Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Macleod, John - Mac-Mahon, Patrice de, hertig av Magenta - McMillan, Edwin - MacMillan, Harold - Macmillan & Co. Ltd - MacNarney, Joseph - MacNeice, Louis - Mâcon (Frankrike) - Macon (U.S.A.) - Mac-Orlan, Pierre (Pierre Dumarchey)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Mac-Mahon—Mac-Orlan
320
rum, dykarsjuka m. m.
men blev framför allt
känd genom de
arbeten, varigenom han
befordrade F. G.
Bantings upptäckt av
insulinet och för vilka
han jämte denne erhöll
Nobelpriset 1923 i
fysiologi och medicin.
Bland M:s utg.
skrifter märkas ”Diabetes,
its pathological
phy-siology” (1913),
”Phy-siology and bioche-
mistry in modern medicine” (1916), ”Insulin”
(1925; tills, m. W. R. Campbell), ”Carbohydrate
metabolism and insulin” (1926).
Mac-Mahon [mak-maå’], Marie Edmé
Pa-t r i c e Maurice d e, hertig av M a g e n t a, fransk
militär och statsman (1808—93). Han blev
officer 1830, utmärkte sig bl. a. i striderna i Algeriet
och blev 1852 divisionsgeneral. Som chef för i:a
infanteridivisionen av 2:a armékåren vann han
stor berömmelse genom stormningen av Malakov
(8 sept. 1855). 1857 deltog han i fälttåget mot
kabylerna och blev
1858 överbefälhavare
för de franska
stridskrafterna i Algeriet.
I kriget i Italien 1859
gjorde han en
avgörande insats i slaget
vid Magen ta. I
fransktyska kriget 1870—71
hade han svåra
motgångar, led nederlaget
vid Wörth 6 aug. 1870
och måste kapitulera
vid Sedan 2 sept. s. å.
då han svårt sårad
följde sin armé i tysk
fångenskap. Frigiven mars 1871, kuvade han s. å.
kommunardupproret i Paris.
Snarast mot sin önskan valdes M. 24 maj
1873 till chef för verkställande makten efter
Thiers. Sedan han, ehuru personligen
monarkistiskt sinnad, avvisat planerna på ett legitimistiskt
konungadöme under greven av Chambord
uppdrogs åt honom 19 nov. 1873 verkställande makten
på 7 år (s e p t e n n a t e t). M. förde mestadels
en klerikalt betonad högerpolitik i samarbete med
monarkistiskt sinnade rådgivare. Detta blev
honom allt svårare, sedan republiken 1875
definitivt införts. Republikanerna vunno allt starkare
ställning, och efter flera politiska kriser (främst
ministär skiftet efter M:s ingripande 16 maj 1877
och oppositionens stora seger vid nyvalen 14 okt.
s. å.) tröttnade M. på politiken och avgick 30
jan. 1879. — ”Mémoires du maréchal de M.
Souvenirs de 1’Algérie” utkommo 1932. — Litt.:
Biogr. av L. Grandin (2 bd, 1893) och L.
La-forge (3 bd, 1898).
McMillan [makmi’lan], Edwin, amerikansk
fysiker (f. 1907), sedan 1946 prof, vid Univer-
sity of California. M. har lämnat betydelsefulla
bidrag till kännedomen om de transurana
grundämnena och till de kärnkemiska undersökningarna
i allmänhet. Bl. a. upptäckte han 1940 det första
transurana grundämnet, neptunium. Principen för
synkrotronen angavs av M. 1945. Tills, m. G.
Seaborg erhöll M. Nobelpriset i kemi 1951.
MacMillan [makmfbn], Harold, brittisk
bokförläggare och politiker (f. 1894), konservativ
led. av underhuset 1924—29 och 1931—45,
under-statssekr. i koloniministeriet 1942,
ministerresi-dent i Nordafrika 1942—45, diplomatisk
representant hos Franska befrielseutskottet i Alger 1943
—44, ordf, i utskottet för Italien inom de
allierades Medelhavskommission 1944—45,
flygminister maj—juli 1945 och sedan arbetarpartiets
valseger sistn. år medl. av Churchills
”skuggkabi-nett”. M. är dir. för bokförlaget Macmillan & Co.
Macmillan & Co. Ltd [makmi’lan an
ka’m-pani li’mitid], engelskt bokförlag, grundat 1843
av bröderna Daniel (1813—57) och Alexander
Macmillan (1818—96), ab. 1896. Förlaget, som
är ett av Englands mest ansedda, utger
huvudsaki. naturvetenskapliga, litteraturhistoriska,
skönlitterära och biografiska arbeten. Till företaget
är också knutet The Macmillan Co. i New York.
MacNarney [maknä’ni], Joseph,
amerikansk militär (f. 1893), officer 1915,
generalmajor 1943, general 1945. M. deltog i 1 :a
världskriget och utbildades till flygare. Han blev stf.
arméstabschef i mars 1942, stf. överbefälhavare
i Medelhavsområdet och tillika chef för de
amerikanska styrkorna där i okt. 1944 och var
överbefälhavare för de amerikanska trupperna i
Tyskland nov. 1945—mars 1947.
MacNeice [makni’s], Louis, engelsk
författare av irländsk börd (f. 1907), lärare i
klassiska språk vid univ. i Birmingham 1930,
i grekiska vid univ. i London 1936, anställd
vid BBC 1941. M. var under sin studietid
i politiskt avseende närmast socialist och
stod nära W. H. Auden och S. Spender. M.
har bl. a. utg. ”Blind fireworks” (1929),
”Poems” (1935), ”Out of the picture” (1937), ett
experimentskådespel på vers och prosa, ”The
earth compels” (1938), ”Autumn journal” (1939),
”The last ditch” (1940), ”Plant and phantom”
(1941), Springboard” (1944), ”The dark
to-wer” (1947), en samling hörspel, och ”Holes in
the sky” (1948); ”Collected poems 1925—1948”
(1949). M. har flitigt verkat som
litteraturkritiker i skilda tidskr. och utg. ”Modern poetry”
(1938) och ”The poetry of W. B. Yeats” (1941).
Han har vidare utg. reseskildringar.
Måcon [makå’], huvudstad i dep.
Saöne-et-Loire i ö. Frankrike, på h. sidan av Saöne;
21,000 inv. M. är en mycket gammal stad samt
känd för sina goda viner.
Macon [méi’kan], stad i Georgia, U.S.A., vid
den hit segelbara Ocmulgee River; 70,000 inv.
c:a 45% negrer. Viktig järnvägsknut och
flygstation, stor bomulls- och fruktmarknad.
Mac-Orlan [mak-årlä’], Pierre, pseud. för
Pierre Dumarchey, fransk författare
(f. 1882). M. debuterade som skönlitterär förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
