Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lobelia - Lobelin - Lobito - Lob-nor - Lobotomi - Lobär pneumoni - Locard, Edmond - Locarno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Lobelin—Locarno
902
Locarno.
botten, över vattenytan höjer sig endast den
glesa klasen med sina vita el. blåaktiga
blommor. Bladen sitta i rosett. Som prydnadsväxter
odlas bl. a. den blåblommiga L. erinus och den
bjärt rödblommiga L. cardinalis.
Lobelia-arter-na äro giftiga; flera användas som läkemedel.
Svenska farmakopén upptar L. inflata.
Lobelin, alkaloid ur Lobelia inflata. Stegrar
andningen genom retning av nervändar i sinus
caroticus och begagnas på grund härav vid
nedsättning el. förlamning av andningen.
Lobi’to, hamnstad i Angola, 40 km n. ö. om
Benguela; omkr. 6,000 inv., därav 1,400 vita. L.
har en av den afrikanska västkustens allra bästa
hamnar med moderna anläggningar. Från L.
utgår den viktiga Benguelabanan till Elisabethville
i Belgiska Kongo.
Lob-nor, se Lop-nor.
Lobotomi (av grek. lobo’s, flik, och tomè,
snitt), frontal 1., en hjärnoperation, som
användes vid psykiska sjukdomstillstånd. L. består
i ett snitt genom främre delen av hjärnan,
varigenom nervbanor från hjärnans främsta del,
pann- el. frontalloben, till de centrala partierna
avskäras. Härigenom vinnes i lyckade fall, att
ångestbetonade sjukdomssymtom, t. ex. vissa
tvångsföreställningar el. hallucinationer, förlora
sin ångestprägel.
Lobär pnéumoni, med., se Lungsjukdomar.
Locard [låkä’r], Edm ond, fransk
krimina-list och läkare (f. 1877), framstående forskare
inom kriminalteknikens, spec. skriftexpertisens,
område. L. utger sedan 1931 ett stort
kriminaltekniskt samlingsverk, ”Traité de criminalistique”,
vari bl. a. behandlas läran om fingeravtryck,
spårlära, skriftexpertis, brottets systematologi och
vittnespsykologi.
Locarno [låka’rnå], stad i schweiz. kant.
Ticino, vid Lago Maggiore; c:a 13,000 inv. L.
ligger 205 m ö. h. i en helt italiensk trakt.
Klimatet är milt, vegetationen yppig. L. och
omgivande orter (Muralto, Mintisio m. fl.)
uppsökas därför livligt som kurorter.
Föregången av långvariga diplomatiska
förhandlingar, hölls 5—16 okt. 1925 en konferens
mellan ombud för Tyskland (Luther och
Strese-mann), England (Austen Chamberlain), Frankrike
(Briand), Belgien (Vandervelde), Italien
(Scia-loja och sista dagen Mussolini), Polen
(Skrzyh-ski) och Tjeckoslovakien (Benes). Den serie
fördrag, som dessa 16 okt. paraferade, bildar en
vändpunkt i den internationella politiken efter
1 :a världskriget, i det att kontrahenterna där
såsom fullt jämlika och fritt handlande sökte lägga
en grundval för framtida vänskaplig
sammanlevnad. Huvudfördraget (”Rhenpakten”) var ett
garantifördrag mellan Tyskland, Belgien,
Frankrike, Storbritannien och Italien, vilka där
garanterade upprätthållandet av status quo i fråga om
Tysklands gränser till Frankrike och Belgien och
okränkbarheten av dessa gränser, sådana de
bestämdes i Versaillestraktaten 1919. De förbundo
sig att vid kränkning härav omedelbart bistå den
makt Nationernas förbunds råd förklarade vara
angripen. Vidare undertecknade Belgien och
Frankrike var för sig skilj edomspakter med
Tyskland; sådana pakter slötos även mellan Tyskland
samt Polen och Tjeckoslovakien. Slutl.
förnyade Frankrike vid Locarnokonferensen sina mot
Tyskland riktade allianser med Polen och
Tjeckoslovakien, vilka utbyggdes och preciserades;
avtalen härom skulle behandlas på samma sätt som
huvudpakten, och allianserna kunna därför
betraktas som led i det politiska system, som
skapades i Versailles, det s. k.
Locarnosyste-m e t. Dettas främsta innebörd var dock, att
garantierna för Tysklands västgräns genom
Rhenpakten gjordes väsentligt starkare än
garantierna för östgränsen samt att ett rätt intimt
samarbete etablerades mellan västmakterna och
Tyskland. Detta samarbete medförde för Tyskland
en rad fördelar: 1926 intogs det med stormakts
ställning i N. F., 1930 utrymde de allierade
Rhen-landet, nästan fem år före den i Versailles
fastställda tidpunkten. Försonings- och
uppfyllelsepolitiken fick ett uttryck även i Youngplanen
1929, men själva grunden för densamma
undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
