Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Latimeria - Latinamerika - Latinare - Latiner - Latingymnasium - Latini, Brunetto - Latinsegel - Latinsk - Latinska kejsardömet - Latinska litteraturen - I. Den romerska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Latimeria—Latinska litteraturen
448
Latimeria chalumnae.
Latime’ria, fisksläkte bland kvastfeningarna
med arten L. chalumnae. I dec. 1938 togs 1 ex.
i trål på c:a 75 m djup utanför East London,
Sydafrika. Det var c:a 1,5 m långt, vägde 58
kg och var ännu levande, när det kom upp.
Färgen var stålblå. Det mest karakteristiska i
byggnaden är: de pariga och en del av de
opa-riga fenorna sitta på fjällbeklädda skaft,
kroppen är klädd med stora fjäll, har benplåtar på
underkäken samt gällocket reducerat. L. ha
hänförts till den som utdöd sedan 60 mill. år
tillbaka ansedda fam. Coelacanthidae bland
kvastfeningarna. Ett nytt fynd av L. gjordes 1952
utanför Madagaskar.
Latinamerika, benämning på de delar av
Amerika, där spanska el. portugisiska är det officiella
språket, alltså Syd- och Mellanamerika samt
Mexico.
Latinare, person, som studerar det latinska
språket. — Latinisera, ge latinets form åt.
— L a t i n i’s m, för latin karakteristiskt uttryck.
Latiner, inv. i det forna Latium, utgjorde
jämte den umbrisk-sabelliska folkstammen den
indoeuropeiska huvudstammen i Italien och
bebodde området mellan Tiber, Anio, Apenninerna
och Tyrrhenska havet till Circei.
Latingymnasium, en av gymnasiets
bild-ningslinjer med följ, fasta ämnen: kristendom,
modersmål, latin, franska, historia med
samhälls-lära samt tillvalsämnen. L. kan vara 3- el.
4-årigt men i båda fallen med undervisning i
latin i samtliga ringar.
Lati’ni, Brunett o, florentinsk lärd (trol.
omkr. 1210—94). Han anslöt sig till guelfernas
parti och måste därför för en tid fly till
Frankrike. L. författade det encyklopediska arbetet
”Li livrés dou trésor”, varav ”11 tesoretto” är
ett utdrag. Han hade stort inflytande på Dante.
— Litt.: Monogr. av Th. Sundby (1869).
Latinsegel (sp. ve’la la ti’na) el. g a 1 ä r s
e-g e 1, långt, spetsigt, trekantigt båtsegel.
Latinsk, som avser Latium, dess befolkning
(latinerna) och språk (latinet); ibland = romersk,
romersk-katolsk, romansk.
Latinska kejsardömet det av rom.-kat.
kors-farare skapade välde, som med Konstantinopel
som huvudstad ägde bestånd 1204—61.
Latinska litteraturen, den på latin skrivna
litteraturen.
I. Den romerska litteraturen. A. Under den
f ö r 1 i t te rära tiden, från Roms
grundläggning till 240 f. Kr., fanns ej någon
littera
tur i egentlig mening. Det ännu outvecklade
latinska språkets användning i skrift inskränkte
sig eg. till lagar och urkunder. Främst står de
tolv tavlornas lag (450 f. Kr.), inristad på tolv
vid Forum offentligen utställda bronstavlor;
denna första romerska ”bok”, viktig i litteraturens
historia som det tidigaste försöket att lämpa
latinska språket för skriftlig prosaframställning,
blev även läsebok vid ungdomens undervisning.
F. ö. vittna sparsamt bevarade rester av
urgammal religiös poesi (Arvalsången, saliariska
sångerna), profana dikter, ss. de s. k. fescenninska
verserna, rättsbestämmelser, annalistiska
anteckningar m. m. om ansatser till en nationell
litteratur, tidigt förkvävda genom beröring med den
överlägsna grekiska odlingen. Enda
författarnamnet från denna period är Appius C1 a u d
i-u s, skald på det inhemska saturniska versmåttet
och politisk talare.
Efter krigen med Tarent (282—272) och
Kar-tago (264—241), då grekerna talrikt strömmade
till Rom, blev beröringen med den grekiska, resp,
hellenistiska kulturen livligare, vilket fick ännu
större betydelse efter Greklands erövring (146).
Under republikens sista årtionden fullbordades
den grekisk-romerska kulturens enhet; den
romerska litteraturen framträder ej längre som
efterbildning utan som självständig fortsättning
av den grekiska med en rad av författare, från
Cicero till Tacitus, vartill den samtida
hellenistiska litteraturen ej kan uppvisa något motstycke.
B. Tiden 24 0—o mkr. 88: den
arkaiska perioden, a) Poesi. L. L i v i u s A n
d-ronicus, en grekisk krigsfånge från Tarent,
gav som frigiven undervisning i Rom. 240 lät han
uppföra en grekisk tragedi och en komedi i
latinsk bearbetning, vilka stycken sedermera
efterföljdes av andra. Till bruk vid undervisningen
översatte han Odyssén till latin (Odusia) på
sa-turniskt versmått. Latinaren Cn. Naevius
bearbetade grekiska tragedier och komedier samt
skrev tragedier med romerskt ämne, s. k. fabulae
praetextatae, och diktade på saturniskt versmått
ett epos över första puniska kriget. T. M a
c-cius Plautus (omkr. 254—184), från
Um-brien, ägnade sig uteslutande åt fabula palliata,
ett romerskt lustspel, där ämne, plats och
personer äro grekiska. I den attiska ramen
inpassade Plautus en mångfald romerska element; som
fulländad mästare framstår han i språkets
behandling och i sitt herravälde över de metriska
formerna. P. TerentiusAfer (d. 159), från
Kartago, undvek inblandning av romerska
element och inskränkte de lyriska sångpartierna.
Under Gracchernas tid uppblomstrade för någon
tid det nationellt romerska lustspelet, fabula
to-gata, representerat bl. a. av L. A f r a n i u s,
vars förebild var greken Menander. Berömda
tragediförfattare voro Ennius, M. Pacuvius
(f. 220) och L. Accius (omkr. 170—90), med
vilken denna diktart nådde sin höjdpunkt. — Q.
Ennius (239—169) är mest berömd för sitt
på hexameter avfattade nationalepos ”Annales”
(om Roms historia), men han bearbetade även
drama, naturfilosofi o. a. samt utgav saturae,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
