Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväveföreningar - Kväveindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Kväveindustri
108
erhålles en syra, salpetersyrlighet, HNOa, endast
känd i mycket utspädd vattenlösning. Dess salter
kallas nitrit. Ammoniumnitrit, NH4NO2, nyttjas
till framställning av rent kväve. —
Kvävedioxid, NO2, framställes av kväveoxid genom
oxidation, på laboratoriet oftast genom
upphettning av blynitrat; föreningen, som är en
mörkbrun gas, har ovanstående formel endast vid omkr.
200°, vid fallande temp. polymeriseras den
successivt till kvävetetroxid, N2O4. NO2 är ett
kraftigt oxidationsmedel. I vatten är föreningen
löslig under bildning av salpetersyra och
salpetersyrlighet. — Kvävepentoxid, N2O5, är i
och för sig utan betydelse men utgör anhydrid
till den viktiga salpetersyran (se d. o.),
HNO3. — Av övriga oorganiska k. märkes k v
ä-v e v ä t e s y r a.
Bland organiska k. märkas sådana, som
innehålla aminogruppen, NH2, nitrogruppen, NO2,
vidare estrar av salpetersyrlighet och salpetersyra,
cyanföreningar, proteinämnen och peptider samt
alkaloider.
Kväveindustri, kemisk-teknisk industri för
framställning av för jordbruket och tekniken
viktiga kväveföreningar. I slutet av 1800-talet och
början av 1900-talet fanns endast en mera
betydande naturlig kvävekälla, näml, salpeterlagren
i Chile. Luftkvävets tekniska tillgodogörande i
stor skala för framställning av kväveföreningar
tog sin början 1903, då norrmännen Bi r
kela n d och E y d e igångsatte sin
försöksanläggning vid Ankerlökken i Norge, där den av dem
uppfunna s. k. ljusbågsprocessen tillämpades.
Denna metod bygger på att luftens kväve och syre
vid hög temp., c:a 3,000°, förenas till kväveoxid.
Den höga temp. erhålles medelst en elektrisk
ljusbåge, varigenom luften får passera. Den bildade
kväveoxiden reagerar sedan med mera syre
under bildning av kvävedioxid, som med vatten ger
salpetersyra. Genom att låta denna syra inverka
på kalksten erhålles sedan kalksalpeter,
norgesalpeter. Sedan denna tid ha flera
nya kvävebindningsprocesser sett dagen, och den
vid 1900-talets början befarade världsbristen på
kväve har blivit avlägsnad. 1905 grundades Norsk
hydro-elektrisk kvælstof a/s, som byggde stora
anläggningar med central i Notodden. Den
nödvändiga kraften erhölls genom utbyggning av
ett flertal stora kraftanläggningar, den största
vid Rjukanfoss, Europas högsta vattenfall. En
liknande metod, ehuru med något annorlunda
tekniskt utförande, utarbetades av Schönherr i
Tyskland. En slutgiltig lösning för att fylla
världs-behovet av kväve var dock ej ljusbågemetoden,
då den är starkt energiförbrukande och lönar sig
endast på sådana ställen som i Norge, där man
kan räkna med mycket billig kraft; det första
steget var dock taget. — En annan metod, som
nästan samtidigt framkom, var
kalkkväve-metoden, som grundar sig på kalciumkarbids
förmåga att vid hög temp. förena sig med kväve
och övergå till kalciumcyanamid,
kalkkväve, karbidkväve. Den är bunden till
namnen Frank och Caro. Den första fabriken
byggdes 1905 i Piano d’Orta i Italien. 1913
Tab. 1. Förbrukning av kväveprodukter i ton
kväve.
1924/25 1930/31 1947/481)
Hela förbrukningen .. 1,149,800 1,621,305 1,906,902
Härav chilesalpeter .... 363,000 244,300 278,400
*) I dessa siffror ingå ej Sovjetunionens, Tysklands
och Japans förbrukning (se tab. 2).
igångsattes framställning av kalkkväve i Sverige
vid Stockholms superfosfatfabriks ab:s
anläggning vid Lj ungaverk, nu flyttad till Stockvik.
— I Sverige grundades även ab. Kväveindustri,
som sökte utnyttja en av ingenjör Th. Thorsell
gjord uppfinning, men trots att stora summor
nedlades på experiment- och
anläggningskostnader, misslyckade försöken, och någon produktion
kom aldrig till stånd. — Den f. n. viktigaste
metoden är ammoniaksyntesen, som
under 1 :a världskriget utvecklades i Tyskland, när
detta land, avstängt från import av chilesalpeter,
var i starkt behov av kväve för gödselämnen
och sprängämnen. Metoden grundar sig på
teoretiska undersökningar av Nernst och Haber och
utformades tekniskt av Haber och Bosch. Enl.
denna metod (H a b e r-B o s c h-p r o c e s s e n)
få kväve och väte inverka på varandra vid en
temp. av 500—700° och ett tryck av 175—200
atm. i närvaro av katalysatorer, varvid under
energiutveckling ammoniak bildas. Ammoniaken
bearbetas sedan på ammoniakföreningar el. oxi-
Tab. 2. Framställning, förbrukning och
tillverkningskapacitet i 1,000 ton kväve.
Land [-Framställning-] {+Fram- ställning+} 1947/48 [-Förbrukning-] {+Förbruk- ning+} 1947/48 Kapacitet
1937 1952
Storbritannien .... 265 186 233 265
i’rankrike ( + Saar) 170 240 244 300
Belgien .............. 155 85 218 210
Nederländerna .... 65 no 137 210
Norge ................. 90 19,5 121 190
Italien ................ 80 77 146 220
Tyskland (västzo-
nen) ............ 233 329 1,366 500
Europa, övriga län
der ................i 144 262 380
U. S. A..........[ 855 740 292,5 900
ICanada ...........I 152 24,5 102 160
Japan ...........I 210 320 490 410
[Kina .............I 11 52 20
Sovjetunionen publicerar inga produktionssiffror.
För-krigsproduktionen var c:a 150,000 ton, vilken enl.
5-års-planen skulle vara uppe i c:a 270,000 ton 1950.
östzonens återstående kapacitet beräknas till c:a 150,000 ton.
deras till salpetersyra med tillhjälp av
katalysatorer enl. en metod, som urspr. utarbetats av
Ostwald. — Genom arbeten av Claude, Casale,
Fauser, och Mont-Cenis har ammoniakmetoden
ytterligare fullkomnats, och k. har under de
senaste åren varit föremål för en stark utveckling.
I såväl Sverige som Norge framställes numera
bundet kväve även enl. ammoniakmetoden, vid
Ljungaverk enl. italienaren Fausers metod, vid
Kooperativa förbundets fabrik i Köping enl. en
modifierad Haberprocess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
