytande form el.
gasform till fast form; antagandet av
kristallform. — Verh: Kristallisera.
Kristallmottagare, se Radioteknik.
Kristallografi, vetenskapen om kristallerna. K.
behandlar dels de matematiska problem, vilka stå
i samband med kristallerna och deras struktur,
matematisk k., dels kristallernas fysikaliska
egenskaper, fysikalisk k., samt slutligen
även de kemiska problem, vilka röra kristallerna,
kemisk k. Den förste, som fann, att
kristallernas form var lagbunden, var Nils Stenson
(Ni-colaus Steno). En bestämdare utformning av de
lagar, vilka reglera kristallernas yttre form, gavs
under 1700-talet av J. B. Romé de ITsle och
framför allt av R. J. Haüy samt under
1800-talet bl. a. av Fr. E. Neumann och W. H. Miller.
Som de viktigaste grenarna inom den fysikaliska
k. kunna kristalloptiken samt läran om
röntgenstrålningens förhållande till kristaller
(”röntgenkristallografi”) betecknas.
Kristalloider, se Kolloidkemi.
Kristalloptik, läran om kristallernas optiska
egenskaper. Kristallerna kunna indelas i två
grupper, sådana, där ljusets
fortplantningshastighet är lika i alla riktningar (optiskt isotropa
kristaller, enkelbrytande kristaller), samt sådana,
där fortplantningshastigheten är olika i olika
riktningar (optiskt anisotropa kristaller,
dubbelbrytande kristaller). Till den förra gruppen höra
kristaller, tillhörande det reguljära
kristallsystemet, till den senare alla övriga. En ljusstråle,
som intränger i en dubbelbrytande kristall,
uppdelas i regel i två strålar. I sådana dubbelbry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
