Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga enhetssträvanden i nutiden - Kyrkliga frivilligkårer - Kyrkliga förbundet för evangelisk luthersk tro - Kyrkliga pressbyrån - Kyrklig samfällighet - Kyrkoadjunkt - Kyrkoarkiv - Kyrkoavgift - Kyrkobalk - Kyrkobetjänte - Kyrkobokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135 Kyrkliga frivilligkårer—Kyrkobokföring 136
och Edinburgh år 1937”, med inledn. av Y.
Brilioth (1938); N. Karlström, ”Kristna
samför-ståndssträvanden under världskriget 1914—18”
(1947)-
Kyrkliga frivilligkårer, de grupper, som inom
Uppsala och Lunds kristliga studentförbund
bildades resp. 1909 och 1911 i samband med
ung-kyrkorörelsens framträdande för ”att samla och
organisera frivilliga krafter för arbete i Sveriges
kyrka i syfte att inom densamma bidraga till
folk-kyrkoidealets förverkligande”. K. anordna
ungdomskurser (den första i Lundsberg 1911),
gudstjänster, studiecirklar, diskussioner, föredrag m.m.
Kyrkliga förbundet för evangelisk luthersk
tro, sammanslutning av präster och lekmän,
stiftad i Göteborg 1923, med ett bibel- och
bekän-nelsetroget samt strängt kyrkligt program,
innehar ledningen av Göteborgs enskilda gymnasium
för präster. Organ: Kyrka och folk. — Litt.:
V. Södergren, ”Kyrkliga förbundet” (1928).
Kyrkliga pressbyrån inrättades 1911 i Uppsala
på Allmänna svenska prästföreningens initiativ
och erhöll sin nuv. organisation 1938. K. har
till uppgift att till dagspressen förmedla artiklar
och notiser i kyrkliga ämnen.
Kyrklig samfällighet får enl. lag om
försam-lingsstyrelse 6/e 1930 bildas av två el. flera
församlingar för vård om vissa
församlingsangelägenheter. Om bildande av k. förordnar K. m:t
dock icke utan att församlingarna samtyckt el.
betydande allmänt behov föreligger. Därvid
fastställer K. m:t även formerna för dess
verksamhet.
Kyrkoadjunkt, se Pastorsadjunkt.
Kyrkoarkiv innehåller församlingens (el. flera
till ett pastorat förenade församlingars)
kyrkoböcker, protokoll (kyrkostämmans,
kyrkofullmäktiges, kyrkorådets, skolrådets, tidigare även
sockenstämmans och sockennämndens), räkenskaper,
handlingar rörande visitationer, kyrka, kyrkogård,
kyrkliga boställen m. m. Enl. k. k. 8/g 1924 skola
vart 10 :e år arkivalier, som äro äldre än 100 år,
från k. överlämnas till vederbörande landsarkiv;
om så befinnes lämpligt, kunna även yngre
handlingar få överföras dit. 1883 ålades
pastorsämbetena att till Riksarkivet insända förteckning
över k. Genom k. k. 22/2 1946 utfärdades
bestämmelser ang. utgallring av vissa handlingar ur k.
K. inspekteras av landsarkivarien. — Litt.: L.
Weibull, ”Vägledande förteckning vid
person-och släktforskning i landsarkivet i Lund” (1916).
Kyrkoavgift. Allmän k. kallas en årlig
avgift för kyrkliga ändamål, vilken bestämmes av
K. m:t. K. beräknas efter principen, att
kyrkofondens kapital skall förbli konstant, varefter de
ytterligare utgifter, som skola bestridas med hjälp
av denna fonds medel, uttagas genom k.
Grundbeloppet för varje år är 0,15 per skattekrona.
K. m:t bestämmer årl., hur stor del av
grundbeloppet, som skall för året uttagas.
Kyrkobalk (fsv. kirkiu balker el. kristnu
bal-ker), en särskild avd. av de gamla svenska
landskapslagarna (utom Gotlandslagen). Den
innehöll en avfattning av kyrkorätten, sådan denna
erkänts och antagits av de inhemska lagstiftande
myndigheterna. Kyrkobalkarna vila på den
kanoniska rätten, vars stadganden emellertid ofta
ändrats genom uppgörelser mellan de kyrkliga och
världsliga myndigheterna. Vid sidan av k.
tillämpades av de kyrkliga domstolarna i Sverige den
kanoniska rätten i vidsträckt omfattning samt de
inhemska kyrkliga myndigheternas stadgar och
påbud, men i motsats till k. voro dessa rättskällor
icke normgivande för de världsliga domstolarnas
verksamhet. Upplandslagens k. fick den största
betydelsen. Landslagen kom näml, att sakna k.,
enär enighet om dess innehåll ej kunde vinnas
mellan kyrkans företrädare och lekmännen.
Under tiden närmast efter landslagens antagande
synes man i varje landskap ha tillämpat k. i
landskapets gamla lag. Småningom undanträngde på
sedvanerättslig väg Upplandslagens k. de övriga.
Även efter reformationen tillämpades denna k. av
domstolarna i de delar, som ej kunde anses strida
mot de nya författningarna och grundsatserna.
Den åberopades också vid riksdagarna 1560 och
1600 liksom i 1572 års kyrkoordning. I
stad-fästelsen till den upplaga av Kristofers landslag,
som Karl IX utgav 1608, satte han k. ur kraft.
Därefter tillmätte emellertid den rättsliga
doktrinen k., liksom landskapslagarna i övrigt,
sub-sidiär giltighet. K:s betydelse minskades genom
utvecklingen av den protestantiska kyrkliga
lagstiftningen. All giltighet som rättskälla miste k.
först när 1734 års lag trädde i kraft. —
Skånelagen saknade k., liksom över huvud de danska
landskapslagarna. I stället fanns en fristående
författning, skånska kyrkorätten, som
tillkommit genom avtal mellan ärkebiskop Eskil
och skåningarna. — Litt.: V. Sjögren, ”De
forn-svenska kyrkobalkarna” (i Tidsskr. for
Retsvi-denskab 1904).
Kyrkobetjänte, lägre, ej prästerliga
tjänstemän vid kyrkorna, näml, organister, klockare,
kyrkvaktare.
Kyrkobokföring. De i kyrkolagen av 1686
givna föreskrifterna om anteckningar rörande
socknarnas invånare förutsätta en redan utbildad
praxis. Sedan kyrkoböckerna börjat anlitas för
befolkningsstatistiken, kom k. under statens
kontroll. Det 1749 inrättade Tabellverket, som 1859
efterträddes av nuv. Statistiska centralbyrån,
ökade intresset för ett enhetligt ordnande av k.
Härvid blev k. f. 6/s 1894 ang. kyrkböckers
förande av stor betydelse. Senare k. f. 23/i2 1910
och 3/i2 1915 anslöto sig i huvudsak till 1894 års
bestämmelser. Fr. o. m. 1947 infördes ett nytt
system för k. genom folkbokföringsförordningen
28/e 1946 och kyrkobokföringskungörelsen 3%2
s. å. För församling av främmande
trosbekän-nare med rätt till egna k. gäller t. v. 1915 års
k. f. Sådan rätt har medgivits katolska församl.
i Stockholm, Göteborg, Gävle och Malmö.
Ansvaret för k. åvilar pastor, dock må jämväl
annan i församl. tjänstgörande präst på eget
ansvar utfärda prästbevis. I varje territoriell
församl. skall finnas roteombud jämte ersättare,
som ha att tillhandagå pastor med upplysningar
och vaka över att allmänheten rättar sig efter
meddelade föreskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
