Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Locarno - Locativus - Loccenius, Johan - Loch - Loch Garman - Lochner, Stefan - Loci - Lockarp - Locke, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Locativus—Locke
904
rycktes genom den 1930 inbrytande ekonomiska
krisen. Förhållandet mellan västmakterna och
Tyskland blev snabbt alltmer kyligt, och efter den
nationalsocialistiska revolutionen 1933 gjordes
försök att utbygga ett säkerhetssystem även för ö.
Europa. Strävanden att här skapa ett system,
motsvarande det, som genom Rhenpakten
upprättats för v. Europa, misslyckades dock; den
avsedda allmänna östpakten, som även omtalas
under benämningen ö s t-L o c a r n o, blev aldrig
verklighet. Strävandena resulterade i stället blott
i en fransk-rysk allians, med vilken det
fransktjeckoslovakiska förbundet samordnades. Under
abessinska krisen tog Hitler 7/s 1936 den
franskryska alliansen till förevändning för att uppsäga
L. och låta tyska trupper åter besätta Rhenlandet.
Från övriga Locarnomakters sida företogos inga
kraftåtgärder mot Tyskland, varför den
internationella stormen bedarrade. Långvariga
förhandlingar, syftande till att uppbygga ett nytt
säkerhets- och garantisystem, som skulle ersätta det
spolierade L., ledde icke till något resultat.
Locativus, lat., lokativ (se Kasus 2).
Loccenius [låksé’n-], Johan, rättslärd,
hävdaforskare (1598—1677). Född i Holstein,
promoverades L. 1625 i Leiden till jur. dr och
kallades s. å. till Uppsala, där han 1627 blev ord.
prof, i historia och 1628—42 även innehade den
skytteanska professuren. 1634 förflyttades L. till
en juridisk professur men utbytte 1648 denna mot
bibliotekarieplatsen. 1648 utnämndes L. dessutom
till e. o. och 1651 till ord. rikshistoriograf samt
blev 1666 professor honorarius i juridiska
fakulteten. 1666 blev han assessor i det då i
Uppsala inrättade Antikvitetskollegiet och 1672 dess
preses. L. var en sannskyldig polyhistor och
gjorde sitt namn frejdat genom arbeten på
historiens, fornforskningens, latinets, vältalighetens
och rättsvetenskapens vidsträckta områden.
Förutom 23 i disputationsform utgivna skrifter
offentliggjorde han 40 större el. mindre arbeten:
”Rerum suecicarum historia” (1654, nya uppl.
1662, 1676); ”Antiquitatum sveogothicarum libri”
(1647, nya uppl. 1654, 1670, 1676); den första
handboken i svensk rätt, ”Synopsis juris privati”
(1648, nya uppl. 1653, 1673), vilken, ehuru
uppställd efter och starkt påverkad av pandekträttsliga
läroböcker, i viss grad lyckats återgiva den
svenska rättens grunder; en kortfattad översikt av
svensk statsrätt, ”Synopsis juris publici” (1673).
För att göra de svenska lagarna tillgängliga för
utlandets lärde översatte han till latin landslagen
(utg. 1672) och stadslagen (1675) samt utgav en
kortare ordbok över medeltidslagarna, ”Lexicon
juris sviogothici” (1651, nya uppl. 1665, 1674).
Efter L:s död utkommo övers, till latin av
Väst-götalagen (1695) och Upplandslagen (1700). I
handskrift föreligger en beskrivande text till
E. Dahlberghs ”Suecia antiqua et hodierna”.
Loch [lå’k], gael. (ir. Lough), sjö el. fjord,
ingår ofta i geogr. namn i Skottland och på
Irland, t. ex. Loch Lomond (i Skottland) och
Lough Neagh (på Irland).
Loch Garman [lå’k gä’rmen], irländska
namnet på Wexford.
Stefan Lochner: Konungarnas tillbedjan. Domen i Köln.
Lochner [lå’knar], Stefan, tysk målare (d.
1451), känd genom några i Köln på 1440-talet
utförda målningar, bl. a. en triptyk i domkyrkan
med heliga tre konungar, S:t Gereon och S:ta
Ursula och en målning i
Wallraf-Richartz-Mu-seum av madonnan sittande i en berså bland rosor
(”Madonna im Rosenhag”), vilka liksom L:s
arbeten i allm. vittna om mästarens romantisk-ideala
läggning. — Litt.: W. Bombe, ”S. L.” (1937).
Lo’ci, lat. (plur. av lo’cus), ställen (i böcker).
— L. commünes, utnötta fraser, litterärt
allmängods.
Lockarp, sn i Malmöhus län, Oxie hd, på
Söderslätt; 5,22 km2, 238 inv. (1952). 480 har
åker, skog saknas. I kyrkan från 1886 ingå
medeltida murdelar. Ingår i Bunkeflo, Glostorps
och L:s pastorat i Lunds stift, Oxie kontr.
Tillhör storkommunen Oxie.
Locke [lå’k], John, engelsk filosof (1632—
1704). Under sina studieår i Oxford kände han
sig frånstött av den då härskande skolastiska
filosofien men fängslades av naturvetenskapliga
och medicinska studier. Betydelsefulla för hans
utveckling blevo studiet av Cartesius’ skrifter
och bekantskapen med kemisten Boyle. Hos
earlen av Shaftesbury vistades L. som vän,
läkare och uppfostrare av dennes son, och till sin
död (1683) förblev lorden L:s beskyddare. Av
fruktan för politiska förföljelser begav sig L.
s. å. till Holland, där han var flitigt verksam
som författare. Han återvände till England
1689.
Första utkastet till L:s filosofiska huvudarbete,
”An essay concerning human under standing”,
koncipierades 1670; först 1690 förelåg det
fullständigt i tryck. L:s grundtanke är, att all
kunskap härrör från erfarenheten: ”Intet är i
intellektet, som ej förut varit i sinnena”. I första
boken av ”Essay” förnekas existensen av
medfödda idéer (ideae innatae), som den skolastiska
filosofien hade hävdat, t. ex.
gudsföreställning-en och vissa logiska och moraliska principer.
Medvetandet (själen) är vid födelsen en oskriven
tavla (tabula rasa). Den andra boken behandlar
medvetandets innehåll, som sammanfattande kallas
idéer (ideae). Dessa äro antingen enkla el.
komplexa. Ex. på enkla idéer äro sinnesförnimmel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
