Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marketentare - Marketenteri - Marketeri - Markfinkar - Markgas - Markgreve - Markgrevskap - Markie - Markim - Markis (adelstitel) - Markis (tygskärm) - Markkartering - Markland (jordområde) - Markland (Vinland) - Marklund, Bror - Marklära, pedologi - Marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Marketenteri—Marknad
584
kallas marketenteri. Marketenterirörelsen
bedrives numera i svenska krigsmakten i fred av
förbandens (och motsv.) lägerkassor i
manskaps-mässar, i fält genom kompaniernas o. s. v. egen
försorg.
Marketenteri, se Marketentare.
Marketeri (fr. marqueterie, av marqueter,
göra fläckig el. spräcklig), inläggning i trä,
inlagt arbete. Medan intarsia vanl. avser
inläggning av trä i trä, brukar m. ha vidare betydelse
och innefatta även inläggning av elfenben,
sköld-padd o. a. i trä.
Markfinkar, Geospiza, släkte av fam. finkar,
förekommer med 38 arter och underarter
uteslutande på Galapagosöarna. Hannarna äro svarta,
honorna och ungfåglarna gråbruna med svarta
fläckar.
Markgas, se Gasstrid, sp. 747.
Markgreve (ty. Markgraf) kallades under
medeltiden greven över ett gränsområde (mark).
Efter feodalismens upphörande fingo de flesta
m. andra titlar.
Markgrevskap, se Mark.
Markie, gods i Skåne, se Stora Markie.
Markim, sn i Stockholms län, Seminghundra
hd, ö. om Sigtuna; 25,31 km2, 307 inv. (1952).
öppen slättbygd, omgiven av skog. 1,042 har
åker. Kyrka trol. från omkr. 1200. Ingår i M:s
och Orkesta pastorat i Ärkestiftet, Seminghundra
och Ärlinghundra kontr. Tillhör storkommunen
Vallentuna.
Markis (fr. marquis, eng. marquis,
marquess, it. marchese), urspr. romansk form för
titeln markgreve, adelstitel i Frankrike och
Italien (även utdelad av påven), i rang mellan hertig
och greve, samt i England och Spanien. I
England skrives ordet marquis el. marquess utan
skiljaktigt uttal. En marquess tillhör den näst
högsta rangklassen inom den engelska högadeln.
— Markisät, markisvärdighet för
innehavaren. — M a r ki si’nn a (fr. marquise, eng.
mar-chioness, it. marchesa), maka till en m.
Markis, nedfällbar tygskärm utanför fönster.
Markkartéring, kartläggning av åkerjord med
hänsyn till jordens näringstillstånd.
Markland. I svenska landskapslagar är m.
jordområde av viss storlek, sannolikt ett sådant
för vilket urspr. en mark silver erlades i avrad.
Om m. jfr J. Sandström i Upplands
Fornminnes-fören:s Tidskr., bd 10, h. 41 (1927); F. Dovring,
”Attungen och m.” (1947). — Liksom 1 mark,
såsom vikt och mynt, innehöll 8 ören, 1 öre 3
örtugar och 1 örtug 8 (svenska) penningar, så
innefattade också 1 m. 8 öresland o. s. v.
Markland, se Vinland.
Marklund, Bror, bildhuggare (f. 1907 V12).
Efter studier vid Konsthögsk. 1932—34 för N.
Sjögren och resor i Frankrike och Italien fick
M. sitt första större uppdrag i brunnen i
Var-berg, sedan han 1937 segrat i tävlingen med sitt
förslag ”Badande ungdom”. I de reliefportar för
Statens historiska museum (färdiga 1953), som
han sysslat med, sedan han 1939 vann tävlingen
med ett förslag, skildrande Sveriges historia från
hedenhös och medeltid, ha hans impulser från
medeltida reliefkonst förmälts med intryck från
förhistorisk bildkonst. Bland hans mer kända
verk märkes den burleskt magnifika ”Thalia”
(Malmö stadsteater, 1949; se bild vid d. o.).
I tävlingen om ett flyktingmonument i Sibbarp
vid Malmö (1947) vann M. 1 :a pris med en
uttrycksfull figurgrupp men kom under arbetet
på detta monument, som invigdes 1950, fram till
en abstrakt form, inspirerad av strandstenar i
vågsvall.
Marklära, p e d o 1 o g i, vetenskapen om
marken, dess sammansättning, egenskaper och
bild-ningssätt. De delar av m., som behandla den
odlade jorden, kallas agrogeologi. — Det är
icke minst på gr. av sin praktiska betydelse, som
m. vuxit fram som vetenskap. Först i och med
den moderna kemins och fysikens genombrott på
1800-talet kunde de i jorden försiggående
reaktionerna studeras med exakta metoder, analyseras
och värderas. Det var den ryska jorden, som
först kom att bli föremål för markforskning i
modern mening genom V. Dokutjajev och K.
Glinka i slutet av 1800-talet och senare den tyska
och ungerska jordmånen genom E. Ramann. I
kolloidkemin har m. fått ett av sina bästa
hjälpmedel genom arbeten bl. a. av R. Zsigmondy och
W. Ostwald. Amerikas arida jordar ha studerats
av E. W. Hilgard, laterit-bildningen bl. a. av H.
Harrassowitz. Humusen och dess sönderdelning i
marken har studerats framför allt ur kemisk
synpunkt av S. Waksman. Jordartslärans
grund-läggare är svensken A. Atterberg. Bland övriga
nordiska markforskare må nämnas B. Aarnio, K.
O. Björlykke, G. Ekström, B. Frosterus, H.
Hes-selman, S. Johansson, S. Odén och O. Tamm.
— Litt.: ”Handbuch der Bodenlehre”, utg. av E.
Blanck, 1 (1929); A. Stebutt, ”Lehrbuch der
all-gemeinen Bodenkunde” (1930).
Marknad. 1) På förhand till ort och tid
angivet tillfälle, där säljare och köpare av varor
kunna sammanträffa. M. hade mycket större
betydelse förr än nu, då
kommunikationsanstal-terna underlätta avsättningen och sprida varorna.
I Sverige funnos av ålder två slag av m., e
n-skilda m., där endast borgarna i en viss stad
hade rätt att sälj a varor, och frimarknader,
där handelsrätten tillkom borgare i vilken stad
som helst. De enskilda m. avskaffades av Gustav
III, och numera har m:s antal efter hand alltmer
minskats. — Litt.: N. Staf, ”M. och möte”
(1935)-
2) M. kan i det allmänna handelsspråket avse
en plats, där särskilt omfattande affärer göras i
vissa varor el. varifrån större områden förse sig
med varor, el. ett område, som är stor avnämare
av varor från ett visst håll. M. kan också avse
handelns el. omsättningens hela tillstånd, utbud
och efterfrågan vid en viss tidpunkt för större
el. mindre områden och för flera el. färre varor
(resp, värden, tjänster) — så talar man om
världsmarknaden i det hela, om varumarknader i
allm., om spannmåls-, kaffe-, trävarumarknader
o. s. v.; vidare om penningmarknader i allm.,
fondmarknader, fraktmarknader, arbetsmarknader
etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
