Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kroatien - Kroatien-Slavonien - Krocket - Kroeber, Alfred - Krofta, Kamil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Kroatien—Krofta
862
Kroatien, kroat. Hrvatska. i) Folkrepublik i
n. v. Jugoslavien (se karta vid d. o.); 56,269
km2; 3,756,807 inv. (1948), övervägande kroater.
K. omfattar de gamla landskapen Slavonien,
Kroatien (se K.2) och större delen av Dalmatien.
Landskapet Kroatien, som utgör repubikens n. v.
del, är övervägande bergigt (Pljesevica planina
1,649 m), omväxlande skogs- och karstland.
Huvudnäring är jordbruk med skogsbruk.
Bergsbruket är statt i utveckling; bland
mineraltillgångarna märkas brunkol, bauxit, bly-, zink-,
silver-och järnmalm. Enda storstad är huvudstaden
Zagreb, främsta hamn Rjeka (Fiume) med Susak.
Särsk. i kusttrakterna och berglandet är
vägvä-sendet bristfälligt.
Under romarväldet ingick K. i provinsen
Pan-nonia och kom vid delningen 395 till Västromerska
riket. Landet intogs 489 av östgoterna, 535 av
lustinianus, 568 av avarema och omkr. 630 av
kroaterna. Större delen av landet lydde en tid
under Frankiska riket och fick kristendomen från
Rom. Den kroatiske fursten Tomislav (reg. 910
—928) antog kungatitel; flera av hans
efterträdare voro fruktade sjökonungar. 1091 utdog den
inhemska kungaätten, och K. förenades med
Ungern närmast i personalunion. Efter turkarnas
seger vid Mohåcs (1526) gick alltmera av östra
K. förlorat till turkarna, trots att gränsländerna
organiserats som ett särskilt militärdistrikt, kallat
Militärgränsen; genom freden i Karlowitz 1699
förlorade Turkiet sina erövringar i K. 1809—13
ingick västra K. i Napoleon I:s illyriska
provinser, och denna förening av besläktade folk
stärkte i hög grad nationalkänslan. Vid Napoleons
fall kom Dalmatien till Österrike och K. jämte
Slavonien under ungerska kronan. Förhållandet
mellan Ungern och K. var ofta spänt, särskilt
1848, då banen Jelacic på Österrikes sida stred
mot Ungern. 1868 genomtrumfades en
överenskommelse, ”kompromissen” el. ”försoningen”,
mellan Ungern och Kroatien-Slavonien,
varigenom det senare området återförenades med
Ungern. Dock behöll Kroatien-Slavonien sin lantdag
och åtskilliga privilegier, vilka slutgiltigt
reglerades 1873. 1881 förenades Militärgränsen med
Kroatien-Slavonien. Spänningen mellan kroaterna,
bland vilka en nationell rörelse framträdde under
ledning av J. J. Strossmayer, och ungrarna
förblev bestående och skärptes, särsk. efter 1900.
A ena sidan sökte kroaterna som förut stöd mot
Ungern i Österrike och kejsarhuset, å andra
sidan gjorde sig bland dem med växlande styrka
gällande en rörelse, som sökte kontakt med de
serbiska stamfränderna. Dubbelmonarkiens
sammanbrott 1918 medförde en lösning av den
kroatiska frågan i enlighet med sistn. riktnings
program. K. och Slovenien förklarade sig i okt.
1918 oberoende men förenades i nov. s. å. jämte
övriga från Österrike-Ungern avskilda
sydsla-viska områden med Serbien och Montenegro.
Om K:s vidare öden se Jugoslavien, historia. —
Litt.: F. v. Sisic, ”Geschichte der Kroaten”, 1
(1917); J. Horvat, ”Die politische Geschichte
K:s” (2 bd, 1936—38); M. Tschekitsch,
”Jugoslavien am Scheidewege” (1939).
2) Landskap, omfattande en mindre del av
nuv. jugoslaviska folkrepubliken Kroatien (se K.i)
el. området mellan Adriatiska havet i s. v. och
Sava i n. ö. och gränsande i n. till Krain, i s.
till Dalmatien och Bosnien. Före 1918 användes
beteckningen K. endast för detta landskap. K.
var tidvis eget förvaltningsdistrikt inom
Habs-burg-väldet, tidvis förenat med Slavonien, n. ö.
om Sava, till förvaltningsdistriktet
Kroatien-Slavonien.
Kroatien-Slavonien, kroat.
Hrvatska-Slavo-nija, före 1918 ett med speciella privilegier
utrustat, Ungern tillhörigt autonomt
förvaltningsområde, officiellt benämnt kungarikena Kroatien
och Slavonien. K. ingår numera i Jugoslavien
och tillhör till sin huvuddel efter 2:a världskriget
folkrepubliken Kroatien, som dock jämväl
omfattar andra områden, främst huvuddelen av
Dalmatien.
Krocket (fr. croquet), sällskapsspel, trol.
uppkommet ur mail spel et, som förekom i
Languedoc redan på 1200-talet. K. spelades 1856
i England, varifrån
det sedan spreds
över hela världen,
men har numera
gått tillbaka. I
England är
kroc-ketspelet organiserat (United All
England Croquet
Association, bildad
1896) med årliga
tävlingar; i
Sverige förekommer det
däremot mest som
tidsfördriv vid
sommarnöjena.
Med en träklubba
drives ett träklot i
en viss ordning
genom ett antal
bågar och mot
pålar. Spelregler,
spelplanens dimensioner, bågarnas
uppställning m. m. växla i olika länder. I England är
planens storlek c:a 32X25 m, i Amerika c:a
18X9 m. Det amerikanska k., som kallas roque
och betr, bågarnas uppställning m. m. liknar det
svenska, spelas på sandplan inom cementsarg.
Engelskt k. har endast 6 bågar (i tre rader)
och målpinnen placerad i mitten; bågarna äro
endast några millimeter bredare än klotet och
skola alla passeras två gånger i viss
ordningsföljd.
Kroeber [krö’ba], Alfred Louis,
amerikansk etnolog och kulturantropolog (f. 1876), ord.
prof. 1919—46 vid Univ. of California, Berkely.
Efter F. Boas’ död är K. den ledande i sitt fack
i U.S.A. K. har framför allt studerat de
nordamerikanska indianerna men har även företagit
arkeologiska och etnografiska forskningsresor
till Mexico och Peru. Hans lärobok
”Anthropo-logy” (1923, ny uppl. 1948) är ett standardverk.
Krofta [-å-], Kam il, tjeckoslovakisk
politi
Krocket. Den vanligaste upp
ställningen av bågar och pinnar
vid sällskapsspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
