Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkretsläran - Kulturlager - Kulturminnesvård - Kulturmässa - Kulturras - Kulturteknik el. agronomisk hydroteknik - Kulturväxter - Kultusminister - Kulun(-nor) - Kulvert - Kulör - Kum, Qum - Kuma - Kumamoto - Kumaner, komaner, kiptjak - Kumanovo - Kumarin - Kumasi - Kumbakonam - Kumla (Närke)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som uttryck för människopsykens överallt
likartade grundväsen. I anslutning till Fr. Ratzel
tolkar k. dessa som följd av människans och
kulturens vandringar. K. hopfogar materiella och
andliga företeelser till en sammanhängande
kulturkrets, vars utbredning och inflytande den
följer över stora delar av jorden. Jfr F. Graebner,
”Das Weltbild der Primitiven” (1924).
Kulturlager, arkeol., den vanl. mörka,
matjordliknande mylla, som bildats på boplatser el.
mera tillfälliga uppehållsorter för människan
under äldre tid. K. innehålla ofta en myckenhet
fornsaker av olika slag, särsk. krukskärvor.
Kulturminnesvård omfattar den systematiska
vården av kulturminnen, d. v. s. äldre byggnader,
fornlämningar, minnesmärken, enstaka el. i
grupper, lösa föremål, ss. möbler, husgeråd, textilier
m. m., traditioner, seder och bruk, musik och
muntlig tradition, manuskript och litteratur. K.
avser i motsats till hembygdsvård blott den
konserverande vården av dyl. minnesmärken, ej
omsorgen om traditionens fortlevande el. dess
utnyttjande i dagens skapande arbete. K. ansågs
tidigare liktydig med fornminnesvård. Numera
har den statliga k., förr fornminnesvården i
egentlig mening, under Sigurd Curmans tid som
riksantikvarie i allt större utsträckning
sammanförts med den folkliga k. och centraliserats till
Riksantikvarieämbetet, främst vad det gäller de
fasta minnesmärkena från forntid och medeltid
samt minnesmärkena av kyrklig art. Den under
Curmans ledning organiserade och med
Riksantikvarieämbetet samarbetande
landsantikvarieorganisation är väsentligen kuturminnesvårdande till
sitt syfte.
Kulturmässa, serie av festdagar med ett
allmänt kulturellt program, urspr. efter ett
uppslag av Richard Bergh.
Kulturras, lantbr., kallas varje högt förädlat
kreatursslag till skillnad från mindre förädlade
raser, som kallas övergångsraser, och icke
förädlade el. lantraser.
Kulturteknik el. agronomisk
hydroteknik, lantbr., omfattar läran om för
jordbruket betydelsefulla regleringar av vatten, ss.
dikning, vattenavledning och invallning.
Kulturväxter, växter, som odlas i större
skala. Hit höra bl. a. födoämnesväxter
(sädesslag, ”rotfrukter”, fruktträd, bärbuskar,
sockerväxter m. fl.), foderväxter (fodergräs, klöver
m. fl.), spånadsväxter (lin, bomullsväxter m. fl.),
växter, som lämna läke-, njutnings- och
berusningsmedel (kinaträd, vallmo, kaffe- och tebuske,
tobak, vinranka m. fl.) el. tekniskt användbara
produkter (gummi, hartser m. m.), kryddväxter
(anis, pepparväxter m. fl.) och prydnadsväxter.
Ku’ltusminister (av lat. cu’ltus, uppfostran,
gudstjänst), tidigare i flera länder benämning på
den minister, som handlägger frågor om
kyrkoväsendet, vanl. även om undervisningen.
Kulun(-nor), se Dalai-nor.
Kulvert, tunnelliknande öppning i vägbank för
mindre vattendrag el. större dräneringsavlopp;
utföres vanl. med välvt tak, murad av sten el. i
betong. Ordet k. användes numera huvudsakl.
för att beteckna större ledning av betong för
avlopp el. för framdragande av gas-, vatten- och
elektriska ledningar under gator m. m. Det kan
även beteckna gång- el. inspektionstunnel.
Kulör (fr. couleur), färg. — Kulört,
färgad, i motsats mot vit (om människor) eller eljest
mot svart el. vit.
Kum, Qum, stad i v. Persien, vid järnväg till
Teheran, 940 m ö. h., omkr. 40,000 inv. Är näst
Meshhed Persiens främsta vallfartsort.
Kuma’ [ko-], flod i Nordkaukasien, från
nordsidan av Kaukasus åt n. ö. över Kaspiska
stäpplandet. Når blott vid högvatten Kaspiska
havet; användes för irrigation.
Kumamoto, huvudstad i kenet K. på
japanska ön Kyushu; 267,500 inv. Rikt tedistr.
Mäktiga ruiner av en av Japans starkaste
feodalborgar, byggd i slutet av 1500-talet.
Kumaner, komaner, inhemskt namn
kiptjak (fnry. polovtsy) ett numera utdött turkfolk,
urspr. bosatt kring nedre Volga. Efter mitten
av 1000-talet bröto k. in i trakterna ö. om
Karpaterna. K. övergingo till kristendomen. Deras
rike gick under på 1230-talet genom mongolerna,
och de själva uppgingo i de turkiska nogajerna
och i ungrarna. K:s namn lever ännu kvar i de
ungerska landskapsnamnen Kis-Kúnság
(Lill-Kumanien) och Nagy-Kúnság (Stor-Kumanien).
Språkliga minnesmärken äro bevarade i den s. k.
”Codex cumanicus” (utg. av G. Kuun, 1880) och
i ett antal kyrkliga hymner.
Kumanovo [ko’manåvå], gammal stad i
Jugoslavien, 25 km n. ö. om Skoplje; 13,372 inv.
(1921). Om slaget vid K. se Balkankrigen 1912
och 1913, sp. 294.
Kumarin (C9H6O2), kemiskt ämne, som
förekommer i många växter, ss. i sötväppling,
myskmadra, vårbrodd, tonkaböna. K. är rätt giftigt,
brukas i parfymindustrien och kan framställas
syntetiskt.
Kumasi [eng. utt. komä’si], huvudstad i
Ashanti (se d. o.).
Kumbakonam [eng. utt. kambəkåu’nəm],
eng. Combaconum, stad i s. ö. delen av prov.
Madras, Indien, i floden Cauverys delta; 67,000
inv. I K. finns en av bramanismens största
helgedomar, som besökes av tusentals pilgrimer vid
reningsfesterna vart 12:e år.
Kumla, stad i Närke, Örebro län, belägen på
Närkeslätten och delvis på Örebroåsen, vid
statsbanan Mjölby—Hallsberg—Krylbo 17 km s. om
Örebro; 9,15 km²; 9,063 inv. (1953). Före
järnvägarnas tid (linjen Örebro—Hallsberg öppnades
1862) fanns knappast någon bebyggelse inom det
nuv. egentliga stadsområdet, som huvudsakl.
upptogs av skog. Vid kyrkan i s. ö. lågo utmed
landsvägen två rader bondgårdar. Omkr. 1840 började
man här hemslöjdsmässigt och som bisyssla inom
jordbruket tillverka skodon för försäljning i
Örebro, och omkr. 1880 kan man tala om skomakeri
som en självständig förvärvskälla. Den
fabriksmässiga skotillverkningen började uppstå strax
före sekelskiftet. De stora skofabrikerna
utvecklades före och under 1:a världskriget, med enorm
högkonjunktur under krigsåren. Orten blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
