Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lesbos - Les Cayes - Lesch, Bruno Lorenz - Lescot, Pierre - Les extrêmes se touchent - Lesgier el. lesger - Lesion - Lesjöfors - Leskov, Nikolaj Semenovitj - Les Landes - Leslie, släkt - Leslie, 1. Alexander, Earl of Leven - Leslie, 2. David, Lord Newark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Les Cayes—Leslie
592
turkarna men avträddes av Turkiet till
Grekland genom freden i London 1913.
Les Cayes [le kä’j el. le kä’], stad på Haiti,
se Cayes.
Lesch, Bruno Lorenz Nicolaus, finländsk
historiker (1888—1945), prof, i historia och
statskunskap vid Svenska handelshögsk. i
Helsingfors 1927. Som historiker specialiserade sig
L. på den finländska självständighetsrörelsens
och separatismens första framträdande under den
gustavianska tiden. Enl. hans uppfattning voro
de finländska oppositionsmännen urspr. götiskt
orienterade storsvenskar, och han karakteriserar
teorien om ordenssamfundet Valhallas roll som
centrum för en tidig separatism som ”finsk
romantik kring självständighetsmännen”. Någon
syntetisk framställning av sina betydelsefulla
forskningsresultat medhann L. ej; de föreligga i ett
antal tidskr.-uppsatser och i biogr. ”Carl Erik
Mannerheim”, 1 (1924) och ”Jan Anders
Jäger-horn” (1941).
Lescot [läskå’], Pierre, fransk arkitekt
(omkr. 1510—78), blev en ledare för renässansen
i Frankrike. Som utövande konstnär framträdde
L. särsk. vid nybyggnaden av Louvren (dess s. v.
delar) med den berömda gårdsfasaden samt vid
det lilla palats, som nu kallas Hotel Carnavalet;
jämte J. Goujon o. a. bildhuggare utförde han
dekorationsarbetena även vid mindre monument,
t. ex. Fontaine des Innocents.
Les extremes se touchent [lez äksträ’m sa
to’J], fr., se Extrem.
Le’sgier el. 1 e’s g e r, stammar i Kaukasus,
som äro bosatta särskilt i Dagestan. Bortåt ett
30-tal dialekter talas, varav flera föga kända. Det
förnämsta av de hithörande folken är a v a r e
r-n a (vilka ingenting ha att göra med
folkvandringens avarer). L. äro sunnitiska muhammedaner.
Lesion [lejo’n] (lat. laè’sw), med., skada,
åkomma (yttre el. inre).
Lesjöfors, municipalsamhälle (sedan 1946) i
Rämens sn i Värmland, 30 km n. om Filipstad
vid statsbanelinjen Kristinehamn—Bollnäs; 6,36
km2; 2,017 inv. (1952). Lesjöfors
järnverk omfattar valsverk, tråddrageri,
spiral- och bladfjäderverkstäder m. m. Ägare är
Lesjöfors a b., grundat 1867. 1831 infördes
här lancashiremetoden av G. Ekman. Sedan 1926
har disponent J. G. Gerard De Geer varit fram-
Pierre Lescot: Fasadparti av Louvren, Paris. Den
skulpturala utsmyckningen av Jean Goujon.
gångsrik ledare för bolaget. — Litt.: A.
Ericsson, ”L. aktiebolag 1867—1917” (1917).
Leskov [ljiskå’f], Nikolaj
Semeno-vitj, rysk författare (1831—95). Invecklad i
polemik med radikalerna, begav sig L. till
utlandet, där han 1864 fullbordade romanen ”Ingen
utväg” (”Nekuda”). Denna ger en ingalunda helt
osympatisk skildring av tidens framstegsmän,
men den härskande litteraturkritiken ondgjorde
sig däröver. I en följande roman, ”Kamp på
kniven” (1871), gav han ett irriterat svar. Hans
senare, om allt högre mognad vittnande verk,
kännetecknade av rik fantasi samt mänsklig
humor och egenartad
språkkonst, möttes
med kyla av den
ledande kritiken men
vunno många läsare.
L. hämtade motiv ur
ryskt hantverksliv och
det högre och lägre
prästerskapets liv.
Först på senare tid
har L. både i Ryssland
och i Västeuropa fått
den uppskattning han
förtjänar. — I sv.
övers, ha utkommit
”Den förseglade
äng
eln” (noveller, 1928), ”Den förtrollade
vandringsmannen” (1929) och ”Prästerskap” (1950). —
Litt.: P. Kowalewsky, ”N. S. L.” (1925); F.
Böök, ”Det eviga Ryssland” (1942).
Les Ländes [le la’d], se Ländes, Les.
Leslie [le’zli], gammal skotsk adelssläkt. —
Litt.: F. Leslie, ”Historical records of the
fa-mily of L.” (3 bd, 1869).
1) Alexander L., Earl of L e v e n, skotsk
militär (omkr. 1580—1661). Han stred i ett
skotskt kompani i nederländsk tjänst mot
Spanien, gick 1605 i svensk tjänst och utmärkte sig
vid flera tillfällen. Han sändes 1628 med svenska
och skotska trupper till Stralsunds undsättning
och erövrade strax före konungens landstigning
1630 Rügen. Under de följ, åren kämpade han
som generalmajor huvudsaki. i de nedersaxiska
och westfaliska kretsarna. 1636 fältmarskalk och
chef för Weser-armén, bidrog L. genom sin
villighet att samverka med Banér verksamt till
segern vid Wittstock. Ivrig presbyterian,
återvände han 1638 till Skottland och fick
överbefälet i kampen mot Karl I. Sedermera
kommenderade han de skotska hjälptrupperna i England.
I skottarnas kamp mot Cromwell var L. den
formelle överbefälhavaren, då hans begäran om
avsked på gr. av ålder ej bifallits. 1651
tillfångatogs L. av engelsmännen. Han frigavs snart
men drog sig helt tillbaka. L:s brev till Axel
Oxenstierna äro utg. i A. Oxenstiernas ”Skrifter
och brefvexling”, 2:9 (1898).
2) David L., sedan 1661 Lord New ark,
skotsk militär (1601—82), avancerade i svensk
krigstjänst till överste, återvände 1640 till
Skottland, var 1644 generalmajor under Alexander L.
och hade betydande andel i segern vid Marston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
