Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Markattor, hundapor el. markattliknande apor - Markberedning - Markbetäckning - Markbildspaning - Markbygden - Markegång - Markelius, Sven - Markera - Markerna (Dalsland) - Markerna (Italien) - Marketentare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
M arkber ednin g—M ar ketentar e
582
höra bl. a. babianer, makaker (se
dessa ord) och de egentliga
markattorna, släktet Cercopithecus. Dessa senare
utmärkas av smärt kropp, smidiga lemmar
med korta händer, runt huvud och lång svans
utan tofs. Kindpåsar finnas. M. äro utpräglade
träddjur och ytterst livliga. Födan utgöres av
frukt o. dyl. men även av ägg, fågelungar,
insekter etc. I odlade trakter anställa de ofta svåra
härjningar. En av de bäst kända arterna, den
gröna markattan, C. callitrichus (sabaeus),
från v. Afrika, är ovan grönaktig, under vit,
ansiktet är ljusbrunt. Längden är 130 cm, varav 76
komma på svansen. Den är mycket vanlig i
me-nagerier och zool. trädgårdar.
Markberedning, inom skogshushållningen
använda åtgärder för att underlätta skogens
föryngring. Särskilt i äldre barrskogar, framför
allt i de nordiska, täckes mineraljorden ofta av
ett tjockt råhumuslager. Vid m. gäller det att
underlätta el. påskynda dettas förmultning. På
ett kalhygge med el. utan fröträd kan t. ex.
marken avsvedas, varvid den svaga upphettningen
och askan efter branden förvandla
råhumuslag-ret till en mullartad humusform. Även genom att
med redskap blanda det ytligt liggande
humuslagret med den underliggande mineraljorden nås
samma syftemål.
Markbetäckning, skogsv., se Skogstyper.
Markbildspaning, se Bildspaning.
Markbygden, kyrkobokföringsdistrikt i Piteå
landskommun.
Markegång, det värde i penningar, som årl.
off. åsättes en del varor. 1621 fastställdes s. k.
kronovärde å skatterna in natura. Sedan genom
penningvärdets fall kronovärdet ej mer
överensstämde med gällande priser, bestämdes 1627, att
evalveringen skulle ske efter priserna i närmast
belägna köpstad. Markegångssättning,
d. v. s. bestämmande av dessa priser, m a r k
e-gångstaxorna, överläts 1731 på 2
representanter för varje stånd, de s. k.
marke-gångsdeputerade. Numera, då m. användes
för fastställandet framför allt av penningvärdet
av frälseräntor, landgillen o. d., fastställes m. av
4 deputerade, utsedda av resp, landsting, därav
2 avgäldstagare och 2 avgäldsgivare. Deputerade
sammanträda första dagarna i nov. varje år och
fastställa dels å r 1 i g m. på årets skörd och
persedlar enl. formulär, dels årspris å s. k.
huvudpersedlar, framför allt spannmål och smör,
enl. priserna under 6 mån. kring senaste
årsskifte, dels s. k. medelmarkegångspris,
som är medeltalet av årsprisen för de sista 10
åren, löpande år inberäknat. Till grund för m.
ligga av häradsskrivare efter prisuppgifter av
kommunalnämndsordf. samt av
markegångs-nämnder uppgjorda priskuranter. Dessa
nämnder bestå av dels ombud valda av
kommunerna, dels personer utsedda av länsstyrelserna.
Nödiga beräkningar, som ej behöva följas,
verkställas av länsstyrelserna.
Markèlius, Sven Gottfrid, arkitekt (f. 1889
25/io), examinerades 1913 från Tekniska högsk.
och studerade 1913—15 vid Konsthögsk. M. blev
arkitekt i Byggnadsstyrelsen 1919, var amanuens
vid dess stadsplanebyrå 1920—24, arkitekt vid
Stockholms stads kyrkogårdsnämnd 1920—31,
byggnadsråd 1938—44 och är sedan sistn. år
stadsplanedir. i Stockholm. M. bidrog i väsentliga
stycken till utformningen av
Stockholmsutställningen 1930 och har frambragt några av den
svenska funktionalismens mest uppseendeväckande
byggnader, bl. a. (i samarbete med U. Ahrén)
byggnaden för Tekniska högsk :s studentkår
(1929), Hälsingborgs konserthus (1931—32;
se bild 10 å pl. vid Hälsingborg), den unga
funktionalismens första monumentaluppgift i
Sverige, det första
egentliga
kollektivhuset i Stockholm (1935;
vid John
Ericsonsga-tan; även
initiativtagare till denna
byggnad) samt ett flertal
privata bostadshus.
Bland hans senare
verk märkas
Stockholms byggnadsför-
enings nybyggnad
(1937), LO:s
nybyggnad (1938), den
internationellt mycket
uppmärksammade svenska
paviljongen på New York-utställningen 1939, egen
villa i Kevinge (1946) samt ritningarna till det
nya Folkets hus i Stockholm och i Linköping.
M. är sedan 1947 medl. av den konsultativa
kommittén för FN-byggnaderna i New York och har
tagit verksam del i debatten, bl. a. i egenskap
av medarb. i programskriften ”Acceptera” (1931)
och som red. av ”Arkitektur och samhälle” (2
bd, 1932—33). M. har även arbetat för ökad
rationalisering av byggnadsverksamheten och
var 1942—48 ordf, i kommittén för
standardisering inom byggnadsområdet. M. har ägnat stort
intresse åt stadsplanering, bl. a. arbeten för
Hälsingborg, Visby, Krylbo, Vinslöv och Bjärnum.
Som stadsplanedir. i Stockholm har han lett
omfattande arbeten med bl. a. regleringsplan för en
del nya ytterområden och generalplan för
Stockholm.
Markera, ange genom tecken (huru ett spel
står, resultatet av skjutning mot måltavla el.
pappfigurer m. m.), beteckna, utstaka; i fotboll
m. fl. spel att bevaka motspelare i taktiskt syfte.
Markerad, utpräglad; bevakad (i sport).
Markerna, fordom benämning på v. Dalsland,
som länge utgjorde ett omtvistat gränsland
mellan Sverige och Norge.
Markerna (it. Le Marche), region i mell.
Italien, omfattar en del av Apenninerna samt
nedanför liggande kuststräcka vid Adriatiska havet;
9,691 km2, 1,362,000 inv. Största stad: Ancona.
— Langobarderna insatte i dessa trakter en
markgreve (därav namnet Marcke).
Markete’ntare (av it. mercata’nte, handelsman),
personer, som inom kasernområde (fartyg) el. i
fält tillhandahålla födoämnen, drycker, tobak
m. m. Den lokal, där varorna tillhandahållas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
